Ytlighet, kolikbarn och bloggbråk

Jag undrar vem som är mest stressad av dessa tre:

  1. Stureplansprinsessor som dricker champagne och äter gåslever
  2. Trebarnsmorsor med kolikbarn
  3. Kvinnan som väntar på ytterligare undersökningar där frågeställningen är metastaser?

För varför måste vi kvinnor bråka när vi kan ta och stå enade och hålla våra medsystrar under armarna när någon av dem mår dåligt..

Nä.. vi går ut och skriker och gapar på varandra så fort någon råkar säga något om en företeelse som just den kvinnan gillar/gör/arbetar med…

Ett bloggbråk om vem som är stressigast… Om det är det att man får huvudvärk för att man dricker champagne eller för att man går runt med kolikbarn eller att man vet att det är något skit på en röntgen…

Dricka lite champagne har ingen dött av…
Bära kolikbarn har heller ingen dött av..
men metastaserad cancer dör folk dagligen av…

Gnäller jag.. nä.. jag tar fram min lilla tanke och så tänker jag.. och så är det bra med det… för i dagsläget vet jag inget…

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

I media igen

Jag trodde hon hade pengar…

Men tydligen inte…

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Blir ledsen på sånt här

Det cirkulerar just nu en hel del mail från olika kvinnor och de är skrivna på engelska… Sarah Holmes, Bridget och Abigail är några av dem..

Dessa stackars kvinnor skriver att de har cancer (bröstcancer) och så vill de att man tar hand om deras förmögenhet och detta är bara ett av många sätt att försöka lura av en pengar.. Nigeriabrev kallas det också..

De skriver också om att deras män.. Förmögna sådana har dött och lämnat en stor förmögenhet och genom att de själva har bröstcancer så tycker de att jag ska fixa att donera deras pengar…

Men snälla människor.. har de tid och ork att skriva långa snyft mail så kan de donera sina pengar själva…

Sen gillar jag inte det där att man skriver saker om tumöer..
Ett bra exempel hittar ni här.

Tydligen är det fritt fram att skoja att man har en tumör och man är journalist..

Jag får skoja om min knöl.. men det är min knöl.. och min kropp och jag skojar så mycket jag vill om den…

Men jag skojar inte mycket om någon annans cancer.. inte ens de godartade tumörerna.. för en dag är den inte god längre…. och då sätter man skrattet i halsen…

Fast vi lever ju i en hård värld.. och vi vet ju att Ab inte har mycket empati..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ökning med 20%

Tänk om vi kunde få den ökningen i Sverige..

Kvinnor testa er.. Det är en billig livförsäkring..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,