Dödens grind

Jag har mitt sätt att prata om döden..
Jag tänker mig landsbygden.. gröna hagar.. och små dungar av träd.. och får och kor som betar… lite åt den engelska landsbygden.. med sina vackra stenmurar och häckar..
Korna är highland cattle.. och fåren är dessa underbara får..
Genom landskapet går ett staket… en gärdsgård.. en sån man kan sitta på och dingla med benen.. eller stå och luta sig mot….
I denna gärdsgård finns det en fin trägrind.. och när man går igenom den så lämnar man den här världen och träder in i nästa… tillsammans med de som redan är där… för man kan ju se över.. och man ser de som redan har gått igenom grinden.. och vi som står på den här sidan kan få tecken och de förmedlar sig med oss på olika sätt…
Svalorna flyger över huvudena på oss.. och det sitter en näktergal och sjunger i ett träd… en lavskrika hoppar runt på marken och letar efter mat…
Det doftar gott av allehanda blommor och vackra buskar.. trädens grenar vajar lite smått i den ljumma vinden.. och livet på den här sidan är lika vacker som på den andra sidan grinden…

När man dör.. så går man bort och öppnar grinden.. man kramar om de som är på den här sidan.. och så går man.. och på andra sidan bli man mött och kramad och välkomnad..

För döden måste vara vacker.. annars fixar jag inte tanken på den..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

17 svar

  1. Fy fan Pysan, nu gråter ja! Så vackert! Så vill jag också ha det den dagen det är min tur….

    Så så.. lugn och fin vännen.. Det är ju så jag ser på det..
    Du får gärna lov att ta detta med dig…
    Kram Pys

  2. Så jättefint :o) som paradislunden eller ”you name it”…
    men först ska vi leva klart här – där vi är förstås :o)
    KRAM från mig!

    Ja.. jag ska inte igenom grinden än… för det finns inget på andra sidan som lockar mig än.. men jag vet inte hur det blir när jag ser smultronen på andra sidan…..
    Kram Pys

  3. Det liknar min bild av döden också. När jag var liten älskade jag berättelsen om Sunnanäng, du vet Astrid Lindgrens saga, men jag hade svårt att ta in att det var en mur som skilde världarna åt – för mig är det som du säger en gärdesgård. Den sista biten upp till grinden kan nog vara väldigt jobbig, men när man väl kommit dit så är allt bra. Tror jag.

    Själv har jag snarare varit tvungen att dämpa mina förväntningar på hur det är på andra sidan, för att hindra mig från att rusa fram i onödan. Numera lever jag nära staketet men utan några som helst planer på att klättra över, utan bara så nära att jag kan känna närvaron från de som är på andra sidan.

    Kram!

    Precis så.. du förstår till 100% vad det är jag vill förmedla.. för det är lika vackert med döden som med födelsen.. och det förstår inte en del människor..
    Kram Pys

  4. Hej Pys.
    Å…så vackert skrivit av dig,det är så jag gråter som Soulsister.Men så upptäcker jag när jag tittar mig omkring så bor jag i dödens väntrum,bor på landet, korna går på bete 100 m bort .
    Pionerna håller på att slå ut.Det är så vackert ,så jag hoppas att det hjälper den dagen när det är dags . Man blir hemmablind men nu skall jag gå ut och insupa detta vackra som Pys beskriver så fint.
    Varma tankar
    Kram Lillemor

    Hej Lillemor
    Så hade jag velat bo…
    Gå du ut och bara njut.. det hade jag gjort.. tagit något gott att dricka och satt mig någonstans och bara luktat och insupit allt jag ser omkring mig…
    Kram Pys

  5. En vacker tanke i något som är svårt… Hoppas du har rätt!

    Jag har rätt.. hoppas jag…
    Kram Pys

  6. Så vackert, så otroligt vackert!

    Varma kramar från Veronica, som är en trogen läsare men urursel kommentator….

    Tack!
    Ytterligare en liten läsare som kryper fram.. välkommen..
    Kram Pys

  7. Din bild av andra sidan liknar lite hur jag tänker mig det hela. Där finns inga bekymmer, olyckor, sjukdomar och död. Vi får träffas våra älskade som har gått före. De är där och tar emot oss.
    Visst har jag fått ditt mail. Jag trodde jag hade tackat dig för ängeln? *ler lite skamset* Men mitt minne är inte så bra som du kanske vet…

    Tack än en gång!
    Kram Gunilla

    Det finns inga bilar.. tänk på det.. och de står där.. jag vet det.. jag känner det… då har du fått min ängel.. du får om du vill lägga den på din blogg.. den är målad enkom till dig.. vet du…
    Kram i massor
    Pys

  8. Så fint du har beskrivit det!
    Så önskar och vill jag också att det ska vara.
    Men du – vi måste lova varandra att ha vårt fredagsbus där på andra sidan sen också. Om typ 100 år eller så? Visst ska vi?
    KRAM!!!

    Klart vi ska ha vårt fredagsbus när vi har gått igenom grinden.. och så ska vi hålla på jämt…

    Kram Pys

  9. En fin och rofylld bild. Själv tror jag att nästa liv är mycket mer enkelt och harmoniskt än det här – som är ett slags prov för oss alla.

    Kram

    Ja.. men de som glider genom det här livet på en räkmacka då.. de som aldrig råkar ut för något svårt.. eller allvarligt.. utan har lagom med pengar så de har det som de behöver.. och vet knappt vad kärlekssorg är.. eller hur man gör när man gråter… är det prov för dem också.. för det finns faktiskt de.. i detta livet…
    Kram Pys

  10. Så fantastiskt vackert skrivet….

    Exakt så tror jag att det är!

    Man går igenom en fin gammal gärdesgård…. och utanför öppnar sig Bullerbyn och Nangijala…. Gud kommer ridande på en fläckig häst, (för att skita i det självklara att komma på en vit! Gud har nämligen hunor”)

    Sedan börjar FESTEN!!!!!

    Japp.. svågern sitter i baren.. för en bar finns det.. och en bowlingbana.. det har maken bestämt..
    Kan inte Gud komma på en åsna istället.. för det tycker jag är ännu roligare.. som gärna gör lite bocksprång och sånt.. *fnitter*

    Kram Pys

  11. Nu är det Kattungebildsfrosseri på min blogg….. dedikerad till DIG!

    KRAM
    Knytet

    Jisses.. hon blir sötare och sötare för varje dag som går.. och snart är hon här.. och härjar rundor..

    Kram Pys..

  12. Fint skrivet…

    …och även jag bor i ”dödens väntrum” med stenmurar, dungar, gröna ängar, blommor, vilda djur…och knott! Visst är det vackert….

    … i nästa liv ska jag flyga, bli albatross… om jag får bestämma…

    Har så svårt att acceptera att allt ska sluta med döden… man blir ”ofödd” igen… och sen… föds vi på nytt?

    Hoppas jag!

    Det är inte slut… och i nästa liv ska jag bli en björn, igelkott eller fladdermus… för tänk att få sova igenom hela vintern på ett varmt och skönt ställe… och så när man är vaken få äta så mycket man vill utan att någon ska komma med bantningstips till en…

    Kram Pys

  13. Mycket vackert skrivet…så tror jag också att det är..därborta på andra sidan 🙂

    Kram

    Ja.. jag kanske är en blivande poet.. vem vet… Nä.. det vill jag inte.. det låter så djupt med poet..
    Visst är det så.. för tror man det.. så blir det lite lättare att leva…
    Kram Pys

  14. Äntligen tror jag att jag har hittat rätt. Jag förstår dina tankar. När jag i 6 mån trodde jag hade en hjärntumör så gick jag igenom en massa i huvudet och jag bestämde mig att det var något vackert påandra sidan. Där fanns oxå alla som gått tidigare så jag förväntafe mig en himla trevlig upplevelse. Detta aktualiserades i Januari när Pappa dog, då kom jag att tänka på alla trevliga som är där uppe. Blev nästan avis på honom, livet måste vara lättare där och sen kan man ha hur skoj man vill hela tiden om man vill.
    Kram AMI

    Ja Ami.. du om någon vet ju.. för det är fint på den där sidan… det är vackert.. och alla som väntar… de vi mist lite för tidigt…
    Det gäller ju alla människor… fast en del går genom livet utan ett enda dödsfall.. och att de är livrädda för döden kan jag förstå… men ändå måste man ha en egen relation med döden.. för den kommer en dag..

    Din hjärntumör var ju helt otrolig… och den läkaren var inte klok..
    Vi hörs.. och hälsa Johan och Joakim när du träffar dem… Jag och Jocke har samma frisyr nu nästan…
    Kram i massor
    Pys

  15. Åh så vackert skrivet!
    och ja, så är det oxå, ungefär så tänkte jag när min mamma gick ifrån oss i januari i år, jag såg ett vackert landskap, skulle inte kunna beskriva det bättre än du nu gjorde.
    Tack Mysan, dom vackra orden gjorde mitt hjärta lättare..

    *kram* på dig underbara kvinna…

    Tack för de fina orden..
    Ja.. men sorgen behöver tid… och jag är glad att jag gläder någon…

    Kram Pysis

  16. Du kan absolut bli poet…jag är poet..har den del alster ute på min hemsida.

    Några av min dikter finns i två samlingsböcker utgivna i USA. När jag skickade in dom till våra stora förlag i Sverige så blev det nej tack, det räckte inte fullt ut….vad det då betyder 😉

    Kram

    Att du är stor i USA.. och att de har bättre smak än svenska förlag… de refuserade Astrid Lindgren också.. innan hon slog igenom…

    Kram Pys

  17. […] de senaste tre och ett halvt åren, som sedan har gått bort. Pysan kallade det själv för att ”gå genom grinden”. Det är vad hon har gjort […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: