Dyrt toabesök

Det blir dyrt om man måste betala med sin mobiltelefon.. varför inte betala med pengar?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Döden och håret (inget för klökmagade)

Jag läser på Davids blogg om döden

De lite äldre (30-50), gruppen jag själv tillhör, känner nog mest en sorg för att man förlorar alla sina nära och kära.

Jag kan så väl förstå vad det är han menar… för jag är inte rädd för döden i sig… eller att dö.. Det jag INTE vill är att lämna maken och barnen utan att jag ska kunna finnas där för dem… Ja, det kan låta väldigt egoistiskt.. men jag vill inte lämna dem..
För jag vill se mina barn växa upp.. jag vill hålla mina barnbarn i famnen.. jag vill se alla mina barn vuxna och med små barn omkring sig.. och se att alla jobbar och trivs med livet som de har skapat.. med man/fru och allt annat… Jag vill vara med när mina barn tar studenten… jag vill se att det löser sig för min dotter som har Asperger.. med boende och jobb…

Jag vill inte lämna Den älskade maken… jag vill alltid få lov att somna i hans famn.. och jag vill alltid kunna komma och pussa på honom… jag vill leva.. och jag har alltid sagt att jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90… det sa jag redan när jag gick på högstadiet…

Sen tar David också upp det här med hår

Att vara utan hår är praktiskt. Det är allt det andra håret på kroppen, det som man alltid undrat varför man har. När ögonfransarna försvinner och ögonen börjar rinna konstant, när näshåret försvinner och det droppar ur näsan så fort du lutar dig framåt listan kan göras lång, det enda hår som inte egentligen spelar någon roll är det på huvudet. Visst en viss värme på vintern och solskydd på sommaren. Men för övrigt är det mest fördelar med flinten.

Jag kan också här hålla med till 100%… för det är inte kul när näsan rinner konstant… jag är storkonsument när det gäller näsdukar i affären… för de där gamla tyglapparna man hade som näsdukar förr i tiden.. är ingen idé att använda.. för då hade jag fått tvätta flera gånger per dag… så därför köper jag engångs.. och jag använder många per dag… och så har man sköra slemhinnor ovanpå det… vilket gör att det inte bara är snor.. utan det är snor och blod som kommer när man snyter sig.. och jag vet inte hur många gånger som det blir ”snytepaus” när vi är ute och går… och på morgonen när man vaknar så har man stora hårda blodiga snorkråkor som gör att det kliar.. och dessa måste ut.. och så pillar man bort dem.. varvid det naturligvis börja blöda igen… så det är en evig kretsgång…
Håret i öronen blir man ju också av med.. och det kliar när det växer ut.. och försvinner nästan direkt.. och det är inte kul med konstant öronkli… så näsdukar och tops ligger konstant vid min dator och på mitt nattduksbord..

Ögonbryn och ögonfransar har också fallit.. och detta gör att ögonen mår som de gör.. och svetten rinner lättare ner i ögonen.. vilket får dem att rinna..

Sen att jag inte har ett hårstrå varken på huvudet eller ”därnere”… gör ju att jag fryser… på ett helt annat sätt än jag gjorde innan…

Jag vill ha tillbaka min päls!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Minne?

Mitt minne är som det är.. Jag minns knappt att jag har klivit upp.. eller att jag har tagit mina mediciner.. jag är himla glad att jag har min dosett.. annars hade jag missat tabletterna varenda gång kan jag meddela..

Det är fruktansvärt ibland.. jag kan sitta och blogga och rätt som det är så tar det stopp.. för jag minns inte ordet jag vill skriva… och då måste jag fråga någon.. och det är ofta simpla saker jag glömmer…

Vi kan ta ett exempel.. jag sitter och bloggar om mina blommor.. och rätt som det är så ska jag skriva ordet rabatt… och så är det tomt.. det är totalt jättetomt uppe i skallen.. jag kommer inte ihåg ordet överhuvudtaget.. utan jag måste fråga någon… ofta är det Den älskade maken som får svara… och han tycker jag nästan är lite ”konstig” eftersom jag innan har kommit ihåg allt…

Detta kan vara fruktansvärt frustrerande ibland.. när man inte kommer ihåg sånt som man alltid minns innan… tider och telefonnummer.. namn på personer etc. Jag får kolla upp allt numera.. Himla tur att man har postit lappar.. och ett kylskåp.. för att inte tala om att man har en datorskärm som man kan sätta lappar på… 🙂

Att mitt minne är som det är har ju med cytostatikan att göra.. och sen vet jag inte hur mycket som min antikhormon har ställt till det.. och hur lång tid det tar innan mitt minne kommer tillbaka.. för de har sagt att det tar ca 5 år för hjärnan att komma tillbaka efter cytostatika.. och nu har jag ju fyllt på cytohjärnan så nu får jag vänta ytterligare 5 år innan jag får tillbaka min ursprungliga hjärna.. och då har det väl gått så lång tid att jag börja glömma saker för att jag börjar bli gammal… 🙂

Jag vill ha tillbaka mitt minne…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Jag är trött och ontet i ryggen

Idag har jag har ont i ryggen.. jätteont..
Om det var för att jag somnade vid datorn och vaknade där vid halv tre… eller om det är för att en massa spänningar har släppt efter besöket till onken igår.. Det vet jag inte.. men jag har ondare idag..

jag får se hur det blir med smärtan under dagen.. om den fortsätter att vara kvar.. eller om den försvinner.. stannar den så får jag öka på morfindosen.. annars fortsätter jag med den vanliga… för jag vill helst inte öka på dosen så här mitt i veckan.. utan vänta tills på måndag.. för det är bättre att öka på medicinen i början på en vecka.. så ser man hur ofta man får öka dosen…

För även om jag fick ett bra besked av onken igår så är ju ändå metastasjävlarna kvar och gör att smärtan kvarstår.. och det är också så att min kropp vänjer sig vid morfinet.. och därav ökar ju smärtan.. det blir lite av en ond cirkel…

Jag är också förbannat trött… somnade framför datorn i går och vaknade halv tre av att jag satt där.. och det kändes mycket skumt och innan jag fick rätsida på mig själv och min kropp.. och så försöka komma ihåg mina piller etc. Glad att jag faktiskt kör med en dosett så jag ser att jag inte tog mina tabletter innan jag somnade vid datorn.. så jag fick i mig tabletterna och jag gick på toa och borsta tänderna.. sen krängde jag av mig stödisarna.. och så kröp jag ner… och somnade nog rätt så omgående…

I morse när maken skulle iväg så väckte han mig.. och då visar det sig att min sugtablett för muntorrhet låg på kudden… så den tabletten hade åkt ut ur munnen på mig när jag sov.. utan att jag hade märkt det… Ja, jisses… tur att maken såg den… för det hade inte varit roligt att ligga på den.. och fått en rund ring i hårbotten.. då hade nog folk undrat vad jag hade gjort…

Den här tröttheten är helt oslagbar.. jag har varit gravid tre gånger och jag vet att de första månaderna så kan man vara så trött så trött… man tror att ingen i hela världen förstår hur trött man är.. och så tror man att man aldrig kan bli tröttare än man är när man är gravid…
Fast så får man cancer.. och så sprider sig cancern.. och metastaserna i kombination med cytostatikan och morfinet.. gör att man blir trött.. och nu pratar vi trötthet.. jag har aldrig varit med om dess like.. graviditets trötthet är inget om man jämför med cancertröttheten… eller cytostatikatröttheten.. eller morfintröttheten… för alla tre sakerna gör att man blir trött.. och kombinationen gör att man blir tre gånger så trött.. som om man bara hade haft en sak att bli trött av… dessutom hinner man inte bli riktigt pigg innan det är tid för nästa behandling..

Barnen far runt här.. och jag blir trött av att bara titta på dem… tösen köpt margarin.. gör n*gerbollar.. och sonen får gå med sopor..

Nu måste jag göra något produktivt.. för jag känner att jag nästan sitter här och somnar… hur man nu kan göra det…
Diska behövs.. och sen är jag inne på att jag ska börja att sortera upp min cancerpärm.. som numera är två… så alla papper sitter på rätt ställe i pärmen.. och i rätt ordning.. en dag ska jag nog ta och skriva ut bloggen också.. så att allt blir klart… för jag har en hel massa kommentarer som ligger i datorn sen jag hade den på AB.. och dessa tänkte jag lägga in som en kommentar i respektive blogginlägg.. men det blir ett senare projekt.. för just nu är vi två som försöker samsas om datorn här hemma…


Nu ropar disken på mig!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Onkologbesök

Nu är jag hemma.. efter lite strul med taxibilar.. så det är så skönt så…
Dessutom vet jag nu hur min framtid ser ut.. och det är också jätteskönt..

Jag åkte alltså iväg och träffade min onkolog.. mannen som nog har fått veta att han ska bli trevligare mot patienterna.. för det har han blivit.. och han var faktiskt mycket saklig och jag fick svar på mina frågor och det är nästan värt ett kryss i taket…

Jag gjorde ju en scint i februari.. och så gjorde jag en den 13.. och dessa två har nu läkarna jämfört.. och det är en försumbar ökning av aktiviteten på den jag gjorde nu… men då får man tänka på att jag gjorde scinten i februari och behandling började två månader senare.. i april.. så den försumbara ökningen har skett under de två månaderna… och detta berättar onkologen.. för han har nämligen ett litet ess i läkarrocken och det är det där med cancermarkörer.. för det finns (om jag nu förstått onken rätt) ett hormon som ökar när man har cancer i kroppen.. och det är detta hormon som utgör grunden för cancermarkörer..
Dessa markörer var nämligen höga i april då jag skulle börja med behandlingen och idag är de normala… vilket gör att onken tror att mina metastaser står still.. de har alltså inte direkt vuxit, mer än den där försumbara ökningen, men ändå har de inte försvunnit… och ökningen är ju under de där två månaderna..

så nu ska jag fortsätta med cytostatika i tre månader till.. så det blir augusti, september och oktober.. och sen ska jag göra en ny scint och utifrån den ska det tas beslut om fortsatt behandling.. Om jag ska få cytostatika i tablettform eller om jag slipper cyton helt och hållet.. det får vi se då…

allt är positivt.. fast det hade varit roligare om metastaserna var helt borta.. men jag kan inte begära allt.. men det är i alla fall inte negativt.. och tre månader med cyto fixar jag.. det är 9 veckor till.. och det fixar jag.. men hjälp av familjen och goa människor som kommer med glada tillrop i kommentarerna…

Det lär bli ett glas vin ikväll.. om inte två…

var de det där med taxin.. det är så här att jag är ”ensamåkare”.. jag ska alltså åka själv i taxin.. ingen annan ska med.. och det har de lite svårt ibland på sjukreseenheten att förstå… men jag säger som det är.. att jag är infektionskänslig och får på inga villkor åka med andra människor.. för de kan ha någon infektion.. jag har haft en blodförgiftning.. jag vill inte ha fler.. och den där blodförgiftningen berodde på att sonen fick en helt vanlig halsfluss.. jag fick också halsflussbakterierna.. men jag fick en sepsis istället för halsfluss.. och det vill jag inte vara med om igen.. för det är inte det roligaste som finns att ligga isolerad på infektionskliniken på sjukhuset kan jag meddela… så nu när jag går på cyton så har jag mindre vita blodkroppar och alltså är jag infektionskänslig.. och därför ska jag åka själv.. hade jag inte haft det hade jag naturligtvis inte åkt taxi.. utan buss till och från sjukhuset… men eftersom jag är det just nu så åker jag taxi.. för att bli inlagd för någon infektion har jag inte lust med.. det räcker med de sjukhusbesök jag måste göra…

Sola lyser och jag lyser ikapp med den!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

I morgon

Ska jag träffa onkologen.. mannen som inte säger någonting utan man får försöka gissa sig till hälften.. han som går som ”katten kring het gröt”.. mannen som inte kan säga hur det är rakt ut, utan försöker linda in det i ord så han till slut inte vet vad han har sagt eller vad han ska säga…

Jag frågade honom om min förra knöl.. om aggressiviteten.. och då svarade han att det var en ”elak liten jävel”… och jag frågade igen hur elak den var och då sa han att den var riktigt elak… Det jag ville veta var någonstans på den här skalan som jag hamnade.. Min var i stadium III och det var ju kul att jag hittade det där med stadiet på cancerfonden..:

Olika stadier

* Stadium 0 eller cancer in situ (cancer på platsen) innebär att cancern endast växer i de cellager där den uppstått. Det är en mycket tidig cancerform som kan betraktas som ett förstadium till bröstcancer.
* Stadium I innebär att tumören är mindre än två centimeter i diameter när den upptäcks och att cancern inte spridit sig till lymfkörtlarna.
* Stadium II är tumören två till fem centimeter och även lymfkörtlarna kan vara angripna.
* Stadium III avses tumörer som är fem centimeter eller större.
* Stadium IV innebär att cancern spridit sig och bildat dottertumörer, metastaser.

För av onkologen fick jag ju inte veta direkt vart jag hamnade.. bara att knölen var en elak liten jävel… hur man nu kan säga så till en cancerpatient som vill försöka veta hur ens liv i fortsättningen ska se ut.. och denna man ska jag träffa i morgon.. för att få min dom.. om jag nu får någon… för jag kommer säkert inte att förstå hälften av det mannen säger till mig..

Inte kan jag byta onkolog heller.. för de har ingen annan.. det finns bara han.. och jag blir så trött på sjukvården ibland.. när de märker att ingen patient tycker om honom.. och att de får en massa klagomål på honom.. och ändå har de kvar honom.. han är kanske duktig.. vad vet jag.. han har i alla fall inte gett mig det intrycket av att ha den kunskap som jag tycker att en läkare som jobbar med cancerpatienter ska ha… för någon patientkännedom har han inte.. och jag förstår inte att de inte anställer en till.. för det tror jag att sjukhuset hade mått lite bättre av.. för det kan inte bara vara jag som inte gillar mannen i fråga… för det märker man när man pratar med sjuksköterskorna.. att de förstår precis vad jag menar när jag nämner honom…

Så nu får ni tänka på mig i morgon.. när jag ska till mannen som inte vet om han har läkarrocken på sig eller inte…

Taxin kommer 12.05!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Sorg och abort

Först av allt vill jag idag prata om sorg.. sorgen som är en del av livet det också.. precis så som döden är det.. och födelsen av ett nytt liv..
Det finns ett antal sidor på nätet som man kan använda sig av när man vill bevara en människa som har gått bort…

Minneslunden Där man kan skriva en levnadsberättelse om den som har gått bort.. man kan lämna kondoleanser.. Den som gör sidan kan lägga in bilder, filmer och minnen över den bortgångne.. och så kan de som går in på sidan tända ett ljus för den som har gått bort.. Lätt att surfa runt på och de är lätt att hitta den som man vill läsa om.. En mycket vacker sida.. Den här sidan kostar 100 kr/år.. eller om man vill så kan man betala 400 kronor för 5 år.. och det alternativet är billigare..

Minnessidan är också en plats på nätet för att hedra någon.. här kostar det också pengar.. 245 kronor varav 10 kronor går till cancerfonden.. Fast jag tycker att av 245 kronor så kunde lite mer gå till cancerfonden.. och man kunde få lite mer för pengarna.. och om någon ska göra något sånt här över mig så vill jag inte ha den här sidan..

Livsminnen Denna sida är mycket vacker.. Tyvärr kostar det 600 kronor att lägga upp ett livsminne.. vilket jag tycker är under all kritik.. för det är en mycket stor kostnad.. Dessutom går inga pengar någonstans.. annars är sidan mycket fin..

Det som retar mig lite är att det kostar pengar att göra en minnessida genom ett redan förtryckt formulär.. att folk ska sko sig på andras sorg.. Jag vill ha en sida som inte kostar något.. där det ska gå att sörja mig.. och inte att någon får in en massa pengar för att jag är död… så jag får nog göra min egen hemsida.. som ska publiceras den dagen jag inte finns längre…

När vi ändå pratar om död.. så är det så tydligen så här att i Ohio.. att John Adams har lagt in ett lagförslag på att om en kvinna vill ha abort så måste hon ha det blivande barnets pappas tillåtelse att göra aborten… Protesterna är högljudda och det kommer säkert inte att gå igenom…
Bara tanken på att jag som kvinna inte har rätten till min egen kropp är avskyvärd.. det får inte vara så.. vill jag så ska jag kunna genomgå en abort.. även om mannen vill behålla barnet.. men jag kan ju föda och så kan han ta hand om det.. för det är han som vill ha det… undrar hur det skulle bli.. tänk på mannen som vill göra karriär och så blir frun gravid och vill/kan inte behålla det.. och så säger han nej till aborten.. då kan han stå där med barnet sen.. och så kan hon leva livet.. Undrar då hur det går med hans karriär… 😉

Det var det.. och det vi skulle ha gjort idag försvann i ett grått regn!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,