Smärtan som håller mig i ett skruvstäd

Smärtan griper tag i kroppen på en när man minst anar det.. det bara kommer en svag förnimmelse av att det inte är som det ska.. och så kommer den.. den griper tag om kroppen på en.. och man känner att nu..

Vatten.. vatten.. och det är så att man knappt gå ut i köket och fylla på glaset.. utan man ropar på sonen.. för jag kommer inte upp från stolen.. där jag sitter.. för då är smärtan så intensiv att det snurrar för ögonen på mig… sonen som har hjärtat där han ska.. och verkligen har känsla för andra och medmänsklighet gör vad han blir tillsagd.. och hämtar ett glas kallt vatten till mig.. två morfin á 10 mg åker ner.. och magen gör inget för att protestera.. för den är så van nu..

Det tar några minuter innan tabletterna verkar.. och den tiden är jobbig…. smärtan har ändå blivit bättre.. och jag undrar om det är så att morfinet verkar.. eller om det faktiskt är så att de där ”vännerna” jag har i ryggen.. antingen har lämnat ryggen.. eller så är det så att morfinet har den kraften att ta bort smärtan… för det är så.. att kroppen vänjer sig vid morfinet.. och då kommer smärtan tillbaka.. sakta.. men den kommer.. och om det är så att mina ”kompisar” fortfarande sitter där.. och kanske har de bjudit in fler.. eller så är de så att de har skrumpnat ihop och inte direkt existerar.. i alla fall inte i den där elaka formen… och att de inte orkar mer.. att de ger upp.. eller så har de helt enkelt flyttat härifrån.. jag vet ju inte hur det ser ut… och det vet ingen annan heller…

måndag ska jag ligga i kistan igen… jag bävar.. jag hatar den… det är otroligt jobbigt… och sen kommer den där lite smått kaotiska tiden i väntan på att få träffa doktorn.. i 11 dagar får jag vänta.. för jag gör ju röntgen den 13.. och ska träffa ”mannen som går runt kring het gröt” den 24.. och som vanligt så får ju cancerpatienter vänta… och den är ju lika hemsk.. och smärta på annat sätt.. för det är en mental smärta som man absolut inte önskar någon.. inte ens den värsta fiende.. för det är en totalt omänsklig smärta… som är fruktansvärd att behöva gå igenom… men så är det hela tiden… du får vänta.. det är bara att sätta sig ner och acceptera det… fast man vill veta direkt… men det kan man bara glömma…

Fast det kan ju inte bli värre.. jag har mina metastaser.. och har de spritt sig till lungor och lever så lär inte doktorn se det.. eftersom jag gör en scint.. och det är skelettet de tittar på…

Vad jag gör under de där tre timmarna i väntan på att få ligga i kistan vet jag inte… men det är nog så att jag får besök… men jag vet inte än.. det lär ju visa sig… och smärtan att inte ha mina nära omkring mig under denna väntan kan också vara tuff.. för jag vill ju ha dem omkring mig… men maken hatar sjukhus (konstigt :-)).. och vill helst av allt inte följa med.. och då blir det så att jag åker själv.. för sonen är lite för busig att ha med sig.. utan någon som kollar honom när jag ligger i kistan.. och jag kan tänka mig att han är på allt då… för han är sån.. allt ska undersökas… men jag reder mig.. de har som tur är ett bra bibliotek på sjukhuset.. så jag kan alltid gå in där och läsa… eller så går jg och sätter mig och ta en glass någonstans…

Smärtan att inte vara samma glada och rörliga mamma gör ibland ont.. det är inte kul.. jag har redan skrivit att jag vill ha tillbaka min kropp.. och det vill jag… den där som faktiskt kröp runt på alla fyra.. och som fixar att städa och göra fint… jag har rätt så fint.. men det behövs snart gå en rejäl städrunda…

Nä.. nu ska jag vila…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

7 svar

  1. Kära Pysan!
    Så vidrigt att du ska behöva ha den där smärtan! Både den fysiska, men också den psykiska!
    Jag tror mig förstå hur hemskt det måste kännas att inte kunna vara den mamman som du vill vara!
    Stor kram!!!

    Det är tur man har ett barn som är bra på att aktivera sig själv.. men ibland kan det svida till i mamma hjärtat… eller i kvinnohjärtat.. För det är ju tufft att ha den här smärtan.. och ibland vill jag bara skrika rakt ut.. och jag vill ha tillbaka min gamla kropp.. fast det inte var mycket med den.. så fungerade den i alla fall och i alla väder… nu kan det plötsligt ta tvärstopp.. eller så haltar jag.. eller så är det något annat som är vajsing…

    Kram Pys

  2. Hej Pysan! Peter, brukar skoja ibland och inleda med oumberlige Peter här men visst klarar sig alla människor utan mig, själv klart behöver min familj mig praktiskt och socialt, men i andras ögon så behövs jag verkligen inte, så a kalla sig oumberliga är kanske ibland lite förmätet av mig!
    Läser din ärliga och fint skrivan blogg och känner med dig det gör jag, jag kan ana men inte förstå närmar kan man inte komma om man inte själv är i samma situation. Min Fru har ett fruktansvärt fysiskt lidande, mentalt så klarar hon det ganska bra måste jag säga.
    Jag har en liten ”undran” ditt senaste inlägg som jag nu skriver under jag skulle bli tacksam om jag fick publicera det som ett inlägg på mina bägge bloggar, förstår om du kanske tycker det verkar kontrovesiellt att ha dina rader på Oumberligat ting, men det mest oumberliga vi äger är ju hälsan och livet, Oumberliga bloggen startades också upp som en blogg för att få fler att läsa om den fysiska smärtans problematik, ja, numera även den psykiska. Självklart så kommer jag att hänvisa till dig och din ”fina” blogg, det behöver fler läsare tycker jag, fler även helt friska behöver ta till sig problematiken. Raderna skulle passa bra in nu när jag tänker göra ett tags uppehåll i bloggandet på bägge bloggarna, då får dina rader stå där med länk till dig och till begrundan för övriga!
    Ha det så bra som det bara går och ha en fin Lördagskväll!
    Kram ifrån Peter!
    PS: Vill du inte svara på min blogg så skriv till
    jernsaxen@live.se respekterar dig oavsett vad du ger för svar.

    Klart du får ”låna” mitt blogginlägg och du nu tycker att det är så bra… Jag har bara skrivit som det är.. och det är ju så.. både den kroppsliga och den mentala smärtan.. och det är en hel del som gör att man få den.. och många sätt att bli av med den…
    Så du får ett godkännande att publicera inlägget på din blogg…
    Kram i massor
    Pysan

  3. usch Pysan…jag lider med dig. Måtte dom där inneboende ha flyttat i panik😉
    Det måste vara en hemsk smärta du genomlider…och du är verkligen stark.

    funderade på detta med kistan som skriver om…hur är den? ligger du instängd eller är den öppen?
    Är det skelettröntgen eller? Det verkar vara en jobbig undersökning eller har jag fattat det fel?

    Du är banne mig en kvinna att se upp till, världens bästa Pysan :))))

    Kram

    Skelettscint går till så att de sprutar in ett radioaktivt ämne i kroppen.. och så får man vänta.. sen efter tre timmar så får man lägga sig på en brits.. (samma som vid typ MR) och så höjer de kanten ca en decimeter.. och inom denna låda ska du vara.. så sänker de taket så det är 5 cm från nästippen.. och så tejpar de ihop dina fötter.. nu ska du ligga stilla.. du ser ett vitt tak med ett svart kryss.. och så efter x antal minuter så börjar krysset röra på sig.. och då vet man att snart får man se taket… och så går det där taket hela vägen ner till fötterna.. och där står den också still ett par minuter.. samma som ovanför skallen.. och det är omvänd röntgen kan man säga.. istället för att skicka iväg röntgenstrålar på mina ben…. så är det mina ben som skickar ut strålarna.. så maskinen fångar upp dem.. och sen kan man få se sitt skelett.. på datorskärmen… jag ska se om jag kan fotografera lite när jag är där.. både på kistan och hur omgivningarna ser ut.. och kanske även bilden på mitt skelett.. beror på vem det är…

    Stark! Tackar för det.. och världens bästa.. det tackar jag också för..

    Kram Pys

  4. Ja, Pysan, precis som du beskriver det är det och det är fint skrivet, att sedan kunna länka till din fina blogg hjälper ju självfallet mig i mitt mål att informera, inlägget finns nu på bägge mina bloggar, hoppas många hittar till in till dig!
    Ha det så bra som det bara går!
    Kram ifrån Peter!
    PS: ”Ses och hörs”!

    Ja.. jag vet ju hur många som hittar hit dagligen.. lite statistik och sådant som bara blogginnehavaren kan se.. vilket är rätt så kul faktiskt…
    Jag ska gå in och titta hur du har gjort..
    Kram Pysis…
    Ps. klart vi gör..

  5. Jag blir så ledsen av att läsa och skulle önska att du slapp den smärtan och bara kunde njuta av sommaren! Hoppas att du hittar en god bok att läsa i alla fall, så att tiden går fort där på sjukhuset.

    Många kramar från mig till dig

    Man får göra det bästa av situationen.. och jag hittar alltid något att sysselsätta mig med.. lite sur att jag inte har någon laptop.. för då hade jag gått och satt mig och läst på nätet.. och kanske bloggat också… direktsändning.. det hade varit roligt… men det kommer…
    Jag njuter ändå av sommaren… för det är så fint att sitta inne och se regnet vräka ner..🙂 men njuter det gör jag.. jag lever ju…

    Kram Pysan

  6. Det gör ont i hela mig när jag läser om din smärta. Önskar jag kunde lindra den, men det enda jag kan göra är att skicka massa positiv energi och en o annan kram via bloggen, så det gör jag.

    KRAM

    Jag dövar en hel del med morfinet.. men den där andra smärtan kan jag ju inte döva på det sättet.. den får jag ta..
    Men en kommentar lindrar alltid.. just det där att man aldrig är ensam.. att det finns någon därute som tänker på en.. är guld värt…
    Kramar tillbaka…
    Pys

  7. Det vore bra om du får ta bilder där…man vet ju aldrig..men det är väldigt upplysande info du ger här.
    Många som inte vet hur undersökningar går till får ju värdefull inblick i allt det du sätter på print….

    du fantastisk Pys :)))))

    Kram

    Fantastisk vet jag väl inte *rodnar*.. men jag försöker mycket för min dotters skull att fotografera och dylikt… för det gör det hela mycket lättare… och då kan man beskriva vad det är..
    Jag försöker in i det sista att förklara.. och det kommer jag nog att fortsätta med…
    Kram i massor
    Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: