Jag bara Älskar att blogga

Jag gör som de andra bloggbrudarna (Tonårsmorsa och Mymlan/Sofia)..

Jag måste också få säga vad jag tycker om Elisabeth Höglunds krönika i Expressen om bloggar…

För det första så gillar jag inte hennes påhopp på Linda Rosing…

En sån är Linda Rosing. När jag vill plåga mig riktigt mycket, brukar jag gå in på hennes blogg och läsa.

Jag kan faktiskt inte förstå att man kan skriva så om Linda som Elisabeth gör.. För Linda skriver precis som de flesta ”modebloggar” gör… fast ibland är det lite mer lyx och flärd över Lindas blogg.. Att bara jämföra bloggar.. det går inte.. det är som att försöka ge sig på att jämföra människor.. för vi skriver olika allihop… vi är olika personligheter.. och det ska vi väl vara glada för… Är det så Elisabeth att du inte gillar Lindas blogg.. gå inte in och läs där då.. bry dig inte om att den finns…

Elisabeth skulle bli helt förskräckt om hon kom in och läste min blogg.. om hon ny tycker det är så förfärligt att blogga under sin förlossning som Hannaha Graaf gjorde… för här bloggar jag när jag får cytostatika.. och jag visar upp mina ärr efter där mitt bröst satt.. och hur blå och vacker man blir när man just har opererat in en port-a-cath…

För att fylla ut resten av tiden brukar jag gå in på andra halvkändisars bloggar och läsa om deras våta fester, krogbesök, bjudresor och releasekalas med tillhörande nattligt fylleri.

Detta säger en hel del om Elisabeth själv.. hon är så nyfiken.. hon vill gärna vara med om allt detta… för hon själv är ju en halvkändis nu när hon varit med i ”Let´s dance”.. men det är ingen som bjuder in henne… och då blir hon lite putt och måste gå in och läsa vad hon själv missade….

Jag tycker naturligtvis inte så här. Tvärtom. Den fråga jag vill ställa är, varför så många i dag lägger ut hela sitt privatliv till allmänt beskådande på nätet? Har folk inget behov av en ”privat sfär” längre? Varför ska allt i ens liv vara tillgängligt för alla? Fick dessa bloggare inte tillräcklig uppmärksamhet, när de var barn? Eller finns det andra motiv?

Nu ska jag svara på detta Elisabeth.. Jag är en kvinna som fick bröstcancer.. istället för att spy ut allt skit som jag samlar på mig iform av tankar över min älskade make så började jag att blogga.. här kan jag värka ur mig precis all skit som samlas i huvudet på mig… så inte jag ska plåga familjen med att vara sur och må dåligt… för den bästa terapin är att skriva av sig… Att det sen blir väldigt privat får människor som läser min blogg ta… för det är en sjukdom som är privat.. och som inte många pratar om, mer än i oktober.. och knappt då.. Jodå.. jag har mina privata saker som jag aldrig skulle lägga ut på bloggen… Dessutom tror jag att jag har hjälpt någon som hamnat i samma situation att förstå sjukdomen.. och att det inte är kört…
Min barndom är för privat för att jag ska skriva om jag fick tillräckligt med uppmärksamhet då… och det ska du bara skita i…

Ja, pengar. En del bloggare påstår, att de bloggar därför att de älskar att skriva. Det tror jag inte ett dugg på. Det är pengarna de i bästa fall kan dra in på att blogga, som de är ute efter.

Jag får inte ett enda öre för att jag bloggar… och om nu någon tycker att jag är värd något så får de väl säga till… fast en slant till min insamling till cancerfonden eller till Davids insamling till barncancerfonden hade gjort mig glad.. för den där laptopen jag vill ha lär jag nog aldrig få… så jag får nog köpa en själver….

Jag bloggar för att jag älskar min blogg.. utan min blogg hade jag antagligen inte levt idag.. tänk.. en blogg som har räddat livet på en person.. när ska det skrivas om det?
För utan bloggen hade jag nog gett upp… skrivandet har gett mig så mycket och jag har klarat det.. nu har jag återigen en resa jag måste göra.. men jag gör den inte ensam… jag gör den inte bara med mina barn och min älskade make… jag gör den också tillsammans med alla mina bloggläsare och de som ger min kommentarer och som stöttar mig.. när det känns skit och när jag är där nere i det svarta hålet.. när döden kramar om mig och ångesten drabbar alla mina nerver och hela jag bara ligger och skakar…. Att resa sig upp ur sängen.. och få sätta sig vid datorn och läsa kommentarer… och för att få lite respons på det jag skriver… att det finns människor jag aldrig har träffat som faktiskt tänker på mig… bara det kan få mig till att må bra en hel dag… för maken och barnen tar jag så mycket för givna… Bloggen är så mycket mer… den är en livlina..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,