Lycklig för lite pengar

Idag när jag kollade banken så blev jag glad.

Jag har fått beviljat en fond från ett kungligt sällskap..

Och hela 5 000 kronor fanns på kontot.. så nu hade jag tvåsiffrigt på mitt konto…

Dessa pengar är till mig och min sjukdom.. för att göra livet mer behagligt för mig..

Så jag passade faktiskt på att unna mig något eget…

En sak som jag länge velat ha…

Så nu sitter jag här.. vid en platt skärm.. 17 tum…

Min gamla hemska stora vanliga skärm på 14 tum står i hallen…

Vilken skillnad.. på bara dessa tum…

Annonser

Nervositeten sprider sig

Jag är nervös.

Jag gillar inte nya ställen där jag inte hittar.

På onsdag ska jag till Sahlgrenska och jubileumskliniken och där hittar jag INTE.

Jag har dessutom lite tid till förfogande och jag gillar inte sånt.

Bussen kommer nämligen till Sahlgrenska klockan 10.15 och den tiden har jag på avdelningen. Fast jag har ringt och pratat med dem att jag kommer med bussen och det vet de om..

Men nu är det ju så att jag ska hitta dit också.. Det är det som gör mig nervös. Tänk om jag inte hittar utan förvirrar mig runt på sjukhuset jättelänge.. och inte vet vart jag ska ta vägen…

Usch!

Jag gillar inte att ha tidspress på mig.. och jag gillar inte nya ställen…

Fy.. jag drömmer till och med om SJ och att jag missar tåg och måste byta biljetter och jag vet inte allt…

Jag är glad

Nu har jag läst saga för son.

Sa godnatt och körde vår ritual..

Den går ut på att han på slutet ska pussa mig på skulten.. och då säger sonen:

– Mamma! Jag är glad att ha världens största persika som mamma…

Det värmde ett mammahjärta…

Jag har bröstcancer

Läste idag en blogg.. en blogg som kom till insikt. Här kan ni läsa vad Char-lotte skrev.

Jag håller med henne..

Jag har också bröstcancer.. ca 7 000 kvinnor i Sverige drabbas varje år. 1 500 dör av sjukdomen varje år.

Jag har en dödlig sjukdom. Men jag har gett mig 17 på att jag inte ska dö. Jag har räckt ut tungan en gång åt döden. Jag kommer att fortsätta med det så länge som döden flåsar mig i nacken. För döden ska inte få vinna..

Jag är nummer enbröstad. Jag har ett bröst.

Jag har knappt något hår på huvudet. Jag har varit skallig ett bra tag nu.. och på något sätt så har jag vant mig. Jag är ju världens största PERSIKA enligt sonen och det kommer jag att vara ett bra tag till.. fast det växer ut så sakterliga..

Jag har genomgått cytostatika med modet och mitt humör på topp, allt som oftast. Jag har sett allt genom en humoristisk synvinkel.

Jag har skaffat peruk.. jag har använt peruken…

Jag har skrattat.. jag har gråtit.. men ändå har jag mest försökt att se allt som en erfarenhet.. en del av livet…

Vi har besegrat knölen.. fast den ändå är en del av vårt liv nu också så har jag ändå kommit fan så långt bort från döden och knölen..

Nu väntar ju strålning.. Sahlgrenska i Göteborg.. Jag som inte gillar nya ställen där jag inte hittar.. dessutom har jag små marginaler den här morgonen..

Cancern är närvarande.. men tankarna på den har inte fått överhand…

Sonen sjuk igen

Sonen har fått feber och är snorig. Tydligen går det scharlakansfeber på dagis och det vill jag INTE ha..

Jag vill inte hamna på infektion igen. Jag vill inte få feber.

Käkar fortfarande min penicillin i hopp om att slippa bli sjuk igen.

För det är ju som det är. Jag vill inte få feber! Jag vill inte ligga isolerad igen.

Jag håller fortfarande på att planera min resa till Göteborg.

Skriver upp alla frågor som kommer och så får vi se vilka svar jag får.. för jag planerar livet efter min strålning och så får också min omgivning göra.. inte så kul men himla nödvändigt.

Jag vill bli frisk nu.. jag vill inte fortsätta.. men jag gör det.. för slutar jag nu så finns det bara en väg och den vägen hade jag inte tänkt ta än..
Sonen behöver mig ett tag till..
Den älskade maken behöver mig också ett tag till..
Mina töser behöver mig också ett tag till…

Så jag biter ihop och fortsätter…

Mod och Styrka (som en vän säger).

Mot nya djärva mål!

Ha en fortsatt trevlig lördagkväll…

Varför

Varför:

  • Skulle jag drabbas av cancer?
  • Började jag blogga?
  • får jag mail av människor jag inte vill ha mail ifrån? (Ja, jag har fått mail av männsikor som vände mig ryggen och när jag börja blogga och sen var med i Aftonbladet om min cancer så dög jag igen..)
  • är sonen sjuk igen?
  • måste man genomgå en hel del?
  • är man skämmande?
  • är vissa så rädda för cancer – det smittar inte?
  • tog de våra skivor?
  • tog de makens cykel med barnsadeln på, när det stod en mountainbike olåst vidsidan om?
  • gnäller folk om vädret, när det finns saker som är viktigare?

Många av dessa frågor lär jag aldrig få svar på.. men ibland så måste man ställa frågor till sig själv för att överleva..

Jag har väl ett budskap.. och det är väl därför som jag fortsätter blogga..

Igår var dagen då vi firade

Igår firade vi med skumpa.. eller rättare sagt en flaska ASTI.

Sonen fick smaka.. för det var ju så speciellt..

För nu är jag en bra bit bort från den där jävla knölen jag fick..

Knölen är borta.. fast på bekostnad av mitt bröst och nio lymfkörtlar och en arm som känns lite si så där.

Den älskade maken sa en sak igår.. som jag tog till mig.. och har funderat mycket på.

Han sa så här: Då du hamna på sjukhus i Helsingborg var cancerns sista försök att knäcka oss psykiskt. Den misslyckades.

Han sa också att han tycker att jag har varit stark.
Ja.. det har jag nog.. men jag känner också att livet är bräckligt.. att man plötsligt en dag står öga mot öga med döden…
Vill man kämpa gör man det.. känner man att man inte orkar så gör man så..
Jag tog fighten.. och jag ångrar mig inte.. fast det är en jobbig resa… men så mycket man får igen…
Jag vill leva.. jag ser på livet på ett annat sätt.. jag är glad varje morgon jag vaknar.. men ändå kan jag vara sur ibland…

Fast jag har varit in i döden trött.. jag har missat en hel sommar med sonen..

Jag har fortfarande en bit kvar… en bit som jag hoppas att ni följer och att ni fortsätter stötta mig i min fortsatta kamp mot den där knölen…
För fast den är borta så finns den ändå i mitt liv och fortsätter göra livet lite surt…

Men med humor och ett jävla annama så ska jag fixa det…