Arg som ett bi (ursäkta svordomarna i inlägget)

Nu ska jag bara skriva om mig idag..

Jag är just nu hemsk för hela min omgivning.
Jag är sur och tjatig.. jag har ingen tollerans och jag bryter ihop minst en gång per dygn…

Allt för att jag äter en liten tablett på 25 mg och som får mig till att bli överjävlig… Tycker synd om min omgivning…

Tabletten gör ju att jag har fått biverkningar som jag först trodde var metastaser i skelettet… jag har ont i axlar, ländrygg, armbågar, höfter och knäna.. på morgonen har jag ibland också ont nere i fotknölarna.. Det är muskelfästena som det gör ont i.. Vänster axel gör inte så ont.. bara när jag gör vissa rörelser.. och då är det en helvetiskt känsla.. som om jag får en kniv i ryggen..

Till saken hör att jag idag har en himla massa energi som man inte hade när man gick på cytostatikan.. den här energin vill jag göra en massa saker med… som behövs göras.. de där ”måstena” man ibland har.. som att dammsuga upp katthår (vi har en långhårig kattman vid namn Åke Gustavsson).. denna energin finns.. och orken finns.. men jag kan inte.. för rörelserna gör att det gör ont…

Jag blir då så besviken på mig själv att jag inte kan… att det går ut över resten av familjen.. jag tänder på alla cylindrar… och det är inte kul… min toleransnivå är under nollan… och det är fan i mig helt jävla idiotiskt av mig.. men jag kan inte… jag måste få ut min energi också..

Jag måste lära mig att inse min begränsning som det är just nu.. det kan bli bättre.. för jag tror inte att det blir sämre.. för det finns inte.. inte som det känns idag..

Det är så svårt bara..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,