Nu har håret börjat falla..

och har väl gjort ett par dar.. ett och annat hårstrå hela tiden..

Skall iväg på torsdag och kolla in peruker.. Vill inte.. Usch..

Gråter nästan…

Tur att jag klippte mig kort i November.. Annars hade jag gråti blod nu…

Får se om jag skaffar peruk.. har så svårt att se mig själv i en sån..

Svärmor har en som jag får låna.. det är en grön clownperuk.. Hmm.. har inte bestämt mig ännu.. vi får se.. ska till frisören iaf.. och så får vi se vad som händer….

Fast egentligen vill jag inte…

Min mor

Min mor.. hon är ett kapitel för sig.. På något sätt känns det som om hon inte riktigt klippt av navelsträngen med mig.. Jag är 42 år och trebarns mor.. ändå kan hon inte förstå att jag har ett eget liv och egna tankar..

Har ett minne av henne när hon kommer upp och hälsar på när äldsta dottern är nyfödd.. under en veckas tid så var det blöjbyte, gulligull och jag vet inte allt.. när jag sa till att jag också kunde byta blöjor på dottern så blev min mor sur.. för hon ansåg att hon träffade dotterdottern så lite och därför ville hon göra allt.. Jag sa något dumt om att amma också.. För det kunde hon inte göra..

Har också en del minnen av att syrran fick göra så mycket mer än vad jag fick..

Det som gör ondast i mig är det jag har fått reda på i efterhand.. Genom att jag var så mobbad som jag var så var mormor och morfar inne på att sätta mig på internatskola.. för att jag skulle komma bort från mina antagonister och att jag kunde få studie ro.. men mamma sa då till dem att det med mobbningen skulle hon lösa.. och sen rörde hon inte ett finger för att hjälpa mig.. Jag var 14 år och nära att ta livet av mig.. och hon gjorde inte ett skit för att hjälpa mig.. i alla fall inte vad jag märkte..

Jag skrev ju om hur hon ville ha det  när jag fick beskedet om att jag hade cancer.. hon ville veta först.. så hon sen kunde sladdra vidare till hela sin bekantskapskrets om hur synd det är om henne som har fått en dotter som har fått bröstcancer.. hua.. stackars henne (nu är jag mycket ironisk)..

Hennes fina fasad har fått sig en reva.. jag hoppas att den spricker upp riktigt ordentligt.. så puts och murbruk ramlar ner i små prydliga högar…

Nu har jag klivit upp

druckit mitt morgonkaffe.. (som fortfarande smakar gott)..

Dessutom har det kommit tre droppar regn.. vill ha mer… en rejäl åskskur skulle sitta fint… för det är kvavt och het… Gillar nämligen när det är varmt.. men inte FÖR varmt.. Det är det nu.. alldeles för varmt…

Alla kattungarna har nu öppnat ögonen.. Idag är de 14 dagar gamla och helt underbara.. de är små personligheter redan..

Var ju på skelettröntgen igår… På kvällen när jag skulle gå och lägga mig så hade jag så ont i bäckenet.. fattade inte varför.. gick och la mig och när jag vakna i morse hade jag fortfarande ont.. kunde inte förstå varför… Kunde det vara så att den här isotopen (radioaktiv substans) gjorde att det gjorde ont?? Eller var det så att jag har metastaser?? Tankarna i morse var inte kul… ända tills jag kom på varför jag hade ont… Det var mina trosor som satt för hårt över bäckenkammen (högst upp på bäckenet).. och hade tryckt… så det var bara att byta trosor.. och nu har jag inte ont längre.. HURRA!!!

Annars är det bra med mig.. är jättetrött sen gårdagens sjukhus besök.. Fast jag tänkte lägga mig en stund och vila idag.. hade inte den möjligheten igår…

Ps. Igår när vi åkte iväg till sjukhuset så fick vi åka de där nya tågen.. i två våningar.. så sonen var helnöjd..