Hurra!! Jag kan fira en underbar helg…

Jag är så glad..

För det första så somna jag innan kl. 24 igår.. vakna utvilad klockan 06.20.. så nu är jag i synk…

Sen ringde min kirurg.. så nu vet jag hur det ligger till… nyfikna??
Ok.. jag ska berätta…

Jag har en skugga fortfarande på min högra lunga. Sen har jag lite småprickar. Dessa små prickar är för små för att synas på vanlig lungröntgen och det betyder att jag alltid kan ha haft dem…

Jag har också en två cm, i diameter, stor fläck i vänster lunga som sitter i mitten av lungan på lungsäckskanten.. och detta misstänker de (kirurgen och röntgenläkaren) är en varhärd. För den är mer upplöst i mitten… och den ser alltså inte ut som någon metastas. De vill inte gå in i den om det nu är en infektion, för såna ska man inte röra i första hand, utan de väntar på att den ska läka ut.

Så nu blir det en ny skiktröntgen i slutet av april. Då ska de också ta över buken. För att få en grundplåt att stå på ifall jag får problem med buken.

Detta betyder att min helg är räddad.. jag kan dricka mitt öl och jag kan må så bra..

Gissa om jag är GLAD!!!! Hurra!!!

I natt…

har jag inte kunnat sova.

Jag somna vid tresnåret och vakna kvart över fyra…
Låg och försökte somna om i tre kvart ungefär.. insåg att det inte var någon idé utan gick upp och bryggde kaffe… och tittade igenom dagens tidning (har inte hänt något speciellt i bygda).

Inte kul alls.. men så är nu detta livet…

Sitter här med en kopp kaffe och gör i princip ingenting. Blir väl till att lägga in augusti inläggen idag.

Ska börjar föra över september också… så smått…

Vi får se vad jag orkar med… fast somna om sket sig…

Jag har inte fått svar idag heller…

Bröstsköterskan har inte ringt idag heller…

Börjar få ont i magen…

Tankar om att det alltid kommer att vara så här… usch..

Är inte på humör…

En gång cancer.. alltid cancer..

Det sitter som en liten tanke hela tiden där i bakhuvudet… och så kommer man att ha det resten av livet.. bläää…

Stora ord, lösa fraser och meninglösa kommatecken på drift (Pysan bloggar Flum)

Jag har blivit utmanad av Kat! på att skriva ett blogg inlägg med denna mening, och jag tar henne på orden.

Innan jag börjar så måste man veta vad ett kommatecken är. Det står om det här.

Kommatecken tycker jag ser ut som om det är en punkt som har haft räcerbajs och gått därifrån. Där med är det meningslösa… en punkt är ju en punkt.. och ett semikolon är ett semikolon.. eller är det inte det…
Se nu här: . ; , ser ni vad jag ser.. jag ser punkten.. jag ser punkten som bajsar och går därifrån och jag ser skiten som är kvar…
Alltså är de flesta kommatecken meningslösa…
Dessutom är det en liten skitsak med kommatecken.. för människor vågar inte använda dem till det som de är tänkt till… för att inte tala om semikolon… Fram för mer användande av semikolon i det svenska språket…

Stora ord är svårare att prata om… vad är ett stort ord. Det jag tycker är stort kan vara litet för andra. Men alla måste hålla med om att detta ordet är stort:

Magmun

Eller hur.. speciellt om du jämför med alla andra ord i det här inlägget.. då är magmun stort…

Nu kommer vi till lösa fraser:
En lös fras är ju ett litet stycke som är helt taget ur sitt sammanhang. För en fras finns att läsa om här. Slår jag på lösa på wikipedia så får jag upp det här och det första som står är lösa förbindelser.. nu var det inte det vi skulle tala om utan lösa fraser. En lös fras måste vara det samma som en mening som hänger i luften.. en sån där som bara hänger där…

På något sätt så ska jag nu får ihop dessa saker till ett inlägg… men det blir mer en lös fras som hänger kvar i magmunnen… eftersom punkten glömde torka sig där bak…

Eftersom jag inte har något att läsa just nu så…

Griper jag tag i Rosettas utmaning.

Nummer 1:

peruk 1peruk 2peruk 3

Nummer2:

  1. När en chef sa till mig att jag inte vill se dig här fler gånger och jag fick gå. Varför? Har absolut ingen som helts aning och kommer aldrig att få reda på det.
  2. När en chef hade ringt och jag fått höra att jag absolut inte passade med att jobba med människor för jag saknade empati. (jag är utbildad USK och snart klar SSK och har aldrig fått det omdömet efter det).
  3. När en chef gick förbi och klappade mig lite lätt på rumpan och sa att allt fixar sig lilla gumman.. Då fick jag nog och gick därifrån…

Nummer 3:

Hedning

Barbakvinna

Kat!

Jag vill ju vara förberedd på vad som komma skall

Jag har ju inget bröst på höger sida. Jag är platt.

Jag känner mig inte hel. Jag vill vara hel!

Så jag är inne och läser här.

Det finns två olika operationer.

Rekonstruktion med protes. Vilket betyder att det byggs upp ett nytt bröst sakta med hjälp av en kudde som sakta men säkert fylls med koksalt. När bröstet är färdigt så opereras man igen och påfyllnings kudden plockas bort och man får en ny av silicon eller koksalt. Detta betyder två operationer. Först för att sätta in expandern.. och sen när man byter.
Vet inte om jag känner för detta riktigt.

Sen finns det rekonstruktion med lamdå. Då de tar fett från buken och gör nya bröst av detta. De fixar också till det andra bröstet. Man får alltså nya bröst och en platt mage.
Man ska helst inte födda fler barn efter detta.. men jag går på mina hormontabletter och kommer aldrig mer att bli fertil. Så det är lugnt. Jag vet också att kriterierna för denna operation är att man både fått cytostatika och strålning. Detta har jag fått och känner att jag vill ha den här operationen. Problemet är att den är dyr. Fast det ger bättre välbefinnande för mig..

Jag är inte direkt glad för att sätta in silicontuttar.. så lamdå operationen tilltalar mig så mycket.

För nya tuttar ska jag ha.. det har jag bestämt mig för….

För tiden närmar sig när jag ska träffa plastkirurgen.

Jag är inget offer…

Kyrksyster och en del andra (länk finns hos kyrksyster) skiver om offer.

Jag har skrivit en kommentar hos kyrksyster. Men jag känner att jag vill utveckla den ännu mer än det lilla jag skrev där…

För jag anser mig inte som ett offer.

Jag var ett offer en gång i tiden.. en liten tjej på en stor skola.. utan vänner..
Där tjejerna inte prata med mig.. och killarna gjorde allt för att förstöra min dag… genom slag och sparkar och gärna slänga mina skolböcker så långt bort de bara kunde…
Ända tills en dag då jag kom på att det inte var de som var de starka.. det var jag.. jag som orkade gå till skolan varje dag och möta allt detta.. som idag hade varit straffbart.. men då gjordes inte så mycket åt mobbning… De var de svaga.. de som inte ville/orkade stå på min sida… någon gång..

Är jag ett offer idag då???

NÄ.. skriker jag.. jag anser mig inte vara ett offer…
Ja, jag har cancer.. jag har bröstcancer som jag i praktiken kan dö av.. men än har jag inte dött.. än lever jag och det kommer jag att fortsätta göra…
Det är människor omkring mig som ser mig som ett offer…
När människor kommer fram och säger att de gråter för min skull…
Då har jag bara lust att säga till dem.. att om du tänker på mig.. sluta gråt.. gå ut och LEV…

Jag har fått en sjukdom som var tredje människa i Sverige kommer att drabbas av i någon form. Ja. jag är drabbad.. men jag är inget offer…
Det är inte jag som har sett till att jag skulle få cancer.. alltså kan jag inte skylla mig själv…

Så snälla.. säg inte att jag är ett offer… för det köper jag inte…