Måndag i mars

Idag har jag käkat penicillin i en vecka.

Det är faktiskt bättre med mig. Jag har inte ont i revbensbågen längre. Hostar gör jag, men det lär jag nog göra ett bra tag till. Fast det gör inte lika ont.

Har kommit på mig själv att jag faktiskt glömde min tamoxifen igår. Och jag får inte ta dubbelt idag. en per dygn är det. Så därför så kommer jag inte att ta någon tablett för den där söndagen.

Jag svettas på nätterna. Det är väl något jag måste lära mig att leva med. Att svettas och vakna och så slänger man av sig täcket. Sen somnar man om.. en halvtimme senare vaknar man av att man fryser och då kryper man in under täcket igen. Sen sover man fram tills man vaknar på morgonen.

Jag tror inte direkt att jag har blivit någon klimakteriekärring. Jag har nog inte blivit så bitchig tror jag…

Mensen saknar jag inte. Det kan jag tala om. Fast det är tufft att genomgå det här. För först har man mens och så plötsligt så bara är den puts väck.

Morsan gick ju igenom klimakteriet som en vindpust, mensen försvann sakta för att sedan upphöra.. det var väl vad som hände med henne.. Så jag trodde en gång att jag skulle ha samma lätthet. Fast tji fick jag.. jag får bröstcancer och så går jag in i klimakteriet på en vecka.. Detta betyder att man får cytostatika och den gör att att äggstockarna slutar producera ägg och hela menscykeln försvinner i princip på en vecka.. Eftersom min bröstcancer dessutom är hormongillande.. alltså knölen levde på mitt östrogen så får jag inte bli fertil igen… och därför de här små hormontabletterna i 5 år…

Nä.. nu ska jag faktiskt göra något produktivt.. som jag inte har orkat på en vecka. Jag ska gå ut och diska!

Annonser