Hade en hel del prat med en annan bloggare.

Han kom med felaktigheter kring det här med cancer. Han skriver så här (har nämligen inte lust att länka till honom), jag citerar:

”När det gäller behandlingar och biverkningar så är även här prostatacancern mycket värre. Behandlingar som kastrering, strålning och hormonbehandlingar har förutom att de är ytterst plågsamma vidriga bieffekter. Biverkningar är saker såsom impotens, urinläckage (inkontinens vilket innebär att man får bära blöja resten av livet) feminisering dvs man utvecklar bröst och kroppen blir mer feminin. Hormonförändringar innebär också personlighetsförändringar, och alla symtom även stort psykiskt och fysiskt lidande.”Han skriver bland annat att behandlingen för prostata är mycket värre än för de som drabbats av bröstcancer.

Jag undrar om det är så att det är för att han är man. Att han kan tänka sig in i deras (männens) situtation men inte i min. För han kan inte mycket om behandling av cancer när man läser hans inlägg. Att det skulle vara så mycket hemskare för männen.

Min bröstcancer behandling har varit:

  • Cytostatika (cellgift), jag fick FEC-behandlingen. Detta gör att man bland annat tappar håret och helst inte ska vistas för mycket i solen för man kan få pigmentförändringar. Man tappar sitt luktsinne, sitt smaksinne och sin energi. Har man otur så kan man också få rejäla problem med magen, alltså förstoppning. Man blir också mycket infektionskänslig. Som kvinna och bli av med håret kan vara mycket känsligt, för mycket av ens personlighet sitter faktiskt i håret.
  • Operation då de tog bort mitt högra bröst och nio (9) lymfknutor i armhålan, vilket kan ge lymfödem i armen om man har otur. Lymfödem är när lymfan samlas i armen och den svullnar och gör ont. Hur kul tror ni det är att vara enbröstad. Man får silicontuttar som kompensation och då lösbröst. Operation av nytt bröst minst ett år efter borttagandet av det gamla.
  • Strålning vilket gjorde att jag fick rejäla brännskador och även pigmentförändringar som kommer att gå bort tids nog.
  • Hormonbehandling, ska ju käka mina tamoxifen i fem (5) år eftersom jag inte ska bli fertil igen. Detta är alltså hormontabletter. Ni kan ju gissa hur jag blir av dessa. Istället för att normalt gå in i klimakterien så blir man dit slängd på en vecka. Först av cytostatikan och sen av de här tabletterna som håller nere östrogenproduktionen. Ni kan tänka er vilken klimakteriehäxa jag är ibland (utan att jag sjäv inte vill det).

Prostatacancer är operation, strålning och ibland tabletter.
Prostatacancerbehandling är:

  • Operation (inte alla)
  • Strålning, en del får metallstavar inopererade.
  • Hormontabletter som gör att de kan bli lite mer feminina.

Det kvittar vilken cancerform man har.
Behandlingen är lika vidrig för att du har cancer.
All cancer behandling är individanpassad.

Att få cancer är omtumlande. Man kommer aldrig mer att kunna slappna av. Risken för metastaser kommer alltid att finnas. Cancern kommer alltid att sitta där i bakhuvudet. Detta är lika för oss kvinnor och män som drabbats. Psykiskt är det ett lidande.. de där mörka hålet öppnar sig ibland.

Nu har jag gnällt av mig ett tag.

Ska ut och handla med maken nu.

Glöm inte det här. Så gör vi något för att hjälpa männen!

Andra bloggar om: , , , , ,

4 svar

  1. Jag tycker inte man ska säga att behandlingen av den ena cancerformen är värre än den andra eller spela ut dem mot varandra. Vad man ev. skulle kunna säga är hur stor överlevnaden är för olika cancerfomer. Målet är ju att bli frisk och jag kan tänka mig att vägen dit kan vara väldigt krokig och individuell.
    Ha en bra fredag och Valborg!

  2. Man kan inte spela ut olika cancerformer mot varandra.
    För varje enskild individ är vägen lika jobbig för att besegra dessa Förbannade knölar.
    Tankarna kring liv och död är troligtvist detsamma.

    Önskar dig en trevlig helg!
    Kram

  3. Man kan aldrig jämföra cancersjukdomar och hur behandlingarna påverkar var och en av oss som drabbats…
    Jag läser om människor som fått cancer flera gånger och är vid god vigör och människor som liksom jag fick skador av behandlingen som gör att man aldrig kommer tillbaka..
    Det är ju så otroligt olika hur vi var och en går igenom vår cancersjukdom…

    Kram

  4. Oavsett cancerform är det nog lika vidrigt. All cancer kan ju sluta med något mycket värre än bara fysiska och mentala problem. 😦 Min farfar levde iallafall i tretton år med prostatacancer. Hans mamma levde ett halvår med bröstcancer. Jag vet vilken cancerform jag tycker är värst. Men jag är ju kvinna också… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: