Nu är biverkningarna igång igen – Fan va ont det gör

Vaknade i natt av att den älskade maken låg och stånka och pusta och stöna. Jag frågade om han hade svårt att sova och fick till svar att nä..

I morse visade det sig att han hade sovit för han kom och fråga mig om jag hade pratat med honom i natt.

Så långt var det väl ok.. men nu börjar det.. jag har nu återigen börjat få kramp i mina vader. Detta är inte kul att vakna mitt i natten och vaden gör så ont att man har lust att skrika högt. Nu kan jag inte skrika högt eftersom den älskade maken och sonen sover i samma rum…

Upp och gå.. tills det lungar sig. Inte lätt när man är jättetrött och bara vill krypa ner i sängen igen.. väl där så tar det någon timme och så gör det ont igen.. har nog varit uppe vid minst tre tillfällen i natt.

Fan.. detta är inte kul.. Jag vill inte ha bröstcancer!!! Fast det har jag.. så det är bara att bita i det sura äpplet och fortsätta att kämpa..

Och så det här med mina knän. Har provat Orudis och det funkar.. fast då kommer det en annan aspekt.. byxorna fastnar på knäna… *asg*

Så nu har jag att välja på att byxorna fastnar på knäna eller att jag ska ha ont.. jag vet vilket jag väljer.

Igår när sonen sa gonatt till mig så vart det igelkott.. inte persikohuve..
Jag gillar persikohuve mer än igelkott.. men det är ju bara två omgångar kvar med cyton.. sen blir det mer och mer persikohuve… och jag längtar tills dess….