Döden och håret (inget för klökmagade)

Jag läser på Davids blogg om döden

De lite äldre (30-50), gruppen jag själv tillhör, känner nog mest en sorg för att man förlorar alla sina nära och kära.

Jag kan så väl förstå vad det är han menar… för jag är inte rädd för döden i sig… eller att dö.. Det jag INTE vill är att lämna maken och barnen utan att jag ska kunna finnas där för dem… Ja, det kan låta väldigt egoistiskt.. men jag vill inte lämna dem..
För jag vill se mina barn växa upp.. jag vill hålla mina barnbarn i famnen.. jag vill se alla mina barn vuxna och med små barn omkring sig.. och se att alla jobbar och trivs med livet som de har skapat.. med man/fru och allt annat… Jag vill vara med när mina barn tar studenten… jag vill se att det löser sig för min dotter som har Asperger.. med boende och jobb…

Jag vill inte lämna Den älskade maken… jag vill alltid få lov att somna i hans famn.. och jag vill alltid kunna komma och pussa på honom… jag vill leva.. och jag har alltid sagt att jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90… det sa jag redan när jag gick på högstadiet…

Sen tar David också upp det här med hår

Att vara utan hår är praktiskt. Det är allt det andra håret på kroppen, det som man alltid undrat varför man har. När ögonfransarna försvinner och ögonen börjar rinna konstant, när näshåret försvinner och det droppar ur näsan så fort du lutar dig framåt listan kan göras lång, det enda hår som inte egentligen spelar någon roll är det på huvudet. Visst en viss värme på vintern och solskydd på sommaren. Men för övrigt är det mest fördelar med flinten.

Jag kan också här hålla med till 100%… för det är inte kul när näsan rinner konstant… jag är storkonsument när det gäller näsdukar i affären… för de där gamla tyglapparna man hade som näsdukar förr i tiden.. är ingen idé att använda.. för då hade jag fått tvätta flera gånger per dag… så därför köper jag engångs.. och jag använder många per dag… och så har man sköra slemhinnor ovanpå det… vilket gör att det inte bara är snor.. utan det är snor och blod som kommer när man snyter sig.. och jag vet inte hur många gånger som det blir ”snytepaus” när vi är ute och går… och på morgonen när man vaknar så har man stora hårda blodiga snorkråkor som gör att det kliar.. och dessa måste ut.. och så pillar man bort dem.. varvid det naturligvis börja blöda igen… så det är en evig kretsgång…
Håret i öronen blir man ju också av med.. och det kliar när det växer ut.. och försvinner nästan direkt.. och det är inte kul med konstant öronkli… så näsdukar och tops ligger konstant vid min dator och på mitt nattduksbord..

Ögonbryn och ögonfransar har också fallit.. och detta gör att ögonen mår som de gör.. och svetten rinner lättare ner i ögonen.. vilket får dem att rinna..

Sen att jag inte har ett hårstrå varken på huvudet eller ”därnere”… gör ju att jag fryser… på ett helt annat sätt än jag gjorde innan…

Jag vill ha tillbaka min päls!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

7 svar

  1. Förstår dig så väl när jag läser om varför du inte vill dö.
    Klart man vill se sina barn göra allt det du skriver.
    Någon man har jag inte men barnen….
    Min äldsta har ju ADHD och jag vill ju att allt ska ordna sig där och den yngsta som inte gått ur grundskolan och mellantjejen som inte vet vad hon vill med sitt liv….
    Förstår precis hur du känner dig.

    Det med håret har jag ju inte kommit till än.
    Få se hur det blir.

    Tänker på dig vännen och skickar massor med kramar.
    cattta

    Jag har en liten en.. en son som fyller 9 i höst.. och självklart vill jag se honom växa upp.. och jag vill så gärna bli farmor.. De två äldsta är töser.. och en på 18 och en på snart 17… så vill man gärna se dem som vuxna…
    Min första cyto resa så föll ju håret på huvudet och ”därnere”.. och ögonbryn och ögonfransar.. bröts.. men föll inte helt… det har det gjort nu.. och näs- och öronhår tillade inte.. men av denna cyto så har vartenda litet hårstrå fallit… så det beror helt på vilken sorts cyto man får…

    Kram Pysis

  2. Pälsen kommer nog framöver…kanske i så stor omfattning att du vill raka av dig allt ..hehe 😉

    Jag tänker precis som dig angående döden…jag vill inte lämna mina barn…liksom dig vill jag se att det löser sig för sonen som haft psykos..för den andra sonen som har panikångest . Dottern har ju MS och svår värk och jag vill se att det löser sig för henne också. Hon har ju dock sambo och 1 barn…men jag vill ju se att hon får hjälp hela tiden som hon såväl behöver.

    Min make klarar sig nog..han är väldigt stabil.

    Såg du AMBRES på tv igår…där han talade om döden?
    Mycket bra program…

    Kram

    Nä.. jag såg inte det.. för jag har en del här som inte fixar det där med döden. och då får jag visa dem respekt för detta.. det har varit lite för mycket död och sjukdom de sista åren… och lite för många begravningar.. sonen tycker inte om ordet D.Ö.D.. så man får ta det väldigt försiktigt med vad man säger.. men ändå måste jag vara ärlig.. att min sjukdom är dödlig… så det är som att gå på lina över en avgrund..

    Jag vet hur pälsen kommer att bli när den växer ut.. fast jag kanske måste börja att plocka ögonbrynen.. vilket jag aldrig har gjort innan.. men nu såg jag att det börjar bli modernt med att raka av ögonbrynen.. av fri vilja… Ja, det finns folk till allt…

    Kram Pys

  3. Tänker ofta på dej hur tufft du har det!
    Att minnet spökar har nog inte bara med medicinen att göra… själv har jag bara diffusa minnen av veckorna som gått. Stress och rädsla gör ju inte minnet bättre.
    En sak som paradoxalt nog slog mig… vi gläds just nu för att pälsen på valpen ska hinna blomma fullt ut inför nästa utställning så att hon kan bli BISvalp… eller nåt. Ja jösses… tvära kast i livet.
    Följer dej och skickar alla styrkekramar jag har🙂

    Det är vetenskapligt bevisat att ”cytostatika hjärna” finns.. att man blir lite glömsk.. men det kommer tillbaka när man har slutat med medicinen.. men det tar ca 5 år innan man är tillbaka där man var innan man blev sjuk… och så skrev jag om antihormonen som också visar sig ha glömska som biverkning.. men intellektet kommer tillbaka efter en tid när man slutat med tabletterna… Sen att rädsla/stess och all information man får också gör sitt till.. är självklart.. men det där sista är rätt så individuellt… Jag hör fortfarande doktorn som talar om för mig att det är bröstcancer.. och jag ser honom framför mig.. och jag kan fortfarande känna hans hand på mitt knä.. när han berättade detta… och jag minns dagar när jag gjorde mina behandlingar.. olika kontroller etc.. men jag kommer inte ihåg vad vi åt i går… knepigt det där…
    Hoppas att valpens päls blir enorm till utställningen…
    Vad är det för ras???
    Kram Pys

  4. Hej Pys.

    Förstår din oro över att kanske inte kunna följa barnen i framtiden.När barnen var små …tänkte jag om det var något bara barnen vuxit upp så dom klarar sig själva.Nu är dom vuxna… men vill vara med i deras liv och även barnbarnen.Och inte glömma min käre vapendragare sedan 50år.

    Du som är ung vill självklart vara med dina kära länge ännu.

    Tänker på dig många gånger varje dag.Det är konstigt så det blir …någon man inte känner tar sig in i sitt livsrum.

    Kram Lillemor.

    Hej Lillemor…

    Min äldsta har flyttat hemifrån.. och klarar sig bra.. sommarjobbar och pluggar så det står härliga till…
    Tvåan är här just nu.. en tjej som är på väg ut i livet hon också..
    Så trean, enda sonen, fyller 9 i september.. och han behöver mig i många år till.. och det gör ju maken också.. och den sista behöver mig så mycket längre än vad barnen gör… för barnen måste få prova sina vingar.. om de håller eller inte.. och den älskade maken och jag… ja, vi är halva utan den andra… så är det bara… och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.. och jag vet att det är samma för honom… att han inte kan leva utan mig…

    Tack för komplimangen om min ålder… för jag går som en 90 åring.. men jag är som en 20 åring i sinnet.. och rätt ålder ligger någonstans mitt emellan de där åldrarna… för man blir inte äldre än man gör sig…🙂

    Kan tala om att jag och maken träffades över nätet.. och fattade ”tycke” för varandra innan vi överhuvudtaget hade träffat varandra.. och det är snart 10 år sedan.. den 6/8 1999…

    Kram Pysis

  5. Intressanta kommentarer du fått idag på ditt inlägg, har en så dålig mus så det jag skriver får bli hur som helst, ska jag gå tillbaka och göra mellanrum blåmarkerar den, ja mina fingrar har mkt dålig finmotorik ,så jag kan ej hålla musen stilla pga värk,
    jag har förstått att man kan tappa ganska många hårstrån per dag utan att det är nåt speciellt håravfall, jag tappar ju mkt hår, i Oprahs program sa läkaren att om man tog en ”hårfätt” som fick plats i ett sugrör och drog rejäljt, så kunde man se om det är OK eller ej, har glömt (naturligtvis) hur många man fick tappa för det skulle räknas som tecken på sjukdom,
    så vimsigt jag skriver,
    jag är inte Ok,
    varför blir håret så mkt tjockare, när det växer ut igen efter en cytokur?
    det skulle ju alla med dålig hårkvalité behöva få en sån kur,
    hade du lika mkt hår innan du tappade det?Det du visade för lite sen var ju ingen liten kalufs,
    nu får jag sluta mitt kladd, med denna mus går det bara ej att orka få ordning på texten,skäll på mig eller säg åt mig sluta skriva

    Aldrig att jag säger åt dig att sluta skriva..
    Jag har fått höra att man tappar ungefär 150 stycken hårstrån per dygn.. sen kan man tappa mer om man är stressad….
    Jag tror inte att de ger cyto till någon som lider av dålig hårkvalitet eller som är tunnhåriga.. för en behandling med cyto kostar ca. 23 000 kronor… för det är den summan jag har hört.. någon gång… minns inte när..
    Innan jag fick knölen (2006) så hade jag mycket hår.. fast jag hade tappat under alla mina graviditeter och efterföljande amning… och så växte ju håret ut igen.. och det är en annan kvalitet.. det är starkare och ofta krulligt.. och framförallt, i alla fall hos mig, mjukare… mycket mjukare… jag tror att det är för att håret har fått starta på nytt.. för det första håret som kommer efter cyton är mjukt som baby hår…
    När det gäller sugröret.. är det ett vanligt tunt.. eller är det ett från McDonald´s.. ???

    Kram i massor
    Pysis

  6. Jag förstår att barnen inte vill höra talas om död…det är ju så. Ändå går vi med döden på axeln från det vi föds i och med åldrandet…men det blir så påtagligt när man drabbas av cancer och andra svåra sjukdomar. Däri föds rädslan för döden..min barn berättade att dom var livrädda att jag skulle dö…jag sa att det kommer jag att göra förr eller senare. Varje dag vi får tillsammans är en gåvodag!

    I vårt land är det så himla tyst när det gäller döden…vi stuvar undan den istället för att tala ut om den..den hör ju trots allt till livet.

    Kram

    Ja.. det tycker jag är synd.. för döden är lika naturligt som att födas.. och det försöker jag tala om för barnen…
    Sonen gillar inte döden.. för det var två begravningar och ett cancer besked inom ett år.. och första dödsfallet var min svåger.. 36 år och *poff* borta.. Den älskade mannen pratade med honom på kvällen.. och sen några timmar senare så föll svåger ihop död på vardagsrumsgolvet… bara borta… svägerskan var inte ens 30.. och två barn.. -97 och -00…
    Så så fort kan livet ta slut… så njut så länge vi bara kan…

    Kram Pysis

  7. Jag är rädd för döden. Jag vill inte dö. Det som är min värsta farhåga med den här jävla fucking diagnosen är att inte få se mitt enda barn växa upp, tanken på att inte få följa honom genom livet och att inte få bli gammal med min man. Det är min största ångest. Tankar som ger mig ont i magen, tryck över bröstet bara jag snuddar vid dem. Spelar ingen roll hur många timmar jag tillbringar i terapi eller ältar detta. Fakta är fakta….o fram tills dess att jag får papper på att jag är frisk kommer denna rädsla följa mig….men det är mina tankar, känslor o rädslor.
    KRAM

    Jag försöker tackla min ångest med humor.. och så bloggen.. dessutom prata jag och den älskade maken jättemycket om just detta… och det är så skönt att jag inte är ensam om att känna så här.. och vi får stötta varandra när vi får de här… tankarna.. ångesten.. etc.
    För jag vill ju att du ska må så bra som du bara kan…
    Kram Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: