En natt med sömn är så skönt

Jag kom hem igår. Så nu krävs det nog en liten förklaring om vart jag har varit.

Den 17 på kvällen började jag få lite frossa och gick och la mig, nästan samtidigt med sonen. Jag kröp ner fullt påklädd under täcket och där låg jag. Somna före sonen till och med.
Dagen efter ville jag inte kliva upp. Jag låg och sov och maken väckte mig, jag vet inte hur många gånger, men kliva upp ville jag inte.

Lite innan 13-tiden så kom maken in och ville att jag skulle ta tempen. 39,3 i armhålan.. Oj, det blir alltså 39,8 i feber…
Hm.. kanske dags att åka till sjukan igen.. men jag ringer före jag gör det. Så jag ringde till vårdcentralen och då på akutnummret. Hon sa att de inte hade några läkartider. Fast hon gav mig ett råd som jag följde och fick komma direkt. För hon sa att jag skulle ringa kirurgakuten (jag hör ju till kirurgen) och att de skulle tala om för mig hur jag skulle göra. Hon på akuten sa att de pratat med infektionsmottagningen och att de väntade på mig. Så det var bara att packa en väska, ifall jag blev inskriven, och åka iväg till sjukan.

Så kom jag dit och blev inkallad och det togs prover och feber och blodtryck. Läkaren tyckte att jag skulle bli inlag över natten för att de ville ge mig antibiotika (Zinacef) intravenöst. Jag fick en nål på infektionsmottagningen och så fick jag sätta mig och vänta på att få komma till avdelningen. Då kände jag att jag var törstig och reser mig upp.. går bort till ett handfat och då börja världen snurra, så jag tog mig tillbaka till min stol. Då kommer SSK och jag säger att jag inte mår bra… sen minns jag inte mycket mer.. förän jag hör röster och det står fyra personer bl.a. läkaren omkring mig och försöker väcka mig. Jag såg dem som i en dimma och hörde dem mycket långt borta… läskigt!!

Så jag blev lagd på en bår och inkörd på ett rum och bltr togs och läkaren kollade mig. Hon fråga om jag reagerat på Zinacef innan.. men det har jag inte. Tror inte att det var antibiotikan som var boven..

Så fick jag dropp och fick komma upp på MAVA. En sal för tre. Så jag sov inte mycket den natten och de kom ju in och gav mig Zinacef en gång mitt i natten. Dessutom var min rumsgranne en sån som snarka och inte låg still i sängen.

Dagen efter fick jag besök av make och son. Då hade MAVA doktorn varit där och sagt att jag skulle få en rond till. Av infektionsläkaren. När han kom så fick jag också besök av make och son. Trevligt.

Infektionsläkaren hittade ett blåsljud på mitt hjärta!

Fast nu fick jag flytta ner till infektion och fick eget rum med egen toa och TV.

Så fick jag sova första kvällen på infektion. De kom ju in lite då och då och gav mig antibiotikan. Annars så var det lugnt. Mycket lugnare än uppe på MAVA.

Igår fick jag genomgå en ny skiktröntgen av lungor och buk. Jag skulle ju ha gjort det den 27 så nu slipper jag att åka in och göra det.
De såg nu att jag har kvar min varhärd, men den har krympt något. Om det är den som ställer till det eller det att jag opererat bort min port-a-cath vet de inte. Dessutom har jag kvar de där strimmorna som syntes efter lunginflammationen. Detta misstänker de nu är strålningsskador och kommer att försvinna med tiden.

Efter att ha tjatat lite så fick jag åka hem. Under vissa restriktioner. Får jag feber så ska jag ringa till avdelningen och diskutera med läkaren jag träffa igår om hur vi ska göra. Får jag över 39 grader så ska jag åka in direkt. Så ska jag på återbesök på tisdag till läkaren. De ska nämligen titta på både mina gamla lungbilder och de nya som togs igår.
Jag har fått Amimox utskrivet och ska käka jättetabletten ”Urban” tre gånger om dagen i 10 dagar.

Jag vill ju bara bli frisk! Denna gången droppade jag rätt rejält rent mentalt. Jag vill bli frisk och kunna orka med livet.
Det är så trist att hela tiden falla ner i en infektion när jag precis har börjat njuta av livet.

Fast det är som maken säger: Cancern försöker hela tiden att få ett övertag, men den lyckas inte för vi är starkare!

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma..

Annonser