Är sur och irriterad nu på morgonen

Idag skulle jag få sova länge.. tog tid innan jag somna igår. Så idag skulle jag sova länge.. Trodde jag!

Sonen väckte mig när maken klivit upp.. klockan var väl runt 7 så där.. och jag blev irriterad. Sonen gick ut och så försökte jag somna om.. det gick inte.. men jag halv sov lite ändå.. och sen satte skatorn igång ute på gräsmattan, då var det ingen idé att försöka somna om…

Sitter nu här och försöker tänka positiva tankar.. men idag verkar det vara omöjligt.. Knölen finns där. Dagen D är inte här än. Det är inte kul. Jag vill veta nu vad det är.. inte i morgon och inte i över morgon.. jag vill veta NU!

Denna ovishet är som en stor svart klum som äter upp mig.. sakta men säkert. Tror inte att någon kan förstå som inte har varit i den här situationen själva kan förstå hur det känns.

Du är inte död.. men du lever inte heller.. du är en stor svart klump av oro och lite smått ångest. Jag känner att jag vill leva, men kan inte på något sätt leva ut helt. Fast jag försöker fokusera på roliga saker och på det vackra vädret och vad vi kan hitta på att göra så kommer ändå knölen som en liten gubbe som hoppar upp ur en låda… och säger: – Glöm inte att jag finns här och förpestar din tillvaro. Så är man nere i skiten igen.

Min ”älskade” mor (obs. nu är jag ironisk, för jag älskar inte min mor) ringde och sa att hon och hennes gubbe var hemma från sin semester. Hon hade tydligen ringt när jag jobbbade och maken hade svarat. Hon vet nu när jag skall till sjukhuset. Hon vill att jag skall ringa så fort jag kommer därifrån. Jag sa till henne att det beror på vilket besked jag får om jag orkar ringa eller inte. Då blir ”tanten” sur.. och vill ha besked.. för att hon är så förbannat nyfiken.. Min mor kräver alltså att jag skall ringa henne när jag kommer hem.. och så sa hon: – Orkar inte du får väl maken ringa! Usch så många tankar som kommer av det här…

Kan man inte ställa upp innan så behöver man inte ställa upp nu!!!

Känner att är det något så skall mina barn i första hand få veta vad det är. Jag vet inte ens om jag orkar berätta för dem om det är cancer jag har. I alla fall inte samma dag. Jag tror att man måste samla ihop sig och sina tankar innan man pratar med sina nära och kära.

Katten har ännu inte nerkommit. Vi är nyfikna på vilka som bor där i magen!