Bröstcancern så här långt

Nu ska jag ta och göra en liten tillbaka blick över vad som hände mig…

Nu börja jag:

  • Under hösten hittar jag en knöl i bröstet
  • Rullgardinen åker ner, för jag har så mycket med skolan och någon bröstcancer är det inte.
  • Under våren gör jag klart praktiken och lite annat som har hakat efter, utom min c-uppsats.
  • Den 25 april tar jag mod till mig och ringer vårdcentralen
  • Får komma dit samma dag på eftermiddagen. Läkaren känner och bedömmer att jag måste få remis till mammografi. Hon känner också en svullen lymfknuta i armhålan.
  • Hem och mår dåligt…
  • Väntan… när kommer brevet
  • Blir så kallad till mammografi den 10 maj. Den älskade maken följer med. Han är med när allt görs. Efter mammografin får jag sitta ut och så blir jag inkallad igen. Det görs nu ett ultraljud och en finnålspunktion av knölen. Doktorn tror inte att hon får ut tillräkligt med celler och detta talar hon om för mig.
  • 17 maj, dagen jag aldrig glömmer, är den dagen då de ringde från mammografin och bad mig att jag skulle få komma igen den 22 maj. Dagen då jag började BLOGGA.
  • Helgen nu gick i det svarta ångestens tecken
  • 22 maj, grovnålspunktion. Ont! Fast doktorn var bra och gjorde bara ett hål.
  • Ånges.. väntan, oro och ovisshet.. som åt upp mig..
  • 8 juni.. återbesök på bröstmottagningen.. Jag har bröstcancer.

Så långt var det en ångest.. en ovisshet.. ett mörker.. de värsta dagarna i mitt liv… efter den 8 juni så visste jag.. så mycket mer.. det var cancer och den går att bota.. nu gällde det livet…

  • 10 juni, åker till skåne och träffar mina döttrar som bor hos sin pappa. Bor hos min mor. Har sonen med mig
  • 12 juni åker vi hem.
  • 13 juni första cytostatikabehandlingen. Jag har hår.
  • 26 juni håret rakas av hos frisören.
  • 28 juni jag får min peruk
  • 30 juni ramlar håret på venusberget – jag får en chock. Detta hade jag inte räknat med.
  • Under juni gjordes också en lungröntgen, en skelett scint och så ultraljud över buken. Allt för att se så jag inte hade några metastaser. Det hade jag inte.
  • 25 juli får jag min tredje dos med cytostatika. Nu är det bara väntan på op som ska komma.
  • Den 8 augusti är jag till kirurgen för bedömning innan op. Min kropp har reagerat jättebra på cytostatikan och därför bedöms det som ok för operation.
  • Den 14 augusti opereras bröstet bort tillsammans med 9 lymfkörtlar i armhålan.
  • 24 augusti till KSS och bröstcancerträff. Bröstsjuksköterskan tömmer mig på drygt 3,5 dl vätska som har stått i sårhålan.
  • 26 augusti till akuten, tömmer 2,2 dl vätska.. sätts in på penicillin.
  • 5 september till återbesök hos onkologen. Jag får nu besked om ytterligare fyra omgånga cytostatika och sen blir det strålning och därefter hormontabletter i fem år. Jag frågar om aggrissiviteten. Han säger inget om Her-2. Får ytterligare 10 dagar penicillin.
  • 18 september cytostatikan börjar igen.

Här är jag nu.. jag har fått ytterligare en omgång cytostatika och håret på huvudet har fallit av igen.. Det hade nästan blivit 1½ cm långt… så nu är jag en igelkott igen och inget persikohuve. Håret på venusberget faller igen märkte jag då jag tog en dusch.

Tandläkarbedövningen sitter fortfarande i en del av överarmen och där bröstet satt. Dessutom är det lite hårt p.g.a. vätskan som samlades där. Masserar dagligen. Gör också mina rörelser som jag fått av sjukgymnasten. Har idag full rörlighet i axeln och vad jag förstår inget lymfödem (vilket jag är tacksam för).

Annonser

Dagen efter läsning

Jag ska för det första inte sluta blogga.
Igår var jag arg och förbannad för det här.

Det jag vart förbannad över var att när jag träffade onkologen så höll han inne en hel del som kan vara viktigt för mig att veta.
När jag nu fick tillfälle att läsa min journal så tog jag tillfället i akt.

Tänk nu så här: Jag har tillräklig med kunskap att läsa en journal. Jag är nästan klar sjuksköterska (har bara c-uppsatsen kvar och den är så gott som färdig, fast den orkar jag inte med nu).
Jag har också en undersköterskeutbildning förre jag läste till sjuksköterska.

Jag kan en hel del om vad man ska berätta för patienten.. och läkaren ska berätta så mycket han vet och hade jag inte förståt så hade han fått förklara för mig.

Nu till saken. Han har alltså underhållit viktig information för mig om min knöl. En sak som jag tycker är mycket viktig har han alltså inte ens nämnt fast jag som patient frågade. Detta är höjden av fräckhet. Därför vart jag arg och förbannad igår.

Det jag fick veta om min knöl var att den var en så kallad Her-2 tumör. Och till saken hör att den hade 2+.
Detta är alltså den typen av bröstcancer som är vanligast bland unga kvinnor.

Här är lite fakta jag har hittat:

Fakta om hormonkänslig bröstcancer och HER2-positiv bröstcancer:

  • Vid hormonkänslig cancer bär tumörcellerna receptorer på ytan som responderar mot vissa hormoner och stimulerar tumörens tillväxt. Uppskattningsvis 60% av brösttumörerna hos postmenopausala kvinnor är hormonkänsliga.
  • Vid HER2-positiv bröstcancer har tumörerna en ökad mängd HER2-protein på cellernas ytor. Dessa tumörer är extra aggressiva. HER2-positivitet drabbar omkring 20-30% av kvinnor med bröstcancer.

Fakta om HER2-positiv bröstcancer

Ungefär fjärde kvinna som drabbas av bröstcancer får en speciell cancerform; HER2-positiv bröstcancer. Det är en mer aggressiv sjukdom med snabbare insjuknande, större risk för återfall och kortare överlevnad. Cirka 1 700 kvinnor insjuknar i HER2-positiv bröstcancer varje år. Många av dem är unga (fyra av tio är under 40 år).

Det jag reagerade på var att min onkolog inte sa något när jag fråga om aggressivitet

Detta är att undanröja information.

Eftersom min knöl var av en mer aggressiv form och att återfall är vanligare efter en sån här cancer så är det viktigt att veta detta.

Jag kommer alltid att vara rädd för att få metastaser..
Jag kommer alltid att ha tankar på återfall..
Nu är det ju ännu värre…

Och jag får en himla massa tankar… (fast de återkommer jag till)