Tankar om onormal kontra normal

Jag är jag och jag är unik!

Jag har ett mycket ovanligt syndrom. Detta har gjort att min son också fått syndromet. Mina töser har inte fått det.

Risken att jag skulle få ett barn med syndromet var 50%.
Har man syndromet så kan alltså ens barn få det. Har man det INTE så får inte barnen syndromet.

Alltså. Mina töser har det inte och risken för att deras barn ska få syndromet är nästan lika med noll. Jag skriver nästan eftersom det kan uppstå som en nymutation.

Detta gör att jag är som jag är och att jag ser ut som jag gör.

Är jag onormal för att jag har ett mycket sällsynt syndrom?

Nej, säger jag.. det gör att jag är ännu mera unik än vad jag annars hade varit.
Tänk – Jag är en av dessa ovanliga människor som finns.

Normalt för mig är alltså något som kan te sig onormalt för alla andra.

Jag bär mitt huvud med stolthet..

Dessutom har jag bröstcancer.. och det är väl mer normalt.. att man får det.. för var 9 till 10 kvinna idag i Sverige får detta..
Så där räknas jag till de normala.

Det gör jag inte när det gäller min längd!

Annonser

Tankar om lymfkörtlar och strålning

Efter en natts grubbel och att ha sovit lite halvtaskigt så mår jag idag lite bättre.

Återbesöket igår var inte så där jättekul.

De hade plockat ut nio lymfkörtlar och av dem var det 3 som var angripna.
Fan den här jävla knölen sätter hela mitt liv på spel och dessutom när den är borta så fortsätter den att jäklas med mig.

Så nu blir det alltså Sahlgrenska i fem veckor. Det blir ca 2,5 timmars resa till Göteborg och sen lika lång tid hem. För några minuters strålning.

Dessutom blir det nog i början av januari. För nu ska jag först ha mina cytostatika kurer. Alla 4 först och sen vänta någon vecka innan strålningen börjar.

Fast det gäller mitt liv. Att det är jobbigt just nu får jag ta. Fast det är inte kul.

Usch!