Döden, döden

Ställer mig frågan igen..

Varför vågar vi inte tala om döden?

Döden är samma sak som när vi föds..

Vi vet inte vad som väntar i någon av lägena..
Vilket liv får den nyfödda?
Vad händer efter döden?

Samma tanke.. men ändå så långt ifrån varandra som det bara går…

När någon dör ska det sörjas.. det ska helst gråtas floder..
Varför inte göra det till en fest.. du får inte tillbaka den som är borta.. men du ska minnas den med glädje.. varför ska det då sörjas så in i vassen…

Vi vet alla att vi ska dö.. men ett par saker vet vi inte.. vi vet inte när och vi vet inte hur…

Ändå så är döden lika naturlig som att födas.. men döden pratar vi inte om…

Är det för att det är så skräckfyllt? Hur har det blivit till en sådan skräck i samhället att dö?
Det är tid att ta bort tejpen från munnen och börja prata död..

För i morgon kan det vara försent…

Läs även andra bloggares åsikter om döden, pysan, cancer, när, hur, om, prata, naturligt