Jag var på vårdcentralen och tog blodprov.. och på eftermiddagen ringde syster I och talade om för mig att värdena var bra.. De vita var tillräckligt höga för att jag ska börja med cytostatikan på måndag.. och blodvärdet hade gått upp från 92 till 99.. så på torsdag ska jag gå ditt innan jag träffar doktor H.. För jag ligger så lågt att jag behöver en spruta men NeoRecormon.. alltså EPOn.. men jag märker att jag faktiskt ligger högre när det gäller blodvärdet.. för jag är inte lika trött… fast trött är jag fortfarande.. men det går åt rätt håll i alla fall.. och i morgon blir det frukost igen.. och så innan det gått 30 minuter så ska jag stoppa i mig tabletterna.. de där bajsbruna…

Så jag somnar inte lika lätt vid datorn… men jag gör det ändå lite då och då.. och det är lite läskigt för jag vaknar ofta att jag tror att jag trillar på något sätt… och rycker till och så vet jag inte riktigt vart jag är… och det tar någon sekund innan jag förstår vart jag är och vad jag sysslar med.. och ibland somnar jag när maken eller sonen pratar med mig.. och de kan få mycket konstiga svar på vad de säger till mig..

När det gäller min hårsituation så kan jag meddela att det för det första fortsätter att klia på de ställen som håret växer ut på.. och det kan ni ju lista ut vart jag kliar mig någonstans…
Enligt sonen är jag numera i kiwistadiet.. jag har genomgått vindruvestadiet, perikostadiet.. och nu då kiwistadiet.. och snart är det mochichistadiet.. och sen blir det kryllstadiet.. och då är jag fullt utvecklad…
Ögonen börjar få en vacker svart ram nu.. för nu håller även ögnofransarna på att växa ut.. och det syns.. känns otroligt skönt faktisk..

Tid att leta mascara..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, trött, blodvärde, cyto, EPO, hår, kliar, stadie, kiwi, persika, mochichi, utveckling, skönt

Ett problem föder ett annat..

Jag fick skelettmetastaser och då fick jag cytostatika i form av paclitaxel.. som har idegran som en ingrediens.. och detta gör att håret trillar.. nu säger jag håret…

Det jag menar är alltså följande:

• Håret på huvudet
• Håret där nere både det på venusberget och det som är längre bak
• Ögonfransar
• Ögonbryn
• Håret i öronen
• och så håret i näsan…

Vissa av dessa saker har givit mig problem… för det är inte lätt att sätta dit lösögonfransar.. och det är inte heller lätt när håret i näsan försvinner.. eftersom det inte något som ”fångar” upp det som rinner.. så det fortsätter rakt ut där det går.. alltså genom näsborren.. så jag har varit storkonsument av pappersnäsdukar på affären.. och jag är himla glad att det finns lågprisprodukter av detta… ”Euroshops” finns dessutom i 15 pack… och det har inhandlats två sådana förpackningar när jag har behövt.. för det har runnit över.. en hel del…

Nu har jag slutat med paclitaxel och börjat med xeloda som inte har håravfall som biverkning..

Det är nu nästa problem uppkommer.. för alla vet väl en sak.. och det är det att det kliar när hår växer ut…

Så kliar det inte uppe på skallen eller runt ögonen.. eller så kliar det i näsan eller i ”räva”…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, hår, håravfall, huvud, där nere, venusberg, problem, metastaser, cytostatika, ögon, näsan, snor, försvinner, rinner, näsdukar, biverkning

Sista dagen och kvällen hemma på ett tag.. det känns vemodigt.. men ändå är jag rätt så glad…

I morgon är det inskrivningssamtal och på tisdag är det dags för den stora ”grand finale”..

Operationen görs med hjälp av mikroskåp.. för de ska sy igen den ven och den artär som kommer att förse det nya bröstet med blod.. och så även rena det… så det är liksom inte bara att ta bort magen och vränga till den lite och sy fast den.. utan här pratar vi fin liret.. Vi snackar alltså en lång och lite komplicerad operation.. fast de läkare som gör det gillar ju sitt arbete och det är bra att det tar tid.. för då vet man att de är duktiga på just den här biten.. att göra tuttar.. tuttskapare.. tänk att ha det på sitt visitkort..

Den älskade maken går runt och säger att jag ska bli tuttialiserad.. bara för att jag ska få ett nytt bröst.. han gillar att hitta på egna ord.. och tuttialiserad är just ett sånt ord..

Nu åker jag alltså till Göteborg i morgon.. om någon har lust att hälsa på mig så är det fritt fram.. höll jag på att säga.. men skriv ett mail så kanske vi kan ses.. och mailen är: vem_e_vimsig@yahoo.com.. så ska ni få det telefonnummer jag finns på… Fast det får bli ikväll.. i möra är det för sent…

Lite smått nervös är jag.. men det kommer att lösa sig.. värst är väl att hitta på Sahlgrenska.. men jag hittar vad det lider…

Nu ska jag gå och äta tårta…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, operation, nervös, Göteborg, träffas, maila, bröst, mage, komplicerad, tuttialiserad, mikroskåp, inskrivningssamtal, grand finale, vemod

Jag vill börja idag med att tycka till om gräs.. gräs är grönt.. dessutom så ska man inte skylla på gräset om man förlorar.. för det är samma gräs på hela planen.. antagligen har ni dålig kondis och då är det bra att skylla på något som inte kan försvara sig.. för det är väl inte konstgräs bara under vissa spelare???

Sen undrar jag vad försäkringskassan säger om det här.. för familjen lär ju på detta sättet förlora 3 månader av sin föräldraledighet.. för det är så många månader som är öronmärkta för pappan när det gäller att vara hemma med barnet.. och hur hade kommunen då tänkt göra med dagis… för de flesta dagis tar inte emot barn under året… och barnet har rätt till båda sina föräldrar… de hörs ju att de blivande föräldrarna tänker på barnets säkerhet i första hand… och som vanligt så är det pengar som styr.. när ska medmänsklighet och empati få lov att styra… det finns alltid undantag.. och när undantagen kommer så är de så lätträknade.. låt mannen få vara pappa…

När kan vi kvinnor få se ut så som vi är skapta.. för tydligen så duger vi aldrig hur mycket det plastikopereras… Dessutom anser han att han är Gud.. Han var inte ens attraherad av henne.. för mig sitter inte attraktionen i hur personen ser ut.. utan hur personen är inuti.. Kroppen är bara ett skal.. det är personligheten som är det viktiga.. och det kvittar hur mycket man än skär i en kropp.. för personligheten kan man aldrig skära i och göra om… inte ens om vi kvinnor stoppar in våra älskade bröst i en pyramid liknande form… för någon sådan protes lär vi aldrig få.. för det är det ingen som kommer att göra…

Det är bara att inse.. att som cancerpatient är man totalt ute.. utom möjligen under oktober månad.. då bröstcancer och cancer står högt upp på dagordningen.. och sen är det tyst resten av året…

Mina närstående.. mår dåligt de också.. för även om jag inte har en hjärntumör så ändras min personlighet också.. rädslan inför de olika undersökningarna.. oron och ångesten innan jag ska på återbesök.. döden som följer mig som en skugga.. tror ni inte kära läkare att detta förändrar en.. det är faktiskt inte bara närstående till hjärntumörspatienter som kan behöva hjälp och skottning… de ska stå där och heja på mig.. de ska stå där och ta hand om mig när jag faller ner i det mörkaste hål man kan hitta.. när ångesten kramar det sista glada ur en och man bara gråter… när oron gör att man inte sover som man ska.. när biverkningarna av cytostatikan gör att man inte kan äta.. och när jag har mina sovedagar.. och maken nästan tror att nu är det bar döden kvar..
Jag tror att alla som lever i en cancerfamilj mår dåligt… i olika stunder.. och att alla närstående ska få hjälp.. inte bara i form av kuratorskontakt… för det kan vara så mycket annat som de kan behöva.. En resa för att vila upp sig.. en dag på spa.. för att återfå kraften att ta hand om den cancersjuke… Det finns så många sätt att göra att den närstående kan få mer kraft och tålamod med den cancersjuke…

Jag vet vilken häxa jag var när jag gick på mina antihormoner… och vilka saker jag kunde vräka ur mig.. vilket inte är jag.. Det var den där klimakteriehäxan som tog kommandot över mina tankar och min kropp.. och att Den älskade maken stod ut är för mig en stor gåta… fast jag vet ju svaret… det var kärleken till den jag var därinne.. den där kvinnan som han träffade för lite mer än 10 år sedan.. Att hon fanns därinne någonstans.. det var bara att vänta ut henne…

Bara för att det är hjärntumörsveckan denna vecka gör inte att de som har hjärntumörer har det värre än de som har någon annan form av tumörer.. under oktober månad så är inte vi bröstcancerpatienter bättre än andra tumörer… För det är så att alla behöver vi våra hjärnor för att fungera.. hur man sen använder den kapaciteten man har fått tilldelat sig är upp till en själv..

Jag har lite svårt att sätta mig in i den här bloggkategorin: Sjukdomsblogg..

KÄNNETECKEN: Har fått ett omvälvande besked om någon typ av sjukdom, till exempel cancer.
DRIVKRAFT: Använder bloggen som terapi och för att söka kontakt med människor i samma situation. Blir de framgångsrika går pengarna ofta till välgörenhet. Viker inte för att visa bilder på sina operationsärr och från sina svåraste stunder.

För jag känner mig inte sjuk.. och att kalla den en ”sjukdomsblogg”… tycker jag känns fel.. ska det vara en kategori så vill jag nog att det ska vara ”levanublogg”, ”ingamåstenblogg” eller varför inte den här kategorin.. ”Jävlaknöljävlasjukdomjävlaranammablogg”… och jag vill att det ska vara en personlig blogg.. jag vill inte buntas ihop med en massa andra bloggar i en kategori.. min blogg är min blogg och den är inte som alla andra… för är den det så slutar jag omedelbart att blogga… för jag vill inte vara som alla andra.. Jag är jag och jag är unik… dessutom flyter inte två tandborstar i samma sjö…
Jag tjänar dessutom inte ett öre på att jag bloggar… för jag tycker inte att det jag vräker ur mig är värt något…

Fast om någon nu tycker det så kan ni gå ihop och göra en insamling till mig så jag kan få en laptop.. så jag kan blogga under veckan jag är på Sahlgrenska… *hejdlöst fnitter*
Annars får ni glatt vänta… tills jag kommer hem.. om jag nu kommer hem…
Vet hur det var förra gången jag var iväg.. och hade bloggvakt och allt.. och jag kom inte hem.. för jag fick blodförgiftning och låg inne fem dagar… totalt isolerad… så jag hoppas att det inte blir så denna gången…

Nu ska jag ringa sjukresor.. för jag ska till Sahlgrenska på måndag.. *darrar*

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, fotboll, gräs, grönt, pappaledig, försäkringskassan, pengar, skapt, Gud, attraktion, personlighet, pyramidliknande, totalt, rädsla, oro, ångest, häxa, kommando, gåta, kärlek, bloggkategori, buntas ihop, tandborste, blodförgiftning, sjukresa

Håret börjar synas lite grann.. och jag kan känna att jag är lite luden..

Se själva här:


Kan också få meddela att min amasonlilja blommar så det står härliga till… den är så vacker…

Läs även andra bloggares åsikter om amasonlilja, blommar, hår, känna, luden, Pysan, växer

Jag hatar att ha kissedag..

Jag springer på toaletten si så där mellan 13-20 gånger/kissedag.. och jag är rätt så fångad i min lägenhet.. Jag kan alltså inte springa för långt bort.. eftersom det kan vara svårt att hitta en toalett när man går och handlar.. och jag vill helst inte använda toaletter som finns i affärer eller dylikt i dessa influensa tider…

Antagligen har jag kissedag eller så är jag förstoppad.. det finns liksom inget mellanläge.. för slutar jag med mina kissetabletter så kommer fötterna att svullna så jag definitivt inte kommer att kunna röra mig.. och då lär förstoppningen bli än värre än vad den är nu.. för jag klara fortfarande att slippa mina droppar.. men de är inte långt borta ifall jag behöver dem…

Rädslan börjar kännas i magtrakten nu.. den där som säger att jag inte kommer att bli opererad på Sahlgrenska… För att det är för nära avslutat cytostatika behandling och att de inte har lust att operera en bröstcancerpatient med skelettmetastaser… den är som små fladdrande fjärilar i magen på mig… och jag är rädd att jag ska försova mig på måndag morgon.. det är lite smått jobbigt… och jag tror aldrig att det går över förrän jag väl får ett ok även från Sahlgrenska.. och jag är livrädd att jag ska börja gråta av ren lättnad.. samtidigt så vet jag att jag kommer att få operationen.. för annars hade onkologen att jag inte skulle bli opererad så jag kunde ringa och avbeställa…

Packa har jag redan gjort i huvudet.. men inte ”på riktigt”.. och jag vet att jag ska ha lite personliga kläder med mig.. jag ska också ha böcker med mig.. dessutom har jag hittat något som är väldigt bra för mig.. jag målar… jag köper helt enkelt målarböcker/pysselböcker för barn.. men det ska vara men många små detaljer.. så där tunna att man helst inte kan måla med tusch.. för linjerna är för tunna… och jag målar med färgade blyertspennor… vilket är helt underbart… för kommer jag utanför så kan jag sudda ut det…

Min neuropati är som den är.. och det gäller att hålla fingrarna igång på bästa sätt och nu har jag hittat ett mycket bra sätt att göra detta.. och det är alltså att måla de här bilderna.. ju detaljerade desto roligare.. för då får jag försöka hålla fingrarna igång…

Jag hatar inte direkt min neuropati.. men ibland blir jag galen.. när jag tappar saker.. och när jag inte klarar av att hålla kvar saker i handen… för jag känner inte att jag har något i handen.. vet inte hur många gånger som jag har tappat saker.. för jag känner inte att jag har dem i handen… läskigt.. och man kan absolut inte förstå om man inte har varit i min situation.. för att det skulle vara så här hade jag inte en tanke på.. för att inte säga hur jobbigt det är med tangenterna… det är svårt att få ner själva tangenten.. och när jag sen väl lyckas trycka ner den så är det felstavat på ordet och jag måste gå in och ändra.. funderar helt klart på att skriva ett inlägg som jag bara skriver rakt av.. och sen hur det skulle vara… så ni får se hur jag skriver nu med mina fingrar.. höger hand är värst… undrar om det är för att jag är just högerhänt..

Det har tagit mig nästan 6 timmar att skriva det här inlägget.. för jag får ta så många pauser.. både för att gå på toaletten och för mina händer måste vila…

Så Göteborgsresan lär bli uppdelad i flera delar… för att jag ska kunna skicka det i vettig tid…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kissedag, neuropati, högerhänt, detaljer, operation, nervös, rädsla, åka hem, onkolog, förstoppning, hatar, bröstcancer, skelettmetastaser, försova mig, fladdrande, sahlgrenska, tappar saker, ingen känsel, tagit tid

Idag har jag varit på ”Tuttklämmaravdelningen” och jag fick vänta kvar på svaret och de kom ut och talade om att allt var så där jättebra som man vill att en mammografi skola vara..

Som tur är så går det fort när det gäller mig.. dubbelt så fort.. om jag ska vara riktigt ärlig….

Rent och fint och inga konstigheter som de kunde se.. men man vet inte hur det ser ut på cellnivå… men så fina röntgen apparater får de nog inte p´å många många år…

Fast jag väntar bara på att de ska komma ut att de har gett varje cell i kroppen ett nummer.. så de kan gå in och se att cellen 379 som ligger i högra bröstet har löpt amok tillsammans med cellerna 380 – 392 och har på detta sättet orakat en brösttumör av mindre slaget…

Jag kan se hur det ser ut i kallelserna de skickar ut…
Härmed vill vi meddela NN att cell no 379 har genomgått en förvandling och har fått cellerna no 380-392 att följa med i no 379s utveckling. Detta har medfört att en mindre tumör av graden I har påträffats och vi vill att Ni infinner er på lasermottagningen den ?/? ????. Ert identifieringskort medtages.
Vänligen
MM
Cellidentifieringsavdelningen

Jag kan tänka mig att det här identifieringskortet innehåller hela din sjukjournal… allt från första feber.. över tappade tänder.. och till de större ingreppen…

För vem vet hur framtiden ser ut…

Alla ni som får kallelse till mammografi gör den!! Brösten är bara platta när de röntgar.. fast det känns som det fortfarande är platt som en pannkaka….

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, mammografi, bröst, framtiden

Jag brukar få vita fönsterkuvert men Regionens logga uppe i ena hörnet.. alltså en kallelse för någon undersökning eller ett återbesök på sjukhuset…

Men igår låg där ett svart kuvert… och bara förnamn och efternamn samt min adress… jag öppnar det och läser det fina kortet och öppnar det som ligger i bubbelplast… något so sonen snabbt konstaterade.. han gillar nämligen bubbelplast mer än han gillade innehållet…

Det som låg i ser ni nedan.. men då kortet är otydlig så ska jag tala om vad det innehöll..

En berlock med ring och ordet ”Pysan” ingraverat, en rosa rosett och två ”tuttar”, en berlock med ring och ordet ”Vera” ingraverat, en rosa rosett och två ”tuttar” samt den sista berlocken i form av en ängel…
Berlocken med mitt förnamn sitter redan på en kedja och tittar man ordentligt längst ner till höger på bilden så ser man också där en liten ängel… så fint så..

Helén jag säger bara Tusen tack för det otroligt vackra sakerna… jag bär dem med glädje..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, brev, kallelse, region logga, bubbelplast, berlock, ring, ängel, tack, tusen

Det är snart november… och det är snart den 9… vet inte hur många gånger jag har kommit på mig själv tänka på hur jag ska komma i och av tåget.. att maken hjälper mig här att komma på är en sak.. men hur blir det i Göteborg..??? För att inte tala om att jag ska hitta rätt spårvagn etc…

Ända tills jag kommer på mig själv… Ja, just det.. jag åker ju Rondenbussen till Sahlgrenska.. Den går från ”stan” kl. 06.55 och är på Sahlgrenska ca kl. 10.15..

Alltså löser det sig… för det är bra med Västtrafik.. att de har 5 bussar i regionen som går fån de olika småstäderna till KSS.. och så då Ronden 5 som går från ”stan” förbi KSS och mot Sahlgrenska… Kl. 13.30 går den hem igen.. så jag vet vad jag ska åka hem med i alla fall..

Ja, vänner.. så fungerar min hjärna…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Sahlgrenska, tåg, buss, Ronden, Västtrafik, bort, åka

Läser om den lilla amerikanska tjejen Elena… och att hon kämpade mot cancern.. fast till slut vann cancern den matchen… efter att ha kämpat i 9 månader.. så gav hennes glada humör inte upp.. Trist är det… men på något sätt så blir man glad när man märker vad den intelligenta tösabiten gjorde… Hon förstod att familjen skulle bli ledsna för att hon dog.. så vad gör hon…

Jo.. hon skriver små meddelande till familjen och gömmer dem runt om i huset.. Rätt som det är så öppnar de en låda.. och där ligger det en massa små lappar om att familjen ska leva vidare..små lappar som inspirerade dem att fortsätta med sitt liv.. etc..

Lapparna började nu familjen lägga ut på nätet.. och responsen lät inte vänta på sig..

– Flera personer hörde av sig och berättade att Elenas hälsningar hade gjort dem till bättre föräldrar eller att de fått dem att omvärdera sina liv, säger pappa

Familjen bestämde sig för att ge ut alla lapparna de har hittat i en bok.. som fick titeln: ”Notes behind”

Pengarna som kommer av försäljningen kommer familjen att ge till cancerfonden.. så de kommer alltså inte att göra detta för egen vinning..

En liten gullig detalj är den att tösabiten gillade Picasso.. och hennes önskan var att få en tavla som hon ritat själv.. skulle få hänga vid sidan om en av Pablo Picassos tavlor.. och det fick den…

Genom att många faktiskt har ändrat sitt liv och börjar tänka till hur man lever.. och att det faktiskt blir en bok av det hela.. och att pengarna går till något vettigt tycker jag är kanon bra.. det jag däremot blir besviken på är att det inte finns några planer på att ge ut boken i Sverige… Varför kan man ju undra.. är det för att det är en Amerikas tjej.. men om det hade varit ett svenskt barn.. hade något förlag givit ut den då?? Ja, det tror jag säkert att de hade…

För jag vill också läsa den….!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, bok, cancersjuk, inspiration, lappar, Pablo Picasso, gömma, liv, död, respons, cancerfonden