Min blogg och min cancer

Nu är det oktober.. och därmed Rosa bandet kampanjen…
rosa-bandet.png

Denna kampanj är för bröstcancer.. Vilket är jättebra…

Först lite historik:
Jag började blogga den 17 maj efter det att jag hade hittat en knöl.. vågade efter ett antal månader med knölen gå iväg till vårdcentralen med den..

Så snart har jag bloggat i fem månader… Om mig och min bröstcancer.. fler som har bröstcancer kommer till bloggen och det är kul…
Jag har varit med i aftonbladet eftersom jag bloggar om det.. och det går att läsa här.

Denna blogg är mycket en ämnes blogg om min cancer.. men visst ibland har jag skrivit annat också… allt bara för att få bloggen att fortsatta att fungera..

Ibland har jag bara velat ligga i sängen och inte klivit upp.. ja.. jag har såna dagar.. såna där läskiga dagar när jag tror att jag inte kommer att överleva.. att jag kommer att vara de där 14-15% som inte överlever…
Det som har fått mig till att komma upp är familjen och så faktiskt bloggen.. så är det..
Många gånger har en bloggare fått mig på bra humör.. mycket för att jag har läst något kul.. eller att jag har fått en underbar kommentar…

Detta har gjort att min dödsångest faktisk har försvunnit.. och livet har fått ta över hand…

En blogg.. en tanke.. så lite har räckt….

Jag vill på detta sätt tacka er alla.. ni som lämnat roliga kommentarer till mig och även ni som har skrivit såna roliga bloggar att jag har gett mig fan på att jag måste leva.. för att få fortsätta att läsa….

Tack!

Tid

I dag är det en vecka kvar innan jag ska ha nästa cytostatika.

En vecka som jag hoppas blir bra. Vid den här tiden om en vecka så har jag fått min behandling…
Vis av erfarenhet kommer jag att ta mina ”droppar” redan på den kvällen som jag kommer hem. För jag vill inte ha det som förra gången…

Denna gången är jag faktisk rätt så pigg. Inte lika trött som innan jag blev opererad.
Fast efter nästa cytostatika så kan jag tänka mig att tröttheten kommer att bli värre.. och tankarna om hur det kommer att bli sen efter nästa och nästa… för det är ju tre gånger kvar… och det tar ett tag innan cytostatikan går ur kroppen.. det fylls ju på hela tiden…

Det är inte långt kvar till jul heller.. undrar hur julen kommer att bli?? Hur trött kommer jag att vara då.. och bara att springa runt och leta julklappar gör redan nu att jag nästan får panik.. jag vill inte ut bland folk och den här julstressen….

Nu ska jag se om jag kan göra något produktivt…