Söndagstankar

Idag bröt jag ihop.. vi gjorde inte det vi hade bestämt igår att göra, utan maken ville göra något annat… Detta ledde till att jag bröt ihop.

Klumpen i magen är ju större än någonsin och i morgon är det tidig uppstigning. Skall vara på sjukhuset redan klockan 8 för en ny punktion..

Somna sent igår, för först var det ju melodifestival och det var jättekul att Finland vann.. Heja Lordi! Tyvärr kom ju Divan för högt upp enligt mig.. men det är sådana smällar man får ta.

Väl i sängen så tog det nog 1½ timme innan jag somna. Låg och vred och vände på mig och kom inte till ro.. Oro och ovisheten är som en skugga som skymmer sikten för mig. Tvi!

Har inte på något sätt blivit erbjuden någon form av kuratorskontakt på sjukhuset och maken är för involverad i mig för att kunna vara helt och hållet som ett stöd. Ett stort stöd är han ändå.. men att få mig på gladare och bättre tankar är svårt just nu.. jag kan inte fokusera på det som är kul..

Jag är som en ”böld i röven” som bara sitter och mår dåligt. Det är så skrämmande och det är inte kul. Dessutom är jag mycket lättirriterad just nu och bara det händer minsta lilla fel och det går mig emot så bryter jag ihop till en liten skit..

Tårarna rinner alltsom ofta och det är inte så jag vill ha mitt liv. Jag vill ha tillbaka den där människan jag var innan jag hittade den här förbannade knölen. För den har gjort att mitt liv är helt upp och ner…

Det känns som om jag inte har mycket att glädjas åt.. men det har jag…

Fast den här ovisheten och oron äter snart upp mig..

Trevlig söndag.. Hoppas att det händer bra saker i morgon på sjukhuset