Himlen kan vänta…

Idag läser jag om Frida och sitter och ler jag också… tänk vad lika människan tänker…

Det enda som skiljer oss åt är att jag inte är friskförklarad…

För att inte tala om de där andra som är med

Helena som också var en obotlig optimist…

George som ler och skrattar så det bubblar om honom…

Martin som kämpar på.. fast hans kropp inte alltid vill…

Susanne som jag har svårast för.. Kan vara för att vi har samma diagnos…

För vad räknas som spridd bröstcancer… är det när metastaserna sitter i skelettet.. eller i levern.. eller i lungorna?? Eller räknas det redan när man har en spridning till lymfkörtlarna i armhålan???

För isåfall räknas jag dit.. jag har då spridd bröstcancer.. och det är faktiskt vanligt…

Jag tänker bli frisk.. jag är än så länge godkänd.. Jag har inga små ”jävlar” som har satt sig någon annanstans… och det är jag så förbannat glad för.. fast den där ”risken” som finns.. den har jag lagt på den där hyllan där jag lägger all annan skit som jag vill bli av med… och hoppas att den åker med i nästa pappersinsamling som hjärnan gör lite då och då…

Man måste leva… även om smärtan ibland bär emot… så är det ändå så… livet är viktigare än min smärta…

Nu ska jag gå ifrån datorn och leva lite….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements

2 svar

  1. Hej du Pysis. Nej det är inte lätt att sålla ibland. Men med din envishet så tror jag inte att någon cancer vågar komma tillbaka 😉
    Kramar i massor

  2. Bra skrivet! Nu ska jag lägga mig i soffan o leva lite med sonen 🙂

    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: