Cancern

Jag måste ta tag i att skriva om de där som ockuperar min kropp.. de där som gör att jag aldrig blir utskriven från sjukhuset.. som gör att jag måste gå och testa mig resten av mitt liv.. så länge jag orkar…. tills jag ger upp.. och den dagen vet vi kommer… och då är det jag som öppnar grinden och går igenom den…

Jag kommer inte att göra det än.. för än är det krut i kärringen… för seg är jag.. och livet väntar på mig.. och Spanien.. jag ska åka dit med mitt kala huvud och försöka flörta…

Än sitter de i ryggen.. och än är de bara 4 stycken… en dag är de många många flera… och en dag sitter de inte bara i skelettet.. utan också i levern.. och lungor… och när den dagen kommer så hoppas jag att det finns en cyto som även fixar att ta de där jävlarna…

På något sätt kan det inte bli jävligare… för jag vet hur det är att höra att man har metastaser… jag vet också om hur det känns att fråga doktorn om hur länge man har kvar… fast jag vet så innerligt väl att inte ens en doktor kan svara på den frågan…

Döden då…nä.. den skrämmer inte… det jag kan känna är att jag inte vill lämna de älskade.. de där som står mig allra närmast… de där som man vill leva med så länge man kan.. som man kan krypa upp hos.. och som vet allt om en.. bara genom att titta på en…
Den Älskade maken som får bädda min säng.. för det är en sak som jag fortfarande inte fixar… han som får mig till att leva.. att röra på mig.. och få mig till att må så himla bra…
Mina ungar.. alla ni tre… som finns här runtomkring… jag älskar er… fast tiden är kort… men ni vet det det…
Så är det ett par till… men sen är det liksom stopp…

För ett tag sen.. när jag mådde lite dåligt fick jag en sak slängd i ansiktet.. och detta gjorde att hela jag la mig i protest… som jag gjorde när jag var liten.. och som jag tror alla gör..
Att när någon på något sätt kritiserar ens görande så går man in i protesten.. och skiter fullständigt i det… eller så fortsätter man med det som man kritiseras för…

Snus är ett bra exempel… mamma har alltid tjötat på mig att jag ska sluta.. har jag slutat? Nä.. jag har fortsatt.. men så bestämde jag mig själv.. utan någon yttre stimulans.. och jag slutade.. bara så där.. och det var den 27 mars 2008… att jag sen kan ta en prilla då och då gör inget.. för suget har jag inte… och visst tar jag mig en prilla.. men bara vid festliga tillfällen… eller om jag ska chockera någon…

Min kropp är inte var den borde vara… jag vet att det finns de som har det värre.. men jag måste få prata ärr jag också…

  • Jag har ett fult ärr vid nyckelbenet.. efter min första port-a-cath och operationen när de plockade ut den genom samma ärr som de satte in den i..
  • Jag har ett ärr som jag inte vet om det kommer att bli fult eller inte eftersom det fortfarande inte riktig har läkt… ser konstigt ut.. och jag tycker att det borde bli mer ärr.. ser nästan ny opererat ut..
  • Jag har ärret över där höger bröst satt.. det är ett ärr som ser ut som en hockyklubba..
  • Jag har ärr inuti..  att jag faktiskt har tagit bort en kroppsdel… och att jag antagligen inte kommer att bli opererad i höst på Sahlgrenska för ett nytt bröst.. så jag får bara vänta på detta.. jag är inte hel… jag känner mig inte hel… och jag känner mig inte som kvinna och inte som sexobjekt heller… det är skitsvårt att försöka göra sig sexig när jag inte har ett uns av kvinnlighet kvar… känns det som.. tvi helvete…
  • Så har jag mina 5 små prickar.. de där som man fick när man strålades… och jag ska fortfarande göra en tatuering av en av dem… och ja, jag vet vad jag ska ha.. och jag vet också vart den ska sitta..  men det ska bli min present till mig själv.. den dagen då min nya tutte sitter där den ska.. och mina vänner är vräkta och inga nya har flyttat in…
  • Jag är kroniker… jag kommer alltid att ha cancern med mig.. i ett litet rep.. eller i en liten bur i väskan.. jag har inte bestämt mig än.. jag har heller inte bestämt hur cancern ser ut.. men den dagen jag trillar över den i någon affär så kommer jag att veta… där är min cancer. .. och så köper jag den och bär med mig den…

Nu ska jag snart titta på Dr House.. tänk om jag fick byta ut min manlige onkolog mot honom… men min kära kirurg Dr C behåller jag.. hon och jag och vår kära dialekt… det och mina vänner håller oss tillsammans..

Ikväll ska jag också lägga fram alla mina tabletter inför morgondagen.. jag ska också sätta klockan så jag inte missar dem…
Taxin kommer 08.35 och jag ska vara på sjukhuset klockan 09.30 och imorgon ska jag vara där länge.. det blir ju en sån där extra dropp.. jag ska få det där benförstärkande….
Jag hoppas också att mina världen är bra… fast det blir blod på näsduken varje gång jag snyter mig… men det var likadant förra omgången.. och under viloveckan så försvann de biverkningarna som hade med näsblodet att göra…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

7 svar

  1. Hej lilla” gumman ”får jag skriva så.Jag tittade också på House.
    Tänkte jag tittar väl in till Pys en sväng.

    När jag läser vad du skriver, vad får du inte gå igenom det finns inte ord som kan förmedla hur ont det känns inom en.

    Men du har en kämpaglöd som är fantastisk du är en riktig krutgumma.

    Det är svårt ibland att skriva så man får fram vad man menar.

    Tänker på dig imorgon.
    Varma tankar
    Kramar Lillemor

    Ja.. jag är 159 cm utan skor.. så jag är ju inte så där jättelång.. så en liten gumma är jag nog..

    Ja.. jag måste ju igenom.. fast denna gång vet jag inte vad som väntar riktigt på andra sidan… så det är ju bara att kavla upp skjortärmarna och sätta igång… livet väntar inte…

    Fast min blogg är ju ingenting.. det finns så många större bloggar..
    Kram Pys

  2. Tänker på dig, vet du. Kram!

    Vet det vännen…

    Kram Pys

  3. Min släkting säger, att hon har cancer i ryggmärgen.Har ej pratat med henne själv. Nog är det väl leukemi eller har jag fel?Det upptäcktes via trötthet och jättelågt blodvärde.

    Går bara att förbanna denna jäkla cancer!

    Följer Robbans marsch genom landet mot prostata cancer. Tror ej på den forskare, som satt och sa att han ej själv tagit PSA-prov. Ska männen bara vänta på blod i urin som Bert Karlsson väl hade? Vet att provet är osäkert, men är det inte bättre att följa sitt värde.
    Du är otrolig Pys, som kämpar på! Själv är jag ärrad efter sju operationer.

    Jag följer också Robban och Gert… men det är mest vad de går förbi.. hade varit lite trevligare om de hade tagit upp vad de pratade om och mer om cancern i bloggen.. jag tycker att det mer är en reseblogg.. än en cancerblogg..
    För det hade varit roligare med typ något informativt om cancer per dag eller i varje inlägg.. bara något litet… typ: varje år drabba bröstcancer mellan 6500-7000 kvinnor.. och nästan 50 män… eller något liknande.. det hade blivit mer informativt då…
    Nä.. fram för fler PSA test.. och forskning så att det testet blir bättre.. och forskning för att kanske ett blodprov för att hitta all annan cancer…
    Kram Pys

  4. Jag hänger med dig imorgon….tar en sväng genom cyberrymden och vips så är jag med😉
    Tänker på dig…
    Du har verkligen en kämparglöd som gör att jag blir glad…själv faller jag in i ångest med jämna mellanrum, jag är så jäkla kraftlös i kroppen..
    ändå har jag ett glatt humör tack o lov.
    Ska du till Spanien?
    Jag hade gärna åkt utomlands men har inte orken tyvärr..det är så trist. JAg behöver lite styrkecoctails..har än inte fått mina provsvar om allt är ok.

    Kramisar i massor

    Nog har jag ångest jag också.. men jag skriver av mig så mycket på bloggen att det ofta inte hinner gå så långt.. utan jag har motat herr Ågren i grind… så nu vet du vad Olle heter i efternamn…
    Japp.. bussresa till Tossa del Mar.. och det är för att svärföräldrarna har tjötat i 7 års tid.. och nu får de igenom det.. och sen slipper vi det.. så nästa gång blir det en resa någonstans.. utan svärföräldrarna…

    Kram Pys

  5. Hej Pys!
    Tänker på dig idag!
    Spanien låter ju inte helt fel🙂
    Ge metastasjävlarna en match! Buss på dom! Du är en kämpe!
    Kram Barbro

    Ja..
    Jag har inte så mycket mer att välja på.. och idag blev det både det ena och det andra..

    Kram Pys

  6. Än sitter de i ryggen.. och än är de bara 4 stycken… en dag är de många många flera… och en dag sitter de inte bara i skelettet.. utan också i levern.. och lungor… och när den dagen kommer så hoppas jag att det finns en cyto som även fixar att ta de där jävlarna…

    På något sätt kan det inte bli jävligare… för jag vet hur det är att höra att man har metastaser… jag vet också om hur det känns att fråga doktorn om hur länge man har kvar… fast jag vet så innerligt väl att inte ens en doktor kan svara på den frågan…”<———blev väldigt rörd……av dina ord, då de är sååå träffande. Min pappa har nu somnat in för 1 vecka sedan och händelseförloppet var just som du beskrev. Jag har fortfarande inte förstått hur lömsk sjukdomen är och att man aldrig kan vända den ryggen, ens för en sekund. Jag läser ofta inne hos dig och tänker på dig då och då och förundras över din styrka och din kamp… bamsekramar / Jeanette
    Jag

    Hej..för det första så blir jag ledsen för att din pappa har gått igenom grinden.. men det väntar så många på honom.. alla som har kämpat tappert genom denna sjukdom som man aldrig kan släppa helt.. vaddå slappna av.. vad är det..??

    Jag måste kämpa.. varje sekund är dyrbar.. varje minut så händer det något…
    Och idag har jag fått veta lite mer…
    Så jag vet lite mer hur framtiden blir…

    Kram Pys

  7. Vilket fantastiskt inlägg Pys, du är mer än fantastisk!

    Love you!

    Tackar så mycket…

    Pöss Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: