Tankar om att sova och att kliva upp

Bara att lägga sig i sängen kräver en hel del av mig. Jag måste ta det lungt.. höger sida fungerar inte helt ok än.

Lägger mig och rullar över på magen varvid jag måste ha en kudde under höger sida. Denna gör att det inte gör lika ont när jag ligger ner. För högra sidan smärtar en hel del.
Två panodil innan läggdags och två panodil när jag vaknar.

Höger arm är lite domnad.. vilket det kan bli. Jag övar med mina olika övningar som jag fått av sjukgymnasten. Jag håller på tills det känns att nu tar det emot. Smärtan får bestämma åt mig.

Vaknar flera gånger per natt, antagligen för att jag måste byta ställning eller för att jag svettas mycket. Det är inte kul att gå in i klimakteriet bara så där.

Igår kändes det jobbigt.
Jag är glad att knölen är borta.. men samtidigt så är det jobbigt att bröstet är borta.. mycket för att det stramar och kliar i operationssåret. Jag försöker se med tillförsikt inför framtiden..
Den älskade maken gör allt för att jag inte ska må dåligt av att bröstet inte existerar längre.. men ändå.. det är en kroppsdel som är borta.. Fast jag får ju nytt om ett år..

Jag känner mig lite utsatt just nu.. mina känslor åker lite bergodalbana.. väntar bara på att en vagn skall ramla av.. och att det är den jag sitter i.. så jag kan få lite ro…

Jag har bara ett bröst.. är jag mindre kvinnlig för att jag är av med det? Ni män som läser det här får gärna svara…

Är jag en inte hel människa nu? Jag har mina känslor och mina tankar kvar..

På måndag har jag varit enbröstad i en vecka.. känns knepigt…

Annonser