En sak har jag upptäckt som är positiv

Jag är ju opererad i armhålan… de har tagit bort 9 lymfkörtlar.. varav 3 var angripna av min cancer.

Jag har nu upptäckt att jag inte svettas i denna armhåla…

Det kommer att bli billigt med deodorant för mig i fortsättningen… eftersom jag bara behöver använda hälften varje dag… *asg*

Jag kommer att spara pengar…!!!

Annonser

Det här med återfall…

Läser på Aftonbladet om det här.

Vet man hur det är med bröstcancer så är jag inte förvånad.

För läser man artikeln så hade hon bröstcancer 2004 och har nu fått tillbaka den.. det är alltså tre år sen hon insjuknade första gången.. och så fick hon behandling (vilket tar närmare ett år).. och så är det två år hon är frisk.. men att hon nu har fått tillbaka den…

Återfall (recidiv) av bröstcancer är vanliga inom 5 år från det att man har fått det första gången..

Det första året är återfallen störst..och sen sänks det så smått..

Inte förrän det har gått fem år kan man bli friskförklarad….

Återfall räknas alltså inom denna tidsbegränsning..

Har man otur så kan man få en ny bröstcancer efter 10 år.. för risken är alltså större för att få en ny bröstcancer om du redan har haft en… Precis som om din kropp är mer mottaglig för just denna sjukdomen..

Dessa tankar har vi som drabbas alltid med oss..

Får man ont i skelettet.. metastaser.

Lungorna.. hur är det med dem?? Hostar jag.. metastaser…

Levern får man inte ont i.. har jag metastaser där…

Det andra bröstet.. finns där någon knöl???

Lika bra att vänja sig… och leva ändå..

För en sak vet jag… dö kommer jag ändå att göra någongång… men jag vill inte dö av detta…

Så:

Mot nya djärva mål!!

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…

Tror ni man känner sig direkt kvinnlig…

När man ser ut så här:

Mitt är

Kvinnan ska ha två bröst.

Fast ibland blir det inte så.

Får man bröstcancer så opereras ibland bröstet bort och man blir platt och får ett ärr.

På bilden är jag lite svullen.. p.g.a. brännskador och strålningen..

Idag är jag betydligt plattare….

Hur sexig tror ni man känner sig när man ser ut så här?

Eller kvinnlig… när halva bröstkorgen ser ut som man?

Nu har jag pratat med bröstsjuksköterskan på kirurgmottagningen

För jag är ju orolig…

Jag vill ju ha ett snabbt svar på vad skiktröntgen av mina lungor visade.

Eftersom min onkolog ville att jag skulle göra den och det är lite nervöst.

Nu vet jag lite mer efter samtalet till bröstsjuksköterskan.

Hon kommer att ringa mig så fort de har fått ett svar. Läkarna på CTn har en vecka på sig att titta på bilderna och ibland så länkas de till Barcelona. Jag undrade varför detta länkas till Spanien och det visar sig att det är för att det är ont om personal. Svensk sjukvård när den är som bäst *asg*

Har jag tur så kommer jag också att få meddelande brevledes. Om vad skiktröntgen visade.

Nu kommer jag att ha ont i magen i ett par dagar till.. fram tills dess att jag får ett svar.

Fast samtidigt så är jag glad att jag får svar per telefon…

Har jag tur så får jag svar redan på fredag.. för då är onkologen på mitt sjukhus och kan se vad som står och så ringer bröstsjuksköterskan upp mig…

Så nu är det bara för mig att vänta…

Jag har kommit till en liten klarhet

Jag var på datatomografi igår och skiktröntgade mina lungor.

Jag får alltid tankar när jag har gjort något sådant. Speciellt när jag vet hur frågeställningen lyder.
För onkologen vill ju veta hur jag ser ut invändigt sen jag fick strålning. Jag hade ju ordentliga brännskador och däribland öppna sår. Ovan på detta får jag min lunginflammation och min smärta i revbenen/tumörstället.

Jag har ännu inte fått något svar. Jag vet inte vad som väntar mig. Jag vet inte om jag har några skador eller om jag fortfarade har vätska i lungan. Jag hoppas att jag kommer att få svar av onkologen inom den närmaste framtiden.

För jag vill veta!

Tankarna som kom var om jag har fått för mycket strålning.. om att halva lungan är full med vätska.. om att mina revben är skadade för all framtid och att jag kommer att få börja med korsett för att hålla revbenen uppe…

Detta har gjort att jag har varit vaken och faktiskt svettat mer i natt än jag har gjort sen jag blev frisk från lunginflammationen. Jag var vaken i 2 timmar i natt… och låg och funderade.. inte så mycket på det här med min kropp.. utan mer om vad jag ska skriva på bloggen..

Har alltså märkt att om jag är orolig för något så svettas jag mer och är vaken betydligt längre än vad jag är om jag inte är orolig för något.

Det här inlägget är den första tanken… och de andra tankarna kommer på min första blogg. Så nu ska jag skriva där också…

Solen lyser och maken är magsjuk…

Nu har jag varit på sjukhuset

Jag har idag gjort den berömda skiktröntgen.

Det gick bra. Fast jag har lite ont i min vänstra arm efter venflonen. För de sprutar in kontrastmedel som bland annat innehåller jod.

Detta gör att det känns som om man kissar på sig eller som om ”vattnet går”.. alla som har fött barn vet nu vad jag pratar om.

De tog först två översiksbilder och så tog de en bildserie. Då får man andas in och så ska man hålla andan jättelänge..

Hur lätt tror ni detta är när man har ont i revbenen?

Fast nu är det över och jag hoppas att jag inte ska göra om det här… på länge…

Dessutom kom det en och annan snöflinga när jag kom ut.. när jag gick till bussen som skulle ta mig till sjukhuset så luktade det vår.. och när jag kom hem så frös jag.. det är svinkallt ute..

Så nu sitter jag här under sonens Bamsefilt..

Bara lite ont…

i magen…

Jag är lite nervös för morgondagen.

Jag ska in och göra en skiktröntgen på min bröstkorg i morgon. Detta är något som onkologen har beställt.

Så det är lite tankar som går runt i huvudet idag…

Fast jag hoppas att jag snabbt får svar från onkologen.. om hur det ser ut….