![b[logg]Spot](https://pysan.files.wordpress.com/2008/03/bloggspot.jpg)
och ett vrål.. ett vrål av smärta..
Kanske ett hopp..ett litet hopp.. ett ljus långt bort.. så långt bort så jag inte riktigt tror på mina ögon..
En vindil som kommer med frisk luft.. till luft som står still och luktar unket.. som inte är fräsch..
Ett samtal.. en remiss.. och kanske ett hjälpmedel.. men bara kanske…
Och så det här.. där jag känner att jag vill stå först i kön.. den där kön ut ur det där mörka skjulet.. som är så fullt.. men där ingen inte riktigt vågar.. utan alla skriker inombords…
Läs även andra bloggares åsikter om pysan, bröst, cancer, skrik, smärta, vrål, må skit
Filed under: Ångest, cancerhelvetet, Livet i stort, Sjuk | Tagged: bröst, cancer, må skit, Pysan, skrik, smärta, vrål |
Har inga bra ord, men vill tala om att jag varit här och läst. Hoppas att natten är snäll.