Livet just nu

Nu är man uppe.. har premedicinerat det som ska premedicineras:
16 betapred 0,5 mg som har fått smälta i ett halvt glas med vatten.. och så Ranitidin 150 mg och så Cetirizin 10 mg.. för att inte nämna de andra tabletterna jag trycker i mig..

  • 2 st Depolan 30 mg
  • 1 st Depolan 10 mg (fast jag får nog höja nu känns det som)
  • 2 st Morfin Meda 10 mg
  • 1 st Postafen 25 mg
  • 1 st Omeprazol 40 mg
  • 2 st Panodil 500 mg
  • 1 st Furosemid 40 mg (kissetabletten)
  • Så det är inte konstigt att man känner sig som ett apotek.. Det är rena frukosten.. När det gäller kissetabletten så tar jag ju den bara varannan dag.. för det har inte varit mycket kvar av mig och jag tagit varenda dag.. har gått ner nästan 10 kg sen jag började använda den.. och då förstår man hur mycket vätska som jag har samlat på mig…

    Att solen lyser idag är bara skönt.. dessutom blåser det.. och jag vill ha kring 25 grader.. men att ligga och sola har aldrig varit något för mig.. och hade det varit det hade jag haft lite problem.. för det är så att huden just nu är solkänslig.. mer än vanligt alltså.. för cytostatikan tar alla snabbväxande celler… det är därför som håret rycker.. och jag får näsblod.. Här är det ju hårceller och slemhinneceller som är inblandade.. båda två är snabbväxande.. och så är det också med blodet.. en röd blodkropp lever i ca 120 dagar.. och de vita vet jag inte riktigt livslängden på.. men jag vet att det görs många per dygn.. utom då man har cancer… Så hudceller räknas också som snabbväxande och man ska undvika solen om man inte vill få pigmentförändringar… Jag har lite pigmentfläckar sedan förra gången som jag gick på cyto.. för naturligtvis så får jag alltid cancer på våren.. och alltid när det är festival… Jag har sagt att jag vill inte ha fler festivaler.. men det blir nog en ändå 2012… och vem vet vad jag drabbas av då… för ska det här fortsätta så kanske jag får cancer igen.. lite trist.. men jag vill ju kunna göra allt som jag kunde innan.. jag känner inte igen min kropp..

    Jag orkar inte så mycket längre.. varken kroppsligt eller mentalt… Kroppen är som en 90-åring.. jag har blivit bättre.. jag har inte samma smärta längre.. men det är mycket morfinets skull.. jag är nästan lite rädd att sluta med morfinet.. men jag vet att jag kommer att trappa ner.. sakta men säkert.. Och jag är mer rörlig nu än jag var tidigare.. men vissa saker klarar jag fortfarande inte… och det kan reta mig… jag vill så mycket men jag kan så lite..
    Den mentala biten har också blivit bättre.. jag är inte så mycket klimakteriehäxa längre.. jag får inte samma utbrott som jag kunde få innan.. då när det bara sa pang och jag blev skitsur och jättegrinig..
    Jag har blivit snällare.. jag tjôtar inte på samma sätt.. jag har blivit mer tolerant.. men ändå är det långt kvar… och det får ta den tid det tar.. men hormontabletterna gjorde att jag blev hemsk.. och dessa äter jag ju inte längre.. vilket är en mycket skön känsla faktiskt… Jag tänder till fortfarande.. men inte på samma sätt och inte lika ofta.. och oftast känner jag på mig att nu är det något.. och jag hinner stoppa mig själv innan jag flyger i luften.. det hände aldrig innan.. då sa det bara pang och så var jag en stor sur och grinig kärring.. som staplade runt i lägenheten med ett stort svart åskmoln ovanför huvudet… om man nu skulle rita en serie om mig alltså…

    Jag börjar faktiskt känna att det är jobbigt med cyton.. och jag hoppas att onkologen säger att jag ska ha en behandlingsomgång till.. och att det ser bra ut i ryggen.. för jag vet inte hur mycket till jag orkar… fast jag vet att när det kommer till kritan så kommer jag att orka… men vissa stunder är tuffa.. eftersom cancern tar så otroligt mycket kraft och tankeverksamhet… och jag vill kunna komma ihåg saker utan att behöva ha block och penna så fort jag är iväg någonstans.. för att inte glömma… För jag är otroligt glömsk.. och det är inte kul.. att ha gått från den där som har ett halvårs planering i huvudet så glömmer jag saker som jag ska komma ihåg inom 5 minuter.. så det är block och penna som gäller.. och jag är glad att jag får mina tider på en rosa lapp.. annars hade den där lappen snabbt försvunnit..

    Nä, nu ska jag försöka att gå på huset… måste bli resultat idag!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

    6 svar

    1. Du skriver som om det gällde mig, trots att jag nog ej har cancer utan är ”förgiftad”, förstörd i kroppen av ngt annat.
      Det var ett reportage om en man, som ngn höll på att förgifta. En del symptom hos honom stämmer in på mig oxå.
      Jag beundrar dig som kan stå ut. Vilken massa piller! Min mage klarar ej piller. Har försökt ta tex Valeriana för att få lite blund i ögonen, men då måste jag äta. Går ej ta nån pilla utan mat.Det hjälper ej heller ,för nån sömn som är okay, har jag ej mer.
      Jag har fastrar 86 och 80år gamla.De ser ej ut i huden som jag.
      Fick precis höra ” det var förskräckligt att Sylvia ej var på mammas begravning”, sagt av min syster, som jag ej har nån kontakt med.Man kan va så sjuk, att man ej kan va nån stans, men får stå ut tills det tar slut.
      Nu skriver jag en massa trams, men du håller mig uppe, förstår du det Pys??
      (Annan IP igen!)

      Jag börjar med Ip-numret.. om du tittar på ”gubben” som du får.. så är den annorlunda varje gång du får ett annat Ip-nummer..
      Sen det där med att ha ont och inte kunna, som i ditt fall en begravning, göra saker som man vill göra.. Det är upp till dig.. skitsnackarna lever på allt typ av skvaller.. och försök att inte lyssna på dem.. precis som med anonyma elaka kommenterar.. de ska man inte heller lyssna på.. men jag vet att det inte är lätt… Din syster kan ju gå en vecka i dina skor så hon får känna lite hur det känns.. för de har ingen empati och förstår våran situation till 100%.. man ska vara glad om de kommer upp i 72%…
      Omeprazolen hjälper magen.. den skyddar magslemhinnan.. och lägger sig som en skyddande hinna… för cyton är inte heller bra för magen..

      Kram Pys

    2. Jisses vilka mängder mediciner du får i dig! Undrar hur det blir för min Älskade…han ska genomgå 3x 3veckors cyto kurer innan han opereras…sen blir det 3×3 igen.

      Och jag kan inte göra ett smack!

      Ister vännen…
      Tänk på hans mage.. illamående medicin.. primperan är ju bra.. för den finns som stolpilla eftersom jag vet att han har svårt att svälja..
      Det är 18 omgångar (som jag räknar).. jag vet inte hur många jag ska få.. jag har fått tid till nummer 13… och på fredag ska jag träffa onkologen..får se vad mannen har att säga..för han är så duktig på att vara tyst..

      Jag vet inte hur det känns att vara närstående.. men jag kan tänka mig att det är värre än för oss som är sjuka.. för ni oroar er på ett annat sätt och det är fullt förståeligt…

      Jag har försökt läsa mig till vilken cancer han har.. men jag hittar inget.. vilken sort har han..
      Tänker på er ska du veta..
      Kram Pysis

    3. Oj så mycket mediciner!!
      Det är bra att du skriver hur det verkligen är – rätt upp och ner. Det ger oss andra en tankeställare och lite mer förståelse!
      Var rädd om dig!
      Kram!

      Jag skriver bara som det är… och det är ju så här.. både till morgon och kväll.. sen tar jag morfin vid behov…
      Jag hoppas att folk tänker till lite.. att det är så här att vara kroniskt sjuk i cancer.. och med skelettmetastaser… som tur är så har jag ju bara där.. lungor och lever är ok..
      Kram Pys

    4. du har det banne mig inte lätt Pys men har ett jädrar anamma som inte går av för hackor 😉

      till tröst kan jag säga att även jag har block och penna..min hjärna verkar ha åkt på en härdsmälta och man kan ju undra vart det ska sluta när det redan är såhär..jösses jag är ju bara 53.

      Kram

      Jag måste ju ha det är jävlar anammat… för annars hade jag inte suttit här idag tror jag… för det är det och humorn som har räddat mig många gånger…
      Det där med hjärnan efter cancer är hemsk… jag som alltid kom ihåg allt.. tider, besök, skollov etc.. jag får numera ha allt på små papperslappar lite överallt.. så runt datorn vissa veckor så är det så många positlappar att man inte vet vart man ska se när man ska skriva kommentarer.. 🙂

      Kram Pys

    5. Hejsan jag har läst mycket här hos dig sista dagarna. Du skriver bra. Jag bara undrar en sak varför kunde inte Åke bo hos Maken ni verkar ju ha olika lägenheter?

      Därför att Åke var min katt.. och kemin mellan Åke och maken var fungerade inte.. Åke ”hatade” min man.. så fort han dök upp så slängde sig Åke över honom och bet honom rejält i tårna… så det gick inte.. för vi var inne på att vi skulle byta och vi testade.. men maken tår såg hemska ut efter ett dygn och makens humör var under all kritik…

      Kram Pys

    6. Morron tösen! Du har en sak att hämta inne hos mig
      kram

      Jag kommer direkt..
      Jag tackar för dem.. jag ska blogga om detta när jag har tid.. så det kanske inte blir idag.. måste fundera på vilka jag ska nominera också.. och hjärnan är som den är just nu.. 🙂
      Kram Pys

    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com Logo

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

    Google+ photo

    Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

    Ansluter till %s

    %d bloggare gillar detta: