Jag är inget offer…

Kyrksyster och en del andra (länk finns hos kyrksyster) skiver om offer.

Jag har skrivit en kommentar hos kyrksyster. Men jag känner att jag vill utveckla den ännu mer än det lilla jag skrev där…

För jag anser mig inte som ett offer.

Jag var ett offer en gång i tiden.. en liten tjej på en stor skola.. utan vänner..
Där tjejerna inte prata med mig.. och killarna gjorde allt för att förstöra min dag… genom slag och sparkar och gärna slänga mina skolböcker så långt bort de bara kunde…
Ända tills en dag då jag kom på att det inte var de som var de starka.. det var jag.. jag som orkade gå till skolan varje dag och möta allt detta.. som idag hade varit straffbart.. men då gjordes inte så mycket åt mobbning… De var de svaga.. de som inte ville/orkade stå på min sida… någon gång..

Är jag ett offer idag då???

NÄ.. skriker jag.. jag anser mig inte vara ett offer…
Ja, jag har cancer.. jag har bröstcancer som jag i praktiken kan dö av.. men än har jag inte dött.. än lever jag och det kommer jag att fortsätta göra…
Det är människor omkring mig som ser mig som ett offer…
När människor kommer fram och säger att de gråter för min skull…
Då har jag bara lust att säga till dem.. att om du tänker på mig.. sluta gråt.. gå ut och LEV…

Jag har fått en sjukdom som var tredje människa i Sverige kommer att drabbas av i någon form. Ja. jag är drabbad.. men jag är inget offer…
Det är inte jag som har sett till att jag skulle få cancer.. alltså kan jag inte skylla mig själv…

Så snälla.. säg inte att jag är ett offer… för det köper jag inte…

Annonser

9 svar

  1. Offer låter inte riktigt bra i mina öron heller…
    Ha en bra söndag!

  2. mors!

    fy f…n va bra skrivet,klart att vi inte är nga offer. möter varje dag ”vänner”
    bekanta som tycker att jag är ett offer. som säger men inte ska väll du som har e har… jag fixar det.
    saker som att lämna barnen på aktiviterer, ordna disco mm. snacka om att man görs till ett offer.
    jättekram

  3. Nej, men många vill nog ses som offer för då får de mycket medlidande från omgivningen. De gör sig till offer oavsett vilken sjukdom de har. Så jag tror att det beror på personen som blir sjuk eller utsatt hur andra ser på dem!
    Kram

  4. Ja. syster yster..

    Se på alla som blir förkylda.. som de gnäller..

    Jag har bröstcancer.. och jag gnäller inte.. och skulle inte komma mig för att göra det heller…

    Kram Pys

  5. Kyrksyster länkade till mig. Men jag skrev faktiskt inte om offer. Jag skrev om en del kristna som först på olika sätt bjuder in till diskussion, men sen när det inte blev som de velat, menar att de inte alls ville diskutera. Då menade jag att om man verkligen står för det, att man inte ville ha diskussion om det, kunde man stänga av kommentarfunktionen.

    Vad kyrksyster drog in mig hos henne för, vet jag inte. Jag vill inte ha med kyrksyster att göra mer!

  6. Nä.. jag såg ju vad Kyrksyster skrev och jag hakade upp mig lite på hennes text.. därför skrev jag ur min synpunkt….

    Varför hon länka dig vet inte jag heller…

    KRam Pys

  7. Hej Pys.

    Jag tänker som du. Jag vill ha ansvar, inte för det som drabbar mig, men för vad jag gör med det. Med mig.

    Något jag däremot avskyr är teorier som skuldbelägger om man inte av egen kraft blir frisk..
    ”Tänk positivt” ”meditera mer” ”ät hajbrosk”…
    Min kusin hade äggstockscancer och tyckte att det jobbigaste var just detta: Att andra blev så förtvivlade av att hon skulle dö, att de blev panikslagna. Istället för att möta henne där hon var, och ge styrka och medmänniskoskap, kastade de över hene ”underkurer”, varav en hel del gick ut på att ”tänka sig frisk”.

    Det ansvaret får man aldrig lägga på sig själv. Kroppen kan läka, och kan få stöd både av läkemedel och av att man får vara så lycklig som möjligt, men har man redan cancer ska man inte behöva känna skuld över att inte ha enbart positiva tankar…

    Livet är nu. Allt får finnas. Våra glädjeämnen, och våra sorger. Allt är lika verkligt och lika tillåtet.

    I Alice i Underlandet vänder någon på uttrycket ”Stå inte bara där. Gör nånting!!”.
    ”Gör inte bara någonting!! Stå där.”
    Min pappas fru satte upp det på sin avdelning för att minnas. Att bara vara. Finnas med. Jag, med mina många ord, försöker minnas det. Att stå där. Stå kvar. Sådana vänner vill jag ha. En sådan vän vill jag vara.

    Jag tror på dig, Pys.

    Du visade oerhörd styrka som barn. Att du klarade att ställa upp för dig själv… Ser att du bar en styrka inom dig. Jag ser att du har den kvar. Ser att den oftast bär dig. Ja, du är drabbad. Men, nej, du är inget offer. Du väljer varje dag. Jag beundrar dig.
    Minou

  8. Tack Minou.. de orden ska jag ta med mig.. på samma sätt som jag blev kallad imse vimse igår… spindeln som alltid klättrar upp…

    Kram pys

  9. JAg skrattar och gråter och känner precis igen dig vad gäller folks medlidande. Nånstans är man den starka mitt i allt! Bara jag vet var jag just nu är. Egentligen är det ganska skönt att vara där för att vara den ”andra” som står där utanförär nog tungt! Hur ska man veta hur/vad man ska säga? Älskar dina inlägg som jag läser i ett sträck!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: