Först är de det där med att det inte blev någon operation.. och jag kände inte alls för att blogga.. livet är viktigare än bloggen..

Jag går inte in och skriver för att du ska ha något att läsa.. jag går in och bloggar när JAG känner för det.. och inte när det passar dig.. du vet vem du är.. så det behöver jag inte skriva ut..

Jag vill inte veta av att jag öppnar min mail en gång till och får ett sånt mail i ansiktet..

Jag ska inte bli ifrågasatt varför jag inte bloggar.. och jag ska definitivt inte få order att gå in och blogga för att du vill veta hur det går med mig och min cancer…

Och jag är absolut inte dödssjuk och ligger på dödsbädden.. bara så du vet det..

Det får vara nog nu…

Får se om jag får tillbaka lusten att blogga efter det här!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, blogg, mail, ifrågasatt, order, cancer, min blogg

Så var det måndag igen.. en sån där vanlig dag.. en måndag som är som alla andra måndagar.. men ändå en dag.. en dag som bara finns idag.. för den 23 november 2009 kommer aldrig igen…

Alltså måste man ta rätt på den här dagen.. som man gjort med alla andra dagar….

Orsaken till att jag inte varit på bloggen har sina orsaker..

Jag har nämligen inte känt för att blogga.. och jag har inte haft något att blogga om heller.. jag har i alla fall fixat första veckan med den nya cyton.. Jag mådde illa på onsdagen.. men det kan ha varit tårtan.. för vi var till svärmor och svärfar.. för att svärfar fyllde 70 år.. så det var den närmaste familjen som var samlad… och tårtan såg god ut.. så jag tog en sån där lagom bit.. men den var smaklös och alldeles för mastig.. men att den var smaklös hade jag inte hjärta att säga.. sen visade det sig att maken tyckte samma sak..

Igår hade jag mer eller mindre sovedag.. och det hade jag också på fredagen.. och i söndags klev jag upp klockan 11.. och fick lite panik då jag skulle ta min medicin klockan 11 och då skulle jag ha något i magen.. så det blev en klementin.. och så tabletterna.. för jag har ju sagt 11 och 23… och igår var det jobbigt att vänta till 23.. för jag ville lägga mig tidigare…

Mina fingrar mår fortfarande som de gör… jag har fortfarande känselbortfall på höger hand.. men det börjar bli bättre.. eller så är det bara som jag tycker.. men det gör inte lika ont längre…

Nu ska jag följa son till skolbuss!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, sovedag, vänta, jobbigt, måndag, aldrig igen, illamående, fingrar, 70 års kalas

Fast det har varit liten för mycket den här veckan.. har inte haft lust att blogga.. och jag har inte varit inne på bloggen överhuvudtaget..

Jag mår bättre.. men jag är fortfarande inte glad över hur jag har blivit behandlad…
Jag pratade med cytostatika tjejerna.. om det där med att jag inte har något förtroende längre för min läkare.. vilket jag som patient faktiskt kan kräva.. jag kan kräva att h*n vet hur rutinerna är.. jag kan kräva att de ska veta hur operation går till.. och vilka kriterier som spelar in för att man ska få den operationen…
Det är inte jag som patient som måste ringa runt och ta reda på fakta.. speciellt när läkarna på regionens ledande sjukhus talar om att alla onkologer faktiskt ska veta vilka kriterier som gäller för mig.. när det ser ut som det gör för mig… Det var som kirurgen sa till mig när jag satt där på sängen i rum 8 på avdelning 37 på Sahlgrenska… att det är onkologen som ska veta.. vet han inte så ska han ringa och fråga oss.. innan han ger positiva besked till patienten.. och han hade en månad på sig att göra detta… och sen hade ju syrrorna på avdelningen kunnat ringa mig och då hade jag blivit ledsen.. men inte lika ledsen som jag blev nu.. för att jag faktiskt åkte 20 mil enkel resa för att få ett nej… Det är alltså onkologen som gjort fel..

Jag har även pratat med min kurator.. hon om någon förstår hur det är och känns där inne i hjärteroten…
Hon skulle ta ett prat med syrrorna på avdelningen.. för hon tyckte också att det var dåligt gjort av onkologen..

Det stora problemet som alla säger är det att de bara har en onkolog bundet till avdelningen.. men det är inte jag som gjort fel.. och som gör att jag idag inte längre litar på honom/henne… för det är h*n själv som satt sig i den situationen… vilket faktiskt är lite skrämmande.. för tankarna blir så många fler hos mig.. för jag har tappat allt förtroende för honom/henne.. är det något mer de undanhåller för mig… för det blir lätt så.. att de andra tankarna också kommer.. hur ser det egentligen ut där bak i min rygg… har ”mina kompisar” där bak i ryggen vuxit fast doktorn säger att de inte har gjort det… är metastaserna fler.. Som ni ser så har tankarna bara blivit fler och mer obehagliga sen det här hände.. för som jag sa tidigare.. tankarna har vuxit till sig.. och jag litar inte längre på min onkolog.. vilket jag tror att alla vill.. alla vill väl kunna lita till vad deras läkare säger… eller..

Jag vägrar ha något med denna onkolog att göra.. de får på något sätt fixa detta.. för det är inte heller mitt jobb.. onkologen har lön och det är hans/hennes jobb att veta.. eller ta reda på hur det är.. genom att lyfta en telefonlur och ringa till dem och prata med dem…

Jag ska ha en annan läkare.. så det så…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, onkolog, läkare, förtroende, lita på, undanhåller, frågor, telefonsamtal, kurator, hjärteroten, avdelning, resa, kriterier, patient, behandlad, blogga, bloggen, rutiner, kräva

Jag vill börja idag med att tycka till om gräs.. gräs är grönt.. dessutom så ska man inte skylla på gräset om man förlorar.. för det är samma gräs på hela planen.. antagligen har ni dålig kondis och då är det bra att skylla på något som inte kan försvara sig.. för det är väl inte konstgräs bara under vissa spelare???

Sen undrar jag vad försäkringskassan säger om det här.. för familjen lär ju på detta sättet förlora 3 månader av sin föräldraledighet.. för det är så många månader som är öronmärkta för pappan när det gäller att vara hemma med barnet.. och hur hade kommunen då tänkt göra med dagis… för de flesta dagis tar inte emot barn under året… och barnet har rätt till båda sina föräldrar… de hörs ju att de blivande föräldrarna tänker på barnets säkerhet i första hand… och som vanligt så är det pengar som styr.. när ska medmänsklighet och empati få lov att styra… det finns alltid undantag.. och när undantagen kommer så är de så lätträknade.. låt mannen få vara pappa…

När kan vi kvinnor få se ut så som vi är skapta.. för tydligen så duger vi aldrig hur mycket det plastikopereras… Dessutom anser han att han är Gud.. Han var inte ens attraherad av henne.. för mig sitter inte attraktionen i hur personen ser ut.. utan hur personen är inuti.. Kroppen är bara ett skal.. det är personligheten som är det viktiga.. och det kvittar hur mycket man än skär i en kropp.. för personligheten kan man aldrig skära i och göra om… inte ens om vi kvinnor stoppar in våra älskade bröst i en pyramid liknande form… för någon sådan protes lär vi aldrig få.. för det är det ingen som kommer att göra…

Det är bara att inse.. att som cancerpatient är man totalt ute.. utom möjligen under oktober månad.. då bröstcancer och cancer står högt upp på dagordningen.. och sen är det tyst resten av året…

Mina närstående.. mår dåligt de också.. för även om jag inte har en hjärntumör så ändras min personlighet också.. rädslan inför de olika undersökningarna.. oron och ångesten innan jag ska på återbesök.. döden som följer mig som en skugga.. tror ni inte kära läkare att detta förändrar en.. det är faktiskt inte bara närstående till hjärntumörspatienter som kan behöva hjälp och skottning… de ska stå där och heja på mig.. de ska stå där och ta hand om mig när jag faller ner i det mörkaste hål man kan hitta.. när ångesten kramar det sista glada ur en och man bara gråter… när oron gör att man inte sover som man ska.. när biverkningarna av cytostatikan gör att man inte kan äta.. och när jag har mina sovedagar.. och maken nästan tror att nu är det bar döden kvar..
Jag tror att alla som lever i en cancerfamilj mår dåligt… i olika stunder.. och att alla närstående ska få hjälp.. inte bara i form av kuratorskontakt… för det kan vara så mycket annat som de kan behöva.. En resa för att vila upp sig.. en dag på spa.. för att återfå kraften att ta hand om den cancersjuke… Det finns så många sätt att göra att den närstående kan få mer kraft och tålamod med den cancersjuke…

Jag vet vilken häxa jag var när jag gick på mina antihormoner… och vilka saker jag kunde vräka ur mig.. vilket inte är jag.. Det var den där klimakteriehäxan som tog kommandot över mina tankar och min kropp.. och att Den älskade maken stod ut är för mig en stor gåta… fast jag vet ju svaret… det var kärleken till den jag var därinne.. den där kvinnan som han träffade för lite mer än 10 år sedan.. Att hon fanns därinne någonstans.. det var bara att vänta ut henne…

Bara för att det är hjärntumörsveckan denna vecka gör inte att de som har hjärntumörer har det värre än de som har någon annan form av tumörer.. under oktober månad så är inte vi bröstcancerpatienter bättre än andra tumörer… För det är så att alla behöver vi våra hjärnor för att fungera.. hur man sen använder den kapaciteten man har fått tilldelat sig är upp till en själv..

Jag har lite svårt att sätta mig in i den här bloggkategorin: Sjukdomsblogg..

KÄNNETECKEN: Har fått ett omvälvande besked om någon typ av sjukdom, till exempel cancer.
DRIVKRAFT: Använder bloggen som terapi och för att söka kontakt med människor i samma situation. Blir de framgångsrika går pengarna ofta till välgörenhet. Viker inte för att visa bilder på sina operationsärr och från sina svåraste stunder.

För jag känner mig inte sjuk.. och att kalla den en ”sjukdomsblogg”… tycker jag känns fel.. ska det vara en kategori så vill jag nog att det ska vara ”levanublogg”, ”ingamåstenblogg” eller varför inte den här kategorin.. ”Jävlaknöljävlasjukdomjävlaranammablogg”… och jag vill att det ska vara en personlig blogg.. jag vill inte buntas ihop med en massa andra bloggar i en kategori.. min blogg är min blogg och den är inte som alla andra… för är den det så slutar jag omedelbart att blogga… för jag vill inte vara som alla andra.. Jag är jag och jag är unik… dessutom flyter inte två tandborstar i samma sjö…
Jag tjänar dessutom inte ett öre på att jag bloggar… för jag tycker inte att det jag vräker ur mig är värt något…

Fast om någon nu tycker det så kan ni gå ihop och göra en insamling till mig så jag kan få en laptop.. så jag kan blogga under veckan jag är på Sahlgrenska… *hejdlöst fnitter*
Annars får ni glatt vänta… tills jag kommer hem.. om jag nu kommer hem…
Vet hur det var förra gången jag var iväg.. och hade bloggvakt och allt.. och jag kom inte hem.. för jag fick blodförgiftning och låg inne fem dagar… totalt isolerad… så jag hoppas att det inte blir så denna gången…

Nu ska jag ringa sjukresor.. för jag ska till Sahlgrenska på måndag.. *darrar*

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, fotboll, gräs, grönt, pappaledig, försäkringskassan, pengar, skapt, Gud, attraktion, personlighet, pyramidliknande, totalt, rädsla, oro, ångest, häxa, kommando, gåta, kärlek, bloggkategori, buntas ihop, tandborste, blodförgiftning, sjukresa

En tår trillar….

Den rinner sakta ner för kinden…

Fan…

Varför…

Hur många fler ska den här jävla sjukdomshelvetet få ta ifrån oss..

Kan ingen snart sätta stopp..

Vem ska jag nu diskutera cancer med på bloggen..

En som vet hur kroppen blir av cyto..

Hur man fungera med ett antal mg morfin…

För att inte tala om neuropatin..

David.. jag saknar dig!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, döden, David Gottlieb, saknad

Jag har skapat en omröstning på fnul och den lyder så här..
Är du rädd att få bröstcancer?

Ni får gärna gå in och rösta…
Jag gör en rapport om läget om 28 dagar.. alltså tisdagen den 24 november.. och då kommer en rapport…

Känner ni att ni på något sätt vill utöka ert svar så skriv en kommentar under det här inlägget…

Det kommer att bli fler sådana här omröstningar här i min blogg.. och jag vill ha förslag på vilka frågor som jag kan ställa… skriv också de i kommentarerna… eller maila mig på vem_e_vimsig@yahoo.com…

Rösta på nu!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, bröstcancer, omröstning, kommentarer, rapport, rädsla

Läser Expressen om att den ensamma mamman hittade en knöl i bröstet.. och nu går hon ut och säger att vi alla ska känna igenom våra bröst.. precis som alla andra gör den här månaden.. för att sluta i det stora jippot ”Rosa Bandet galan 2009″ som går av stapeln i Malmö..

Hon säger så här:

– När jag kom dit gjorde de en mammografi och därefter en biopsi (ett vävnadsprov). Sedan fick jag vänta på svar, det var två väldigt långa timmar. Men det var skönt att slippa gå hem och vänta på svar på posten.

Jag säger två saker om det här:
1. De skickar ALDRIG ut ett brev med svar på en biopsi.. dessa berättas alltid av en läkare.. för de vet aldrig hur en patient tar ett besked..
2. Två timmar.. jag fick vänta från den 22 maj när jag gjorde biopsin.. fram till den 8 juni.. då snackar vi ångest… Den tiden har jag förträngt.. glad att jag faktiskt bloggade då.. så jag har lite av mina tankar nedskrivna…

En tumör är alltid en tumör.. den kan vara snäll (benign) eller elak (malign).. en tumör är en knöl.. och behöver alltså inte vara cancer..

Artikeln fortsätter att berätta att Ulrikas läkarna beslutade att p.g.a. tumörens storlek att operera bort den… och Ulrika säger att hon inte trodde att hon skulle få bröstcancer.. fast hennes mormor fick det på äldre dar…

Hon avslutar med att rekommendera alla kvinnor att känna på sina bröst.. vilket jag också gör… men jag tar med männen.. eftersom män också kan få bröstcancer..

Den andra kändisen som går ut och talar om sina tuttar är Lulu Carter.. Hon ska plocka ut sina.. enligt en stor intervju i Expressen..
Fast det gör hon egentligen inte.. hon plockar ut ett par… för att sätta in ett nytt par..
Hon säger så här:

Jag är bara en 164 centimeter och jag hade jättesmå bröst. Jag var helt nöjd med dem, men sen när jag blev gravid fick jag helt plötsligt större bröst och kände att det var härligt. Jag kände mig så kvinnlig. Efter att jag ammat klart mina barn så förvann de där mysiga, runda, kullarna och då saknade jag dem så mycket. Så jag bestämde mig för att få tillbaka mina tuttar och har haft dem i 15 år.

Jag är 157 cm lång och har också alltid haft små bröst… utom då jag ammade.. och sen när man slutade så fick man en knöl i det ena bröstet och det var bara att ta bort det… för det första så vill jag känna mig kvinnlig… men framför allt vill jag känna mig hel.. vilket jag inte gör idag… så här kan man prata om saknad…

Till Media vill jag säga:
En artikel om möjlig bröstcancer.. en om fejkbröst… när ska ni skriva om alla kvinnor som har haft bröstcancer och som kan berätta den sanna historien bakom sjukdomen.. istället för det där glamorösa som alltid sägs i oktober..

Till alla kvinnor och män vill jag säga:
KLÄM och KÄNN en gång i månaden och inte bara i oktober!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, ensamma mamman, Ulrika, bröstcancer, tumör, godartad, läkare, väntan, Lulu, fejkbröst, plocka ut, stoppa in, gamla, nya, kvinnlig, saknad, små, amma, känn, kläm

Nu äntligen har Aftonbladet fattat det jag fattade för länge sen… och faktiskt bloggade om fenomenet.. Läs här.. Du får gå en bit ner.. men det är den meningen som börjar med ”Nu var vi där igen…” Dessutom bloggade jag också om riskerna med solen här..

Cancerfonden säger att var 3:de person i Sverige kommer att få cancer under sin levnad.. och då är det ju bara att ta x antal lappar och skriva på de olika cancertyperna som finns.. och lägga i en låda.. sen sticker du ner handen och drar en lapp.. och så ser man vilken cancerform man får.. vissa cancerformer har fler lappar än andra.. för det är fler som drabbas av bröstcancer.. än hudcancer.. men samtidigt så har hudcancern ökat mer än bröstcancern har gjort… alltså ska det finnas fler lappar med ordet bröst på.. än hud.. och prostatacancer behöver inte kvinnorna dra av.. och inte heller testikelcancer.. samtidigt som männen slipper dra lappar där det står äggstock, livmoder, livmoderhals och slidcancer på… Fast bröstcancer lappen får ligga kvar hos båda könen…

I nästa låda ligger bara ja och nej lappar.. det är om du ska få spridning eller inte.. och den tredje lådan är också bara ja och nej lappar.. det är om du ska dö eller inte..

Så enkelt är det inte tyvärr.. för ingen vet om vi ska drabbas eller inte.. men man kan i alla fall försöka att minimera risken för att man själv ska drabbas.. som att försöka sola med förståndet i behåll.. för vi behöver vårt D-vitamin.. och vi behöver solen.. och när den svenska sommaren regnar bort.. då vill vi ha sol och värme när det är som kallast här.. och då vår kropp absolut inte är inställd på värme..utan på kyla…

Varför inte åka i mitten/slutet av september/oktober.. då fortfarande vår hud är någorlunda brun fortfarande.. och kroppen inte reagerar lika starkt på solen som den gör i december/januari…

Nä.. nu väntar mina moffisar på mig.. och glidlakanet och mitt sköna duntäcke.. (ja, det är från döda fåglar)…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Aftonbladet, sol, resor, Thailand, fattade, risker, hudcancerm, bröstcancer, prostatacancer, testikel, äggstock, livmoder, livmoderhals, slidcancer, cancertyper, lapp, låda, spridning, metastaser, ja, nej, dö, leva, förstånd, värme, kyla, moffisar, glidlakan, duntäcke

För det första så går gamla Kizz trummisen, Peter Criss ut och talar om att han har haft bröstcancer.. och att han tyckte att det var lite skämigt.. för han visste inte att män kunde få bröst cancer…
Detta betyder mina manliga läsare.. att ni också ska klämma och känna eller så ska ni be er partner att göra detta…
Risken för att en man ska drabbas är liten.. men den finns där… och mellan 40-50 män i Sverige drabbas av bröstcancer varje år.. det kan vara din tur nästa gång…
Trist bara att inte media lär sig… man är inte frisk efter 2 år… efter 5 år så kan man säga att risken för återfall är liten… och efter 10 år kan man säga att den som drabbats av bröstcancer är frisk… men risken för att sjukdomen ändå ska komma tillbaka kommer alltid att finnas.. för det är de som har fått metastaser eller en ny knöljävel efter 15 år.. så ingenting är säkert.. blir så arg när media kommer med felaktiga uppgifter… hela tiden…
Han var glad att slippa strålningen… jag tyckte att strålningen.. förutom tröttheten.. gick som en dans.. i förhållade till cytostatika behandlingen…

Så är det glädje för Annette såg jag.. jag har ännu inte hunnit in på din blogg.. men du får ett glädje tjut här..

Jippie-kajj-eij..!!!!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Peter Criss, Kizz, trummis, strålbehandling, man, media, lära sig, fem år, återfall, knöljävel, felaktiga, uppgifter, cytostatika, behandling, glädje, blogg, Annette, tjut

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

Så kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina ”kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

Så har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kropp, bloggvärldsbloggen, bloggtema, hjärna, mage, fötter, händer, rygg, bröst, nyckelben, ärr, bäcken, metastaser, glömmer, neuropati, bröstcancer, amputerad, arm, ben, hår, enbröstad, fett, blodkärl, navel, förstoppning, cytostatika, morfin, fallskärm, idegrans dekokten