Motivation och dåligt samvete

Idag är det en sån där tänkar dag. Ransakningens tid är här..

Den älskade makens hjärna är på nergång. Han har haft för mycket omkring sig. Hans motivation till att göra saker sjunker sakta men säkert.
Det är inte lätt för honom att ta allt som inte jag orkar.

Sonen är ju ett kapitel för sig. Det är pappa konstant. Jag förstår att maken blir trött och omotiverad att göra saker.
Samtidigt så blir mitt samvete nattsvart.
Jag orkar inte leka med sonen.. jag orkar inte städa.. jag orkar inte ha tvättstugan..
Samtidigt så vet jag att maken får ta så mycket.. Fan att jag ska vara sjuk!!!

Orken för allt är just nu noll.. den älskade maken vill ha egen tid.. Jag förstår honom! Santidigt så är det svårt..
Ja, jag klarar mig.. det gör jag.. men sonen.. som tär på makens uppmärksamhet.. som hela tiden går till den älskade maken så fort det är något…
Ja, mamma är trött.. men mamma kan göra vissa saker ändå.. men sonen ger mig inte chansen..

Hur fan får man livet att gå ihop?
Vi kan inte lämna in sonen på ett pensionat för en vecka, så som man kan göra med sina djur när man reser bort!
Min mor bor för långt bort.. den älskade maken vägrar att skicka sonen dit…

Men en veckas ”sonledigt” hade inte suttit helt fel…

Som det är nu så är ju nästan maken ensamstående förälder.. fast jag är närvarande.. men jag har ingen energi…

Usch!

Mår dåligt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: