Bröstcancer och att överleva

Jag jobbar och sliter för brödfödan nummera.. annat var det för ett år sen… då var jag i slutet av min cytostatikabehandling och orkade knappt kliva ur sängen…

På jobbet igår diskuterade vi bröstcancer..

Det var inte tungt på något sätt…

För ju mer man pratar om det dessto lättare blir det med ordet cancer. För tyvärr så är det fortfarande så att ordet cancer=döden. Så är det inte längre…

När ska människor förstå detta?? Det kvittar hur mycket information som cancerfonden vräker ut.. det är ändå döden man tänker på när man hör ordet cancer…

Nu tycker jag att vi vänder på det… ordet cancer ska vara lika med att få behandling och överleva… så hjälp mig nu att stödja min insamling till Rosa bandet!!!!!!!!

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

Aftonbladet och censuren

Jag är arg och ledsen.

En bloggare på Aftonbladets blogg har blivit borttagen för att han gick ut och skrev namnen på dem som är häktade för mordet på Kungsholmen. Han blev varnad en gång och skrev namnen en gång till, detta gjorde han igår. Då fick han ett mail med hotet om att han skulle bli portad från Aftonbladets blogg. I morse fanns han inte.

Andra bloggare får sina inlägg borttagna. Andra får sina kommentarer borttagna då namnen finns i kommentaren.

Ja, man måste godkänna bloggreglerna på bloggen.

Idag går vågorna höga på AB-bloggen.

Bloggare skriver om censur. Bloggare får inlägg borttagna för att de länkar till sidor på nätet där namnen står. De har inte skrivit ut namnen i bloggen, men länkat. Detta räcker tydligen för Aftonbladet att gå in och ta bort inlägg och hota bloggaren med uteslutning från bloggen.

När Aftonbladet själv går ut med bilder på människor som inte är dömda. Jag tänker på Anna Linds mördare. För här gick Aftonbladet ut med både bild och namn innan mannen vart dömd.

Vari ligger skillnaden???

Jag som privatperson kan ta telefonen och ringa till tinget och få namn och personuppgifter till dem som nu är häktade för mordet på Kungsholmen. Fast länka får jag inte…

Andra bloggar om: , , , , ,

Natten som väntar på mig

I natt ska jag läsa.. jag ska läsa till minst 3 inatt…

För jag ska jobba natten mellan onsdag till torsdag och torsdag till fredag….

Underbart att vara på banan igen.. älskar att jobba natt… det finns något vackert över att sitta inne i värmen och se mörkret komma och sen försvinna.. då det är tid att gå och lägga sig….

Så blir det inte blogginlägg som vanligt.. jag ska se om jag kan författa något när jag sitter där vaken inatten… kanske något poetiskt.. vi får se vad det resulterar i…

Andra bloggar om: , , , , , ,

En tanke slog mig

Skrev detta inlägget igår, om siliconisar…

Upptäckte då att det bara var tjejer som svarade på mitt inlägg.

Antagligen är ämnet för känsligt för killar att svara på.. eller så vet de inte.. eller så finns inte intresset.. eller så är de fega..

Däremot finns intresset för bröst hos oss kvinnor..

Ja, jag ska fråga plastiken om han kan göra taxöron…

Andra bloggar om: , , , , ,

Silicon, samhället och sjukdom

Idag går Peyre ut och talar om att hon ska plocka ut sina siliconisar.

Hon säger följande i artikeln, jag citerar:

– Jag tror det kommer att bli jättefint, vill inte vara en del utav det här sjuka idealet längre.

– Jag förstår inte hur jag har kunnat göra så här mot mig själv, har jag hatat mig själv så mycket? Varför vill man förnedra sig själv på det här sättet? Jag önskar att någon hade satt lite vett i huvudet på mig för några år sedan!

Det sjuka idealet är att stoppa in siliconisar i brösten… och gju större desto bättre…

Nu till mina tankar kring detta….
Genom min sjukdom så har jag inget bröst.. jag är enbröstad.
Jag kommer att få ett nytt bröst och samtidigt så lyfter de min andra tutte.

Nu har jag inte träffat plastiken ännu.. så jag vet inte vilken operation det blir. Om jag ska få en lambå (då man tar bukfet och flyttar upp) eller om jag ska få inplantat.

Får jag lambån så kommer jag att kunna göra en vanligt mammografi.. får jag inplantat så kommer min mammografi att förvandlas till MR (magnetröntgen).

Om det blir så att jag får inplantat så känner jag att jag inte förnedrar mig själv.. jag får nya bröst… jag vill vara hel….

Det är en sak att man som frisk stoppar in saker i brösten…
Det är en helt annan sak att som bröstcancer drabbad få nya bröst…

För som det är nu… så känner jag mig inte hel.. jag känner mig inte som kvinna…

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Min knöl och jag

Jag som människa är unik. Det finns ingen mer som mig…

Alla är vi ju unika.. Det finns inte en enda människa som är lik någon annan… även om man hade varit enäggstvillingar så är man olika..

Nu har forskare tydligen upptäckt att bröstcancertumörer är olika

Så knölen som jag hade var unik..

Min knöls utvecklingsmönster är tydligen helt unikt för mig… och jag tänker då till.. är det så konstigt? Nej, vi är alla olika och varför skulle då inte knölen vara olik andras knölar. Att man sen får bröstcancer är en sak.. men att sen knölen är speciell eftersom den är unik tycker inte jag är konstigare än att alla människor är unika i sig.

Så nog behövs det forskas mer på cancer och cancerceller… Min insamling finns här till höger.. en femtilapp är inte så mycket.. och det hade varit roligt att komma upp i mitt mål…

Andra bloggar om: , , , , ,

Bröstcancer och läkare

Läser Svd idag och om cancerläkare och deras jobb.

Det står så här i faktarutan, jag citerar:

”Sju av tio cancer- läkare tycker det är lättare att ge det första cancerbeskedet än att tala om att sjukdomen har spritt sig.

Fyra av tio tycker att det är den mest krävande arbets- situationen av alla.

Tre av tio cancerläkare oroar sig för patienter med återfall när de kommer hem.

Majoriteten anser att det finns ett behov av stöd och hjälp för att hantera besvärliga patientsituationer.

Majoriteten av de tillfrågade cancerläkarna känner stor tillfredställelse i sitt jobb när deras patienter är trygga med sin behandling och fler-talet tror också på ett liv efter bröstcancern.

Allt enligt en studie som presenterades på den europeiska cancerkongressen ECCO i Barcelona.”

Slut på citatet.

Nu tänker jag tala om vad jag anser.. tänk nu på att detta är mina tankar.

Det finns inga mer medmäskliga läkare än de som jobbar med cancerpatienter. För de har empati.. och jag kan förstå att de tar jobbet med sig hem i många fall.

Som patient tänker jag till lite längre.. för alla vi cancerpatienter vet att risken för metastaser och återfall finns hela tiden. Och om vi oroas av detta..

Samtidigt så hade jag fått återfall hade jag inte varit förvånad.. eftersom jag som patient vet om detta.

Det jag inte kan förstå när jag läser artikeln är att inte cancerläkarna får någon som helt mental hjälp. Ingen kurator eller briefing på sin arbetsplats, utan det gäller att ha ett bra nätverk av kollegor och familjemedlemmar.. fast det är inte de som ska få ta smällen..

Jag som cancerpatient får direkt en kurator som jag kan ringa till och som verkligen ställer upp.. ska det inte vara samma för den läkaren som behandlar mig… för jag kan tänka mig hur mycket som dessa bär med sig…

Hjälp mig nu med min insamling för cancer.. för denna sjukdom ska utrotas.. och helst idag…

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…

Andra bloggar om: , , , , , , ,