10 år och lyckan ler emot oss

Idag var det 10 år sedan som jag och Den älskade maken träffades för första gången.. och att det skulle bli så här bra hade jag inte en aning om.. för vi är nästan mer kära nu än vad vi var för 10 år sedan…

Jag har varit borta hos maken på jobbet och pratat lite.. för han ville att jag skulle komma bort när han hade rast.. och det var najsigt värre…

Ikväll blir det en öl och en romantisk promenad.. bara på tu man hand.. vi har mobilerna med oss ifall barnen vill att vi kommer hem.. och några direkta avstånd här i byn är det inte… och barnen ska få ordentliga förhållningsregler innan vi gå…

För annars kan vi bli vresiga.. och det vill de inte.. för det är inte kul att behöva ta till hårdhandskarna…🙂

Annars är det lugnt… jag mår bra.. och jag kommer att visa vid tillfälle alla mina labresultat.. för jag fick utskrivet allt… som är relevant för min sjukdom.. och alla labsvar… så det var rolig läsning… men det kommer… orkar inte idag… för jag sitter inte vid min dator utan makens.. och den fungerar inte så som jag vill….

Piroger till mat idag.. fyllning vet jag inte än.. blir nog två olika… en för barn och en för vuxna…

9 svar

  1. Hej Pys.

    Grattis till era 10år.Ha en trevlig kväll med käre maken.Vad härligt att ha en sådan klippa invid sig när livet inte är så snällt.
    Kram Lillemor

    Hej Lillemor
    Vi hade en mysig kväll.. satt vid kanalen och tittade på turisterna som försökte fiska.. vi bara väntade på att hon skulle trilla i… för hon var definitivt inte klädd för att stå på stenar och försöka fiska…
    Han är en klippa… och jag är så glad att jag har honom…
    Kram Pysan

  2. Så kul höra du är så lycklig. Det är ej så lätt hitta en sån partner.

    Jag har haft tur i kärlek i alla fall… och jag är lycklig.. fast livet är som det är… men huvudsaken är att man mår så bra man kan…
    Kram Pys

  3. Ja, om man har haft riktig tur och hittat ”den rätte”, så blir det så…man svetsas ihop och kärleken blir bara starkare…:))
    Jag har oxå träffat alldeles rätt!
    Hoppas ni får en ljuvlig kväll…sköt om er och kram…

    Vi hade en mysig kväll.. barnen var hemma och drack äppeldricka och käkade popcorn och tittade på film.. och när vi kom hem så tyckte barnen att vi kunde varit borta längre…
    Kärleken blir bara starkare och starkare… och sjukdomen har också gjort att vi blivit starkare som par… och jag tror att antagligen så går man åt olika håll eller så svettsas man ihop ännu starkare…
    Kram Pys

  4. Hej pysen.Hamnade på din bloggsida när jag surfade på nätet.Har läst din historia och känner igen mig så väl i mycket av det du skriver.Det är underbart för du har humor och det gillar jag.Jag fick bröstcancer 2001,opererade bort hela bröstet och fick cytostatika samt strålbehandling.Sedan knaprade jag på nolvadex i 5 år .Det har nu gått 8 år men som du skriver ”en gång cancer alltid cancer”.Det förföljer en under hela livet.Jag har haft många och långa depression efter att jag var färdigbehandlad.
    Sedan är det det där årliga återbesöket med mammografi och träffa läkare som alltid är lika jobbigt.
    Skall på mammografi nästa vecka.Var hos läkare i juni.
    Ibland undrar jag hur man skall orka som oroar sig hela tiden.
    DU är en helt underbar tjej och din blogg ger faktiskt tröst och ger mig chansen att le lite ändå.
    Tack för att du skriver din blogg så man möter andra som drabbats av bröstcancer och hur det fungerar,både kroppsligt och själslikt.
    SKulle bil så gla om någon ville maila med mig och utbyta erfarenheter.Man behöver tala med någon som VET vad det handlar om.
    Många kramar Monica

    Hej Monica…
    Så glad jag blev över din fina kommentar.. såna gör att man orkar fortsätta blogga.. och att det faktiskt visar sig att det jag har tänkt mig med bloggen… att faktiskt försöka hjälpa andra.. att man inte ska se allt nattsvart den gången man får bröstcancer.. att inte livet är slut…
    Du vännen har haft tur.. du har klarat de kritiska fem åren… och har bara två år kvar till tio år… tänk om man själv hade varit där.. men nu är jag inte det.. och jag kommer aldrig att bli friskt… jag är kroniker nu… och det är väl lite trist…

    Kram Pysan

  5. Hoppas du och maken har haft en helt underbar dag tillsammans!

    Kram Åsa.

    Det har vi haft… och vi hade tur med vädret också… så skönt så…
    Kram Pys

  6. Ett så fint, kärleksfullt inlägg!
    Grattis till er båda!
    Kram!

    Tackar vännen.. blir det skål ikväll eller?
    Kram Pys

  7. Hej Pys!

    Hoppas ni hade och har en underbar dag.
    Tänker på dig.
    kram catta

    Vi hade en mysig kväll.. pratade mycket och det känns inte som 10 år… det känns mer som om det bara har gått ett par år… för tiden går fort när man har roligt…
    Kram Pysis

  8. Hej Pys!
    Grattis till era 10 år! Hoppas ni hade en helt underbar dag och kväll!
    Kram Barbro

    Tack för grattiset… och vi hade en bra kväll.. maken jobbade till 16 och så sen åt vi… jag hade gjort piroger som försvan ner i alla magar.. även sonen åt… och det var kul att maten blev populär.. för jag har inte bjudit på det innan…
    Kram Pysan

  9. Hej pysen
    Duuu,vet du att det finns många människor i vårat land som lever me cancer,kronisk cancer alltså.
    Många njuter av livet och får många år ytterligare att leva tack vare att det finns så många mediciner och behandlingar att tillgå.
    Jag läser din blogg ofta och blir glad när du skriver ner tankar och känslor.
    Jag var på årlig mammografi i tisdags.Om du visste vad nervös jag var dagarna innan!
    Usch!Fast det är bra att man får mammografi med jämna mellanrum.
    Kramar Monica

    Hej Monica

    Visst är det bra att mammografi finns.. men för mig så känns det ändå.. på ett annat sätt.. vilket det gör för alla som har haft cancer.. och det skönaste är om man hade fått besked direkt.. men nädå.. man ska så snällt vänta på att det ska komma hem en lapp om att allt var ok.. eller att läkaren ska ringa och säga att var utan anmärkning… men som cancerpatient lär man sig vänta.. och tiden går inte fortare för det..

    Jag vet att vi är många som har kronisk cancer… men jag är bara i början av den resan.. och då är det som det är.. innan man har fått de rutiner som man får när man just fått beskedet.. och så strålningen..och nu är jag på en ny resa.. på ett sidospår… och jag vet inte när SJ bestämmer att växla över mitt tåg till det vanliga spåret igen…

    Kram Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: