Skuttar rundor

Igår satt jag och tänkte och läste felaktiga saker…
Jag fick lite panik och ångesten som kommer när jag tänker till är fruktansvärt jobbig..

Den där metastasångesten.. de där.. att metastaser efter bröstcancer sätter sig i skelettet och då gärna i kotor och bäckenben.. och när man då har så ont i bäckenet att man knappt kan gå då kommer tankarna.. de där tankarna man inte vill ha…. de där som gör att ångesten kramar om en och man får kämpa för att få luft överhuvudtaget….

Så i morse… en känsla jag inte har haft på väldigt många veckor… för det gick lätt att kliva upp ur sängen… det gör fortfarande ont.. men den där intensiva smärtan som har gjort att jag har gått som om jag skitit på mig eller gör att jag ser ut att behöva en rollator är borta… det känns fortfarande.. men det är inte samma smärta… (så nu gråter jag igen).. Vet inte hur längesen det var jag inte hade ont.. det måste ha varit när jag just kom hem från Mösseberg…

Och genom att smärtan inte är dominerande längre och har avtagit så betyder det att jag INTE har några metastaser.. för då skulle det bara blivit mer och mer smärta….

Gissa vem som sätter sig ner och stortjuter här lite då och då…

Så jag ser en ljusning…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

4 svar

  1. Så skönt 🙂 Håller tummarna för att du har rätt 🙂 Kram!

  2. Hej Pysan!
    Har sett dig skriva hos cancertjejer och nu hittade jag hit genom A-K. Förstår så väl vad du känner med metastasrädslan och vill bara säga att jag gläds med dig för att du ser ljusningen. Skönt!
    Kram Malin

  3. Hej Pys!
    Jäkla ångest och jäkla metastas-rädsla!
    Om det känns bättre nu, så borde det inte vara något, eller hur?
    Kan tänka mig att man kommer att ha den ångesten från och till ett bra tag efter behandlingarna.
    Kram på dig. A-K

  4. Trollhare: Håll tummarna ett tag till… jag ska prata med doktorn på tisdag..

    Kram Pys

    Malin: Hej och välkommen.. Metastasrädslan kommer lite då och då.. och man blir aldrig av med den helt och hållet….

    Kram Pys

    A-K: Det är ju så jag också tänker.. för det gäller att tänka positivt.. men ibland ramlar man igenom.. och sen strutsar man ett bra tag… Det är faktiskt snart 3 år sedan jag fick diagnosen.. men tanken och rädslan blir man aldrig av med…

    Kram Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: