Hålen

Det finns olika hål.. som man kan trilla ner i..

Ett litet hål som man råkar snubbla i och man tappar bara balansen men man blir ändå kvar på benen.. fast man får ta ett par extra steg innan balansen hittas…

Sen finns det lite djupare hål som gör att man faktiskt faller och får skrapsår och det kan svida och göra lite ont…

Dessa två hål kan man acceptera och de finns överallt..

Fast så kommer de där lite elakare hålen.. de där som man inte vill befatta sig med.. men som ändå dyker upp…

Det där hålet som man trillar ner i och blir sittande.. men man kan ändå ta sig upp när man har återfått sin andning och man inte är direkt skadad.. mer än lite rädd och chockad om vad som egentligen hände…

Så finns de där djupa hålen.. de där som om man trillar ner så är det långt att ta sig upp och det fixar man inte utan hjälp.. men man ser ändå himlen och ljuset… och man kommer upp för eller senare….

Det värsta är de där hålen som har ett djup och ett mörker som man inte ser… som om man trillar ner så vet man inte när man ska få fotfäste igen.. och när man väl når botten så ser man bara mörker.. inget ljus någonstans…

Dessutom tror man att man är ensammast i hela världen när man ramlar ner i det sista hålet…

Jag befinner mig i ett hål just nu…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser