Jag är inget offer…

Kyrksyster och en del andra (länk finns hos kyrksyster) skiver om offer.

Jag har skrivit en kommentar hos kyrksyster. Men jag känner att jag vill utveckla den ännu mer än det lilla jag skrev där…

För jag anser mig inte som ett offer.

Jag var ett offer en gång i tiden.. en liten tjej på en stor skola.. utan vänner..
Där tjejerna inte prata med mig.. och killarna gjorde allt för att förstöra min dag… genom slag och sparkar och gärna slänga mina skolböcker så långt bort de bara kunde…
Ända tills en dag då jag kom på att det inte var de som var de starka.. det var jag.. jag som orkade gå till skolan varje dag och möta allt detta.. som idag hade varit straffbart.. men då gjordes inte så mycket åt mobbning… De var de svaga.. de som inte ville/orkade stå på min sida… någon gång..

Är jag ett offer idag då???

NÄ.. skriker jag.. jag anser mig inte vara ett offer…
Ja, jag har cancer.. jag har bröstcancer som jag i praktiken kan dö av.. men än har jag inte dött.. än lever jag och det kommer jag att fortsätta göra…
Det är människor omkring mig som ser mig som ett offer…
När människor kommer fram och säger att de gråter för min skull…
Då har jag bara lust att säga till dem.. att om du tänker på mig.. sluta gråt.. gå ut och LEV…

Jag har fått en sjukdom som var tredje människa i Sverige kommer att drabbas av i någon form. Ja. jag är drabbad.. men jag är inget offer…
Det är inte jag som har sett till att jag skulle få cancer.. alltså kan jag inte skylla mig själv…

Så snälla.. säg inte att jag är ett offer… för det köper jag inte…

Annonser

En sak har jag upptäckt som är positiv

Jag är ju opererad i armhålan… de har tagit bort 9 lymfkörtlar.. varav 3 var angripna av min cancer.

Jag har nu upptäckt att jag inte svettas i denna armhåla…

Det kommer att bli billigt med deodorant för mig i fortsättningen… eftersom jag bara behöver använda hälften varje dag… *asg*

Jag kommer att spara pengar…!!!