Har jag gjort bort mig nu igen?

Idag har vi tömt förrådet.. och då var sonen hos maken.. och han låste dörren.. vid ett tillfälle så hörde vi sonen hur han bankade på dörren och jag gick upp och pratade med honom.. han sa att han hade blivit inlåst och inte kom ut.. och vi trodde naturligtvis inte på honom.. han luras som vanligt.. Naturligtvis så öppnade vi dörren och släppte ut honom..

Vi satt uppe hos ”Den älskade maken” och hade lite fredagsmys.. eller som sonen säger… mysmys… Döttrami vill ha låst på kvällen.. så det inte kommer in någon okänd.. Döttrami skulle gå ner.. och när hon ska öppna dörren så kan hon inte.. den där platta saken som man låser/låser upp med bara gick runt.. runt.. runt.. och där sitter vi.. fyra personer inlåsta i makens lägenhet…

Vad gör man.. jo.. man ringer grannen.. men där var det bara telefonsvarare.. och då går man ut på balkongen för att se om man ser någon man känner så man kan ropa på den.. och på det sättet komma in..

Ut på balkongen.. folktomt.. och här som alltid är någon ute.. men inte nu.. tomt… men så öppnas porten mitt över.. och det kommer ut en person.. vi ropar och hon kommer.. vi talar om vår situation.. och naturligtvis ligger makens nycklar hos mig…

Naturligtvis så låg min nyckelknippa hos mig.. men jag hade extranyckeln uppe hos Den älskade maken.. eftersom jag ville låsa min dörr.. Så det var bara att instruera henne om vart mina nycklar låg.. att kattungen gärna försöker rymma och och att hon sen ska låsa min dörr igen och gå upp och öppna makens dörr.. vilket går kanon… För låsa upp den utifrån går kanon…

måndag måste maken ringa hyresvärden.. för så här kan vi inte ha det.. man ska kunna låsa sin dörr utan att bli inlåst.. och det var jätteläskigt… För maken behöver ett klart ett nytt lås…

Vi blev räddade.. hur man nu kan bli inlåst i sin egen lägenhet..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Döden nu igen

Läser Sofias inlägga på Bloggvärldsbloggen.. om döden.. den där som börjar räknas som min kompis.. och jag har redan här någonstans på bloggen talat om hur jag har fixat det jag kan än så länge…

Döden försöker fortfarande bjuda upp mig till en stilla vals.. eller om h*n hellre vill dansa en eldig tango.. det vet jag inte.. för jag har ännu inte sagt ja… för jag vet att om jag gör det så kommer jag aldrig att sluta dansa… jag kommer att dansa ut genom grinden och aldrig återkomma till de levande.. utan får strosa omkring på ängen och sitta i baren och ta ett eller två glas vitt…

Jag har redan förberett hur det ska bli den dagen jag faller ifrån.. jag har ett kuvert som jag har skrivit ner alla mina sidor.. och där jag har skrivit in mitt inloggningsnamn och mina lösenord… och det är bara för maken att gå in och radera.. och ta bort mig… och bloggen ska stå kvar som ett minne över mig.. och jag har redan börja att skriva ner vad det är maken ska skriva på bloggen den dagen som jag inte finns längre..

För rent teoretiskt sätt så är jag närmare döden än många andra… de som är friska som nötkärnor.. Risken för att dö gör mig inte rädd.. fast familjen vill jag inte lämna

Blogga om döden och att man är allvarligt sjuk är för oss som gör det en otroligt skön terapi.. det är mina ord som sätts på pränt.. jag skriver om döden.. och jag skriver om min ångest.. men jag skriver också med glimten i ögat.. vilket inte en del märker.. min humor är lite åt det morbida hållet.. det är skämt.. men med allvar ändå… eller hur jag nu ska uttrycka mig.. till skillnad från en del andra… som inte kan förstå hur det är att faktisk leva med döden som en skugga…

Om döden kan man säga så mycket.. om dödsångesten som kommer när man har lagt sig och just hittat en perfekt ställning för min onda kropp.. då kommer den.. den hoppar ut som en liten kanin ur trollkarlens hatt.. som den där gubben på en fjäder som när man snurrar på en vev kommer fram ur en kub… då…då passar fanskapet på att komma…

Det som jag fortfarande inte kan begripa är varför vi INTE kan tala om döden som något naturlig.. något som rör oss alla på ett eller annat sätt.. för alla kommer vi att dö.. det är det enda vi vet.. men när och hur är det ingen som vet.. Jag vet inte hur min död kommer att bli.. och jag vet inte när.. det ända jag vet är att jag är lite närmare döden än människorna runt omkring mig.. som det ser ut just nu.. men de kan gå ut och bli påkörda och faktiskt dö ifrån mig.. före mig…

Jag avslutar med att säga som Astrid Lindgren och hennes syskon alltid sa när de ringde till varandra:

Döden! Döden!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En regnig dag bara så där

Idag har vi tömt det sista ur förrådet.. och solen sken när jag satt och drack kaffe.. och just när vi går ut så börjar det att regna.. fast vi fixade grejerna ändå… Så jag tror att det är en konspiration mot oss..

nu slappar vi.. och Den älskade maken har tagit en öl.. inte riktigt en sån här öl..

Denna vecka har varit så skön.. för det första har jag tösa här.. och för det andra så har jag frivecka.. Nästa vecka börjar jag resa igen.. Det börjar ta lite på krafterna känner jag.. kroppen och jag börjar bli lite trött.. Men ändå mår jag bättre och bättre.. och jag börja bli mer rörlig.. jag kommer ner på golvet.. men kan inte sitta längre stunder.. för då får jag ont…

Enda gången jag kan må lite dåligt är när den här kommer låten är bra.. och hon har en bra röst.. men hennes utseende… jag ryser.. det är värre än både ”The Ring” och ”The Grudge”… TILLSAMMANS… jag får skräckbilder framför mig.. och jag mår rent av dåligt…

Annars flyter livet… sakta som vattnet under broarna i Paris om våren… och jag känner att jag är helt hemma nu.. det är bara de där två fåtöljerna som ska hämtas… och sen är vi helt hemma.. och ett lugn har fallit över mig.. och så har jag kissedag idag…

Jag vill att solen skola lysa över nejden!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,