En vanlig dag

Jag vaknar och tar en tablett för att få igång saliv produktionen som är nästan obefintligt av morfinet..
Så at jag mina tabletter som jag lagt fram kvällen innan… de är 3 tabletter om jag inte ska ha kissetabletten för då blir det fyra.. och från och med i dag är det faktiskt en till.. en depolan 10mg.. Alltså en långtidsverkande morfin.. så nu är jag uppe i 40mg på morgonen..
Så smörjer jag mina fötter.. för de blir torra av cyton.. och sen kommer problemet.. jag ska ha på mina stödstrumpor… och det går.. med många svordomar och mycket slit.. så sitter de där…
Med hjälp av min gripklo så får jag på mig mina byxor.. jag griper nämligen i linningen som är framåt.. och lyfter lite.. varvid jag får in mina fötter och så glider fötterna lättare med hjälp av stödstumporna in i respektive ben.. och så drar jag.. tills jag får tag på linningen med handen.. så kan jag dra upp resten av byxorna… och så resa på mig…
Så ut i badrummet och göra sig vacker.. tandborstning.. sköljning med fluor.. och så bakteriedödande.. så klär jag på mig dagens outfit.. och så sätter jag mig vid datorn.. nu har jag sån tur att min dator är server.. och för att maken ska kunna läsa nyheter när han kliver upp så måste han sätta på min dator.. och den är alltså redan på.. den älskade maken har också gjort kaffe som står och väntar vid datorn.. han är snäll han.. för jag kan inte bära kaffemuggen från köket till datorn.. utan att spilla…

Jag läser det jag ska.. och sen brukar det bli en promenad med maken… och då passar vi på att handla mat.. och annat som behövs… hem och packar in maten.. och har maken handlat något så får han bära upp det till sig…

Nu är jag ofta rätt så slut.. så jag sätter mig vid datorn.. eller så lägger jag mig och sover…

Så kommer sonen hem… och så är lugnet som bortblåst…
Maten tillagas av mästerkocken.. och så äts det.. sen försöker iaf jag att diska om jag inte är trött… men har jag sovit innan så gör jag det inte efter maten.. då går jag och sätter mig vid datorn.. har jag suttit vid datorn innan så lägger jag mig nu.. och sover…

När jag har sovit så städar jag om det behövs.. och sen blir det att skälla lite på sonen.. han är nämligen kattlådestädare.. han få en liten lön för att han städa kattlådan.. för jag kan inte…
Så blir det till att gå upp och titta på tv hos maken.. om det är något vi ska titta på.. vissa program ser jag själv.. vissa ser jag med maken..

Sen blir det läggdax… tandborstning.. och de där sköljningarna.. först med fluor.. och sen med bakteriedödande… så vandrar jag ut i köket och ger katten blötmat.. (maken ger ju på morrnarna).. så fyller jag på mitt vattenglas.. som består av ett stort ölglas.. med ett sugrör i… och så tre isbitar för att vattnet ska hålla sig riktigt kallt och gott..
Så kommer dagens jobbiga del nummer 2.. jag ska ha av stödstrumporna.. och nu får jag dra.. fast åt andra hållet… när de väl är av så smörjer jag fötterna.. och så kan jag lägga mig ner… och nu tar jag mina nattmediciner… och så två salivproducerande tabletter.. och så glider jag runt så jag har ryggen ut mot lägenheten.. och så somnar jag gott..

Jag har lurat döden ytterligare en dag.. fast jag känner att han inte flåsar mig i nacken.. istället så kretsar han kring mig.. och försöker få ett grepp om mig.. han räcker ut handen för att ta mig i handen.. men jag vet att om jag räcker ut handen är det kört.. så jag stoppar in handen i min tröja eller ner i byxfickorna…
för han ska inte få ta mig än… hur kramig han än är…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Annonser

8 svar

  1. Underbar beskrivning av döden!

    Själv har jag känslan att Döden hela mitt liv gått snett bakom… och vi har koll på varandra… Döden och jag… och hittills har vi gått i samma takt… men en dag går Döden förbi mig oavsett hur fort jag springer…

    Ja.. han försöker hela tiden bjuda upp mig till dans.. men jag avböjer.. jag dansar bara med sonen och maken…

    Men samtidig är jag så medveten om hans flörtande med mig..
    Och en dag kommer jag inte att orka stå emot…
    Jag ska ju hoppa fallskärm när jag fyller 90.. det har jag alltid sagt..
    Kram Pys

  2. Hej Pys.
    Jag blir alldeles tagen av vad du skriver.Men så fint i allt det sorgliga.
    Och du har verkligen fullt upp med det dagliga.
    När jag läser om dig inser jag att man skall ta tillvara dagen.

    Men lite farligt är det allt,tycker mig ha symtom både här och där.Men fortsätter allt att följa dig och och hoppas att det skall gå bra.
    Ha det bra Pys.
    Kram Lillemor

    Hej Lillemor..
    Detta är min vardag.. mitt liv.. och som jag lever nu… självklart har jag inte gått in i detalj.. alla samtal.. alla kramar från son som kommer och bara vill kramas… etc.

    Det är inte bra att läsa om sjukdomar.. man har ”allt” då.. tycker man.. men jag har lärt mig att stänga av.. men ändå lyssna på min kropp..
    Ha det bra själv..
    Kram Pys

  3. Kommer du åt, ge döden en smäll på käften från mig. Tycker jämt han står och lurar bakom vartenda hörn, men han är alltid borta när jag kommer runt. Fast ibland har han lämnat kvar en otrevlig fälla och jag landar på ändalykten, i regel utan värre konsekvenser än ett blåmärke.

    Jag lovar att när jag se din död.. då ska jag ge honom en riktig smäll så du kan ha ett rejält samtal med honom…
    Tyvärr är det inte han som kommer och försöker bjuda upp mig till dans… men jag ska prata med min död så han kan lämna ett mess till din död.. så kanske det händer något..

    Kram Pys

  4. Jag skrev en dikt när jag var sjuk…heter jag dansar samba med döden. Tyckte att han fanns omkring mig precis som du beskriver.

    Känner igen proceduren med att hålla munnen ren..usch det där håller jag på med än…får ständiga inflammationer. Nu äter jag en penicillinkur på grund av detta…tandköttet är knallrött och svullet…

    Kram

    Ja.. men jag känner inte för att dansa just nu.. har lite för ont i bäckenet för att dansa samba.. en stilla vals kanske går.. men jag vågar inte…

    Jag måste ju hålla munnen ren.. mycket för både cyton och det benstärkande gör skador i munnen.. och då speciellt tänderna…
    krya på ditt tandkött..

    Kram Pys

  5. You go girl! Du ska slå de små j-vlarna! Jag kommer ju själv hamna där en dag, det är väl rätt så säkert, det är skönt att läsa om dig, så jag vet hur det blir! Samtidigt som jag är glad att inte vara där än. Tack för din kommentar… jag försöker att inte ta ut sorgen i förväg, men då är det också skönt att skriva av sig lite… Resten av dagen har jag firat mina niors avslutning och inte ägnat en tanke åt saken. Klart jag ska åka till Mallorca på fredag!

    Vi två gemensamt.. jag får ju cyto en gång i veckan.. och det känns bättre.. men samtidigt så vet jag inte.. för jag går på morfin.. och det tar bort en del smärta..inte all.. men ändå..
    Hur går det för dig.. jag tänker på dig.. och jag läser bloggen varje dag…

    Kram Pys

  6. Du är en stark och modig kvinna! Beundrar dig, bara så du vet!!

    KRAM

    Tack för de orden.. det får mig att fortsätta.. livet…

    Kram Pys

  7. Du har rätt, vi har helt olika relation till döden. Du vill inte och för mig har han bara velat i många år och det går mig på nerverna. Typ ”Bestäm dig någon gång, jag struntar i utfallet, bara bestäm dig”. Sån är jag ju mot människor, överreagerar aldrig på någons beslut men tål inte velande.

    Jag velar inte.. och det kommer jag att fortsätta att göra.. jag tror att varje person har sin relation till döden.. din död är min och din död är din.. och aldrig möts de två…
    Kram Pys

  8. Menade inte att jag tycker du velar, bara att jag inte tål det i allmänhet. Särskilt med döden då, står han runt hörnet hela tiden är det aningen hämmande om man funderar på att påbörja något, vare sig det är en relation eller ett projekt eller vad det nu kan vara. Därav Projekt Livslust, visst vore det kul och intressant att se påtagliga resultat i form av betyg sen, men i det stora hela tänkte jag få ut så mycket som möjligt av studierna i syfte att berika vardagen.

    Vi har ju döden nära oss hela tiden.. och det är tid att faktiskt börja prata om den…
    Annars blir det så tufft den dagen han faktiskt hjälper mig in genom grinden… när han låser upp den.. och jag får lov att gå igenom…
    För det är det som den moderna människan idag.. som är helt galna i att producera barn och gratulera och festar och har sig.. men så kommer döden.. och då blir man stel.. stum och man vet inte vad man ska göra…
    Det måste vi bli av med.. vi måste våga prata om döden.. för var döden en del av samhället.. idag är det något vi gömmer undan.. varför?
    Kram Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: