Remisser, remisser och återigen remisser

Brevlådan var full av vita kuvert adresserade till mig…

I det första låg en kallelse till Röntgen av min högra höft.. för där finns något som de såg på MRT men de tog inte så långt ner utan bara anade den längst ner på plåten..

I det andra låg en remiss på Morfin.. så nu får jag ta 2-4 tabletter om dagen.. så maken får hämta ut dem när han har slutat för dagen.. för jag orkar inte gå upp en gång till..

I det tredje och tjockare brevet låg det en hel drös med papper…
Det var kallelse till cytostatikaavdelningen på KSS.. och nu vet jag när helvetet börjar.. den 16 april kl. 11.30 ska jag vara där.. och det tar 3 timmar att få i sig skiten..
Det innehöll också information om vilken cytostatika jag ska få och den heter: Paclitaxel Mayne och det är väl bra.. det tristaste är att jag återigen kommer att tappa mitt hår.. Fan… så nu ska jag ha två nya peruker… en kort och en lite längre.. rakhårig tror jag.. fan i helvete

Bara att läsa bipacksedeln fick mig att må illa… (återkommer till denna när jag orkar..)

Och så den där förbannade remissen på peruker…

Den innehöll också de blodprov jag måste gå till vårdcentralen för att ta.. och det var inte lite..

Så nu blir det gräddfil till lab igen…

Helvetet har börjat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Smärta

Smärta är något som vi alla någon gång kommer att möta.. både kroppslig och mental..

Den mentala smärtan.. är när någon man har kär går över regnbågen till andra sidan… här kan det bli medicinering med psykofarmaka.. och samtal med kunnig expertis..

Den kroppsliga är när vi har ont någonstans.. Den smärtan kan hållas i schack med värkmediciner… här är det läkare som behandlar.. men de vet inte egentligen hur ont man har.. de finns den så kallade VAS skalan.. som går mellan 1-10.. där 10 är sån smärta att du inte står ut…

Jag ligger mellan 4-9 på den… jag står ut.. men det är inte mycket mer…
4 är under den timmen då faktiskt medicinen hjälper.. men ändå har jag ont… och resten av tiden har jag ungefär 9.. speciellt när jag är uppe och går.. då är det rena tortyren..

Och idag måste jag ut… jag måste hämta medicin på apoteket och det kan inte maken göra.. för det är min medicin… även om jag har ont så måste jag iväg.. ska passa på att handla mat då också.. det är ändå på hemväg..

Smärtan får jag lägga undan.. det är bara att trotsa skiten och ge sig ut… fast det tar emot något otroligt.. så har jag ingen som faktiskt kan hjälpa mig.. det är bara jag själv.. så det är att ta tjuren vid hornen och ge sig iväg.. när affären/apoteket har öppnat.. för jag tänker inte vara som pensionärerna som står utanför och väntar på att affären ska öppna… det kan ni glömma..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,