Det där med känslor kring sjukdomar

Jag gick in och läste Jonas Falks blogg och direkt så började jag tänka…

Tankarna satte genast igång…

Det där dumma tankarna som jag har haft jättelänge men som jag aldrig har skrivit om på bloggen.. för de är för jobbiga..

Ja, tänk.. jag har haft jobbiga tankar…

Det där om att jag inte har orkat… att jag har känt mig som en belastning för hela familjen.

Det där att de under mer än ett års tid hela tiden har fått stå på andra plats.. för jag har stått först… Det där med att jag har blivit sjuk.. så fort jag har fått feber så har hela livet stannat till, för hela familjen..

Det att de har ställt mig i första rummet.. fast jag inte har velat detta.. att det ska tas hänsyn till mig så fort det har varit något..

Dåligt samvete för att vara sjuk.. fråga mig.. jag vet allt om det…

Det dåliga samvetet för sonen.. att jag under cyton inte orkade… att jag sen efter cyton hamnade så ofta på sjukhus för mina infektioner..

Det dåliga samvetet för maken som aldrig helt kan slappna av… även om jag blir förkyld och får feber.. så blir han orolig…

Snacka om att ha dåligt samvete…

Det är ångest.. över att jag har känt mig som en belastning.. för hela familjen.. det har varit en lång tid då vi inte kunnat göra allt som vi har velat… och hela familjen har kommit i kläm..

Dessutom kommer det att bli så här.. resten av livet….

Fan… jag är så less på att vara bröstcancerdrabbad (Speciellt nu när det är rosa överallt)….

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser