Det där med känslor kring sjukdomar

Jag gick in och läste Jonas Falks blogg och direkt så började jag tänka…

Tankarna satte genast igång…

Det där dumma tankarna som jag har haft jättelänge men som jag aldrig har skrivit om på bloggen.. för de är för jobbiga..

Ja, tänk.. jag har haft jobbiga tankar…

Det där om att jag inte har orkat… att jag har känt mig som en belastning för hela familjen.

Det där att de under mer än ett års tid hela tiden har fått stå på andra plats.. för jag har stått först… Det där med att jag har blivit sjuk.. så fort jag har fått feber så har hela livet stannat till, för hela familjen..

Det att de har ställt mig i första rummet.. fast jag inte har velat detta.. att det ska tas hänsyn till mig så fort det har varit något..

Dåligt samvete för att vara sjuk.. fråga mig.. jag vet allt om det…

Det dåliga samvetet för sonen.. att jag under cyton inte orkade… att jag sen efter cyton hamnade så ofta på sjukhus för mina infektioner..

Det dåliga samvetet för maken som aldrig helt kan slappna av… även om jag blir förkyld och får feber.. så blir han orolig…

Snacka om att ha dåligt samvete…

Det är ångest.. över att jag har känt mig som en belastning.. för hela familjen.. det har varit en lång tid då vi inte kunnat göra allt som vi har velat… och hela familjen har kommit i kläm..

Dessutom kommer det att bli så här.. resten av livet….

Fan… jag är så less på att vara bröstcancerdrabbad (Speciellt nu när det är rosa överallt)….

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…

Andra bloggar om: , , , , ,

10 svar

  1. Vill ge dej en kram!
    Känner så väl igen din känsla dina känslor..

    SurKärringen…

    Och ett litet🙂

  2. okej. det ska jag göra!🙂

  3. Pys, en stor cyberkram ! Min mamma dog för 5 år sedan och jag kan bara konstatera att jag kunnat ta allt jobb, oro, problem osv i världen om det betytt att jag inte skulle förlorat henne. Men ja, jag förstår att tankarna kommer – självständighet är en bitch🙂

  4. Hej Pysan!
    Vet precis vad du menar. Min goe sambo var ett jättestöd när jag var sjuk, men när jag var som sjukast kunde jag ändå få spel och vråla: Ja men stick då! Till nån som är ung och snygg och frisk och fertil och har friska små tuttar och hår mer till knäna! Eller jag kan hoppa framför tåget så slipper ni mig som är sjuk och ful och uppsvälld och flintis och bara kostar samhället pengar och ligger här och kräks!

    Den där svarta förtvivlan när man undrar om de nära inte skulle ha det bättre utan mig…

    Som tur var lyssnade han inte utan stannade kvar ;O)

    Bamsekram
    Kajsa

  5. Vet du jag gillar rosa och jag gillar dig. Att du blir trött på allt emellanåt kan jag begripa. Svär en runda och kom sedan igen, det brukar du kunna.
    Kram från mig

  6. Skickar dej en stor varm kram och känner med dej i dina tankar.
    Men vet du? Jag tror du är det stoltaste, starkaste och vackraste din familj har.Genom att ha gått igenom så mycket som du har gjort så visar du dom att det GÅR. Att allt går. Bara man vill och med lite JÄVLAR ANAMMA!
    So, you go girl! Du gör det såå bra. Ledsen måste man få lov att vara ibland. Hur skulle man annars veta hur det är att må bra.
    Kram alexandra

  7. Det är nog tankar som måste få finnas..för att bearbeta allt som tagit så mycket kraft. Du har tur som har en så fin familj och de har tur som har dig, fina Pysan. Och jävlar anamma har du ju verkligen.. Kram:)

  8. Shit va ja bölar nu! Känner igen varje ord du skriver.
    Hua…måste hämta mig
    /K

  9. Å modiga du som vågar berätta hur det känns att bli centralfigur bara för att ett monster invaderat ens kropp…Och hur man stundtals bara vill försvinna från jordens yta för man inbillar sig att livet skulle bli så mycket lättare för all de andra omkring en….Det är ju när livet är ”a pain in the as”, och för svårt, som man glömmer bort hur mycket sorg och saknad det skulle bli för dem man älskar, om man inte fanns…Och så får man trösta sig med att det är inte du som kräver uppmärksamhet…DET är sjukdomen…!
    En varm kram till dig…!
    Modiga du!!!
    Hälsar
    Suss

  10. Jag ger er alla en jättestor och varm kram…

    Min kärlek till er för era vackra ord.. behövde dem idag..

    Livet blir vad man gör det till.. och jag kämpar för att det…

    Jag fixar det här.. och glad att bloggen finns så jag kan få vräka ur mig mina skittankar när jag behöver…

    Glädje kommer också.. men ibland är det mörkt…

    Jävla knöljävel.. jävlar anamma…

    Kramar Pysis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: