Kväll

Min lördagskväll…
Sonen sover.. snarkar.. har fått sin spurta och det gick bra.. måste fylla i att den är given.
Den älskade maken sitter och tittar på humorprogram på TV…
Jag bloggar och har fönstret öppet.. hör svalorna som flyger.. ibland hörs högtalarna från stationen.. antagligen är tåget försenat eller så inkommer det om några minuter till spår ett spår ett.. Ibland hör jag en och annan skata.. och ibland kommer det ett godståg.. godstågen låter rätt mycket.. det är nog för att det är en rejäl raksträcka här.. och de kan dra på rätt så bra.. för godstågen stannar inte här längre…
En helt vanlig lördagkväll.. nu känner jag också lukten av att någon eldar..
Jag vill bo i hus.. jag vill inte bo i den här förfallna lägenheten.. (Hm.. ska nog blogga om alla fel i den i morgon.. om jag minns detta då)..
Ha det gött bloggvänner…

Annonser

En ny månad.. en ny dag.. och nya tankar

Sonen och den älskade maken har tagit cykeln och cyklat till sjön för att bada.. jag orkar inte följa med.. blir för långt för mig att cykla…
Det har varit totalstopp i avloppet i huset där jag bor.. maken upptäckte det när han skulle sätta ner cykeln igår… så det var bara att ringa hyresvärden.. och hon är som hon är.. gnäller på allt och alla.. ”och nu får jag övertid och inte får jag betalt för det heller” och ”grannarna där gör si och så och så får man bara inte göra”.. jag bryr mig inte om hon är så dum att hon inte ber att få betalt för det jobb hon gör.. blir det stopp så blir det.. och det är hennes skyldighet att se till att det blir klart… och vad mina grannar gör och inte skiter jag också fullständigt i.. Tankarna man får är ju vad hon säger om mig när hon pratar med de andra grannarna… :o)
Så nu har avloppsbilen varit här.. och rensat… Det luktar inget vidare..
Tog min trötta lekamen och vandrade i sakta mak bort till affären.. för mina behov var lite akuta.. träffade en jobbarkompis på affären och hade sällskap hem.. hon bor längre ner för gatan… hon hade saknat mig på jobbet.. fast inte visste hon att jag var sjuk.. Så vi pratade en del om hur sjukvården är idag…
Jag sa att jag hade tyckt att när man kommer in för en knöl i bröstet till vårdcentralen så ska man få ett telefonnummer man kan ringa om man mår dåligt.. för det är ju då man mår som sämst.. (så har jag känt det) ovissheten och oron som gnager och om man har cancer eller inte.. Sen när man får beskedet så är det närmast en lycka.. för då vet man.. man vet vad som sker och man får vård.. Men tiden mellan vårdcentral och besked.. Bläää säger jag bara..
Om man då ser till mig som fick vänta från den 25 april till den 8 juni.. det är över en månad som jag gick runt och bara mådde skit.. hade jag fått ett telefonnummer och få prata av mig.. så hade jag mått så mycket bättre.. nu var det så att jag och maken satt och prata om det tills det nästan var sönderpratat… och då var den 14 dagar kvar nästan…
Jag hade mycket väl kunnat vara en sån som bara sitter och försöker hjälpa folk…
Ha det gött bloggvänner