Tankar om att få kommentarer

Idag har jag haft mycket att tänka på. Jag har läst och läst bloggar..

Många tankar har jag fått.

Jag kan inte förstå att bloggare går in och ger kommentarer på bloggar som ”ägs” av personer som de inte gillar.

Jag kan heller inte förstå ”den grå massan” som kan gå in och ge kommentarer utan att veta allt som har skett innan. Utan komma med kommentarer i form av: att jag håller med inlägg.. och två minuter senare gå in och ge en snäll kommentar till den andra parten. Varför överhuvudtaget gå in och lämna en kommentar då??

Jag kan heller inte förstå att vissa bloggare envisas med att komma med kommentare hos mig.. bloggare som säger en hel del annat om mig på andra ställen.
Är det för att på något sätt säga att ”se vad jag är snäll mot henne eftersom jag är inne och lämnar så snälla kommentarer”???

Jag förstår inte…

Annonser

Tankar om en del av bloggen så här på söndagen

Idag tänkte jag skriva lite om saker som rör sig i mitt huvud:

Mobbning: Detta är ett mycket starkt ord för mig eftersom jag var mobbad när jag gick på högstadiet. Varje dag var ett h*lvete kan jag tala om. Redan på morgonen mötes man av glåpord. Vad de sa kan jag tyvärr inte skriva för då kommer jag att få moderatorn på mig. Sen gick hela dagen. Killarna slogs.. tjejerna frös ut..
Grupparbete var det som jag hatade mest. För det blev grupp efter grupp och så jag själv. Sa läraren att jag skulle vara med i en grupp så suckade hela klassen..Ingen ville ha med mig. Skolan reagerade inte förrän en lärare upptäckte mobbningen. Denna lärare var en rättvis person. Det förekom nämligen mobbning rent öppet under vissa lektioner.. då även läraren var med i mobbningen. Så var det i skolan på 70-talet..
Efter att ha försökt ta livet av mig. Så kom jag till insikt: Det var jag som var den starka och de som mobbade var de svaga!
Denna tanke fick mig faktist att vilja leva!

Nu har jag sagt en del av det jag vill säga om mobbning.

Bloggen: Bloggen för mig i början var till för att få ut mina känslor. Jag hade ännu inte fått min cancer dignos då, utan jag gick och väntade på den. Nu har jag fått diagnosen och jag fortsätter att blogga för att få skiva om min cancer. Att det sen har blivit så att jag även börjar skriva om en massa annat är bara kul. Cancern är ju närvarande hela tiden i mitt liv nu… och det är livet jag skriver om. Både på gott och ont. Jag står mig själv närmast.

Kommentarer: Vad jag har förståt av kommentarerna så ska de vara till för att man ska kunna få feedback på det man skriver. Det är helt ok för mig. Men då ska det vara just feedback. Att man sen kan missförstå en andemening i själva inlägget är mänskligt. Vi är bara människor. Vi har rätt att fela.. men vi har också rätt att tala om ifall vi på något sätt känner oss ledsna, illa bemöta eller kränkta på bloggen. Respekten för människan har på något sätt försvunnit i dagens samhälle.. och detta speglar sig faktiskt på bloggen också.

Favoriter: Vi har alla våra favoritbloggar. Så är det i samhället också. Vi har våra idoler. Alla gillar inte Carola eller Lordi (själv har jag mycket svårt för Lisa Nilsson). Vi har alla vänner som vi besöker och som vi uppmuntrar. Vi har också dem vi inte umgås med, för vi går inte ihop rent kemiskt. Person kemi kallas det. Så är det på bloggen också. Vissa bloggar tycker man om och läser kanske flera gånger om dagen. Vissa läser man inte. Det är orden på en blogg som man gillar. Orden och kombinationen av orden och så sättet att skriva. Vissa bloggar berör en. Vissa bloggar gör att hjärtat gråter. Vissa bloggar får en att skratta. Vissa bloggar får en att tänka till.
Precis så är det.

Nu har jag tänkt så mycket. Dessutom har jag fått skivkramp. Jag har också kramp i vaderna efter cytostatikan.
Så jag måste gå upp och röra mig lite…