Döden och ångest

Jag har nu levt med döden vid min sida i snart ett år… eller rättare sagt.. han är ett par steg bakom mig.. för jag har bättre energi än han och han lär inte komma ifatt än på ett tag…

Ångest för att dö kommer ibland… Döden..
Visst den skrämmer mig ibland.. för det ska jag inte sticka under stol med.. för det gör den..
Jag är inte rädd för att dö.. det som skrämmer mig är att jag då kommer att lämna min man.. och mina barn.. att klara sig utan mig.. för jag är rädd att de inte kommer att klara detta… att vara utan mig… Ja.. jag är lite egoist i min tankegång… För jag vet att de klarar sig.. men jag vill ju vara med.. jag vill se mina underbara ungar växa upp.. jag vill bli både mormor och farmor (eftersom jag har chansen att bli det).

Visst har jag haft ångest..jag har haft sån ångest när jag går och lägger mig att jag inte kan somna… bara tanken på att jag kanske inte ska vakna dagen efter…
Den tanken är jobbig när den kommer…

Jag tror att alla människor ibland har en ångest för att dö…

Fast den dagen man får en livshotande sjukdom så blir den där ångesten starkare och mer påtaglig.. det är nästan så att man kan ta på den..

För jag har haft ångest att dö innan jag fick mitt cancerbesked… men nu när jag ser tillbaka så kan jag inte riktigt kalla det för ångest.. inte när jag jämför dessa tankar idag…
Det är väl det att döden är mer påtaglig idag.. han försöker ibland att flåsa mig i nacken.. men då går jag bara lite fortare….

Så… nu har jag skrivit ner mina tankar.. om döden och ångest…

Andra bloggar om: , , , , ,

4 svar

  1. Tänkvärt…och känner igen tankarna lite, vem det än är, att man skulle lämna så många..

    Kramar till dig:)

  2. Hejsan!
    Jag tror nog att vi alla har lite av dödsångest…..inte för själva Döden, utan för vad man måste stå ut med på vägen dit!! För er som drabbats av en livshotande sjukdom, är det plötsligt mera aktuellt…vi andra kan ju inbilla oss att den ligger många år framåt i tiden och då kan vi hinna förbereda oss…
    Just det där, att man inte får uppleva vad som händer med barn o barnbarn är svårt att tänka på oxå….visst är det lite egoistiskt för de klarar sig säkert utan oss, men man vill ju se hur det går för alla!
    Sköt om dig vännen….kram Ia

  3. Fortsätt att ligga steget före!
    Kramar!

  4. Vad fint du formulerade detta med döden och ångesten inför tankarna kring den.
    Fortsätt att ligga före när känslan flåsar i nackan och ha det gott!
    Kramen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: