Tankar dagen efter punktionen

Orkade inte skriva något igår.

Alldeles för många tankar som kretsade i skallen på mig.

Punktionen igår gjorde ont. Det var en rejäl nål de använde och det var så att jag höll andan… Fast de tyckte att det är ok för mig att andas.. men det gjorde för ont för detta..

Tre ca en cm långa ”maskar” fick de ut. Jag och maken fick titta på dem.

Doktorn såg ut som en liten tomte.. eller om ni kan tänka er de där killarna på TV som går runt och undrar en massa.. Micke och Måns eller vad de nu heter.. kan ni tänka er en äldre upplaga av dem så har ni doktorn.. hihi..

Han var mycket sympatisk och sa att det kommer att göra ont.

Fick ett mycket bra bemötande av dem och doktorn sa att nu har de mer materiel att jobba med.. och får de inte fram något resultat av det är så skall de inte jobba på patologen.

Åkte hem och det kändes rätt så OK faktiskt. Får besked om en vecka/10 dar.. så nu skall man oroa sig för detta…

Det är jobbigt när posten kommer och jag drar en lättnadens suck varje dag som den har varit här och jag inte fått kallelse.. För när jag får kallelsen så är det så defenitivt allting.. Usch!!!!

Tur att maken är med och håller handen..

Lite irriterad var jag faktiskt… på att de inte kunde ta en ”mask” redan första gången jag var till mammografin. Redan då sa ju dokton jag hade då (det var en annan igår) att knölen inte gav ifrån sig så många celler och att jag kunde bli kallad igen.. det är inte kul.. Denna ovishet är rent ut sagt för jävlig.. Hade inte ens kunnat önska min värsta ovän den här ovisheten och de tankar jag har nu..

Fast nu väntar livet på mig.. Go´tisdag