Tid

Mymlanbloggvärldsbloggen… tycker att vi ska skriva om tid… och jag ska skriva om tid.. den där tiden som är fruktansvärd…

Tid
Jag som cancerpatient har en massa tid.. tid över till att reflektera över mitt liv och min framtid..
Jag har också tid att vänta.. för vänta får man.. och nu tänker jag ta och skriva om det här två… och jag börjar med mina reflektioner…

Tiden jag har kvar på jorden vet jag inte.. jag vet inte hur länge jag stannar här.. och om jag får bli gammal och grå… eller om jag inte lever vid den här tiden nästa år.. för det bestämmer inte jag.. det bestämmer cancern.. känns det som..

Jag har fått ultimatum av cancern.. för den är inte bara den där elaka jäveln som satt i bröstet.. utan den var faktiskt en elak liten jävel som spred sig.. när ingen anade att den faktiskt skulle det… Den fixade tre små vänner i kotorna i ryggen.. och en liten vän i bäckenet på mig.. där satt de och avvaktade.. tills de fick fnatt och satte igång att växa.. hur fan de nu kunde överleva den tuffa behandling som de måste ha utsatts för… för om man såg hur alla andra celler i min kropp tog stryk.. men inte de inte… nädå.. de har legat där och bidat sin tid… för att plötsligt få för sig att nu.. nu är hon fokuserad på annat.. nu börjar vi ta över hennes kropp igen.. och hon går redan som en anka.. och lär tro att de är det som gör att hon får ont i ryggen.. och så har de fnittrat hejdlöst..

Jag måste beundrar dem.. konstigt nog.. för att det tog den tid det tog för att sätta igång att utvecklas.. och att de gav mig smärta relativt fort.. så vi hittade dem i tid
Tiden för mig att kunna reflektera är mer påtaglig denna gången.. jag kan sitta och fundera på livet och hur det ska bli.. jag kan tillåta mig att låta cancern komma in.. men bara ibland.. den hålls oftast utestängd från min hjärna.. för denna gången vet jag så mycket mer.. och jag är glad att inte behandlingen denna gången har fått mig till att faktiskt leva.. även om det tar tid att åka till sjukhuset och få min behandling.. och sen är det bra tills det är dags nästa gång… för det är faktiskt så att man vet inte hur länge jag kommer att vandra omkring på denna sidan om grinden.. och därför så lever jag nu.. det gjorde jag inte på samma sätt när jag hade ursprungscancern… då var det bara cancer.. det är det inte nu… det är mer om jag har ont.. men inte vad det är som gör att jag har ont.. och jag har för det flesta mycket bra dagar…. roliga dagar..
Ändå lever jag inte som om varje dag var den sista.. för om det nu är så att det inte går att komma av stigen som leder till grinden… så kommer jag inte att falla död ner.. jag kommer sakta att försvinna genom att jag sover mer och mer och inte vill äta… för just nu äter jag så att maken faktiskt blir glad.. för han säger att jag har fått tillbaka matlusten som var helt borta ett tag.. då i början av behandlingen.. då jag inte visste om jag kunde äta det eller det.. och nu mera vet jag.. vilket gör att det oftast lagas sådant som jag kan få i mig… ni ser.. när jag reflektera över tiden så blir det så mycket som kommer.. och allt har med tid att göra.. man måste ha tålamod.. men orden kommer… och nu har jag så ont i mina fingertoppar att jag snart skriker….

Tid är ofta väntan för mig.. det är väntan på kallelse.. när kallelsen kommer får man vänta x antal veckor innan man ska göra det som kallelsen talar om.. och så gör man det… och sen är det ytterligare väntan.. innan man får en kallelse för att träffa doktorn.. och så.. äntligen efter x antal veckor får man så träffa sin läkare/doktor… och då får man beskedet på vad kallelsen visade för resultat… och det är bara att ställa sig så fint i kön och vänta.. men man vänjer sig inte.. och jag tror aldrig att jag kommer att göra det heller… För den där väntan kan få en till att bli ett nervvrak innan man vet ordet av.. för man vet aldrig vad det är för besked man får.. och ofta sover man knappt natten innan man ska till doktorn.. och så kommer det att vara resten av livet… livet som cancerpatient är väntan, kallelser, väntan, nya kallelse.. träffa doktor/läkare/sjuksköterska… det är behandlingar.. det är undersökningar.. det är återbesök… och så rullar det på.. man ska vara frisk för att orka vara sjuk var det någon vis person som sa…

Min tid är dyrbar… man vet aldrig när det tar slut.. och jag är väl närmare döden än många andra.. genom att jag känner andedräkten av honom ibland.. (ja, för mig är döden en han)…

jag säger.. ta vara på er tid på jorden.. man vet aldrig vad som händer i morgon.. krama om era barn en extra gång.. hur stora de än är… och tala om att du älskar dem.. den dagen man går ut genom grinden finns det ingen återvändo att gå tillbaka och tala om det…
Den älskade maken och jag bråkar ibland.. men vi lägger oss aldrig innan vi har rett ut vårt problem… för då lär ingen av oss kunna sova… och sover vi så sover vi inte gott…
Jag vill också påminna alla om att känna igenom brösten ett par minuter en gång i månaden.. för den tiden ni lägger på det är en billig livförsäkring… och det gäller kvinnor (ca 7000 får bröstcancer varje år) och även männen (ca 50 får bröstcancer varje år)… ni män är inte förskonade… för ni ka också få bröstcancer..

Tiden är något människan har uppfunnit… för att vi ska märka att varje minut vi har levt är vi lite klokare än vi var när vi klev upp ur sängen i morse…

Ta vara på din tid!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

12 svar

  1. Vart får du alla kloka ord i från? Man får sig verkligen en eftertanke då man läser det du skriver. Jag önskar dig lycka till med behandlingarna. Kan tänka mig att det är tuffa sådana. //Anette

    Mina ord bara kommer.. det rinner ut i fingertopparna och ner i tangentbordet.. och det är ju så det är…
    Vi ses vännen.. brukar spana efter dig när jag går förbi… och nästa gång ska jag in och ge dig en kram..
    Kram Pys

  2. Jävla skit-helvetes-cancer…… 😦
    KRAM!!!!!

    Kan bara hålla med…
    Kram Pys

  3. Åh…Pys.
    Orden går direkt till hjärtat.Så sant och vist du reflekterar.Det är faktiskt psykisk tortyr denna väntan på svar.
    Är det något jag har lärt mig av att läsa om dig,är att ta vara på livet.
    Vi måste nu hålla våra tummar och tår, blir lite mer att hålla när även tårna är med också,att det går bra med dig.

    Många kramar till dig.
    Lillemor

    Hej Lillemor
    Jag har lärt dammråttorna också hålla tummarna.. tog en förmiddag.. men så fort jag säger tumme nu så hör jag hur det rasslar under sängen… för annars hotar jag med dammsugaren.. och det vill de inte.. de har inte förstått att jag inte kan dammsuga ännu… så de lyder mig snällt… jag har pli på mina.. hur är det med dina?
    Tortyr är den mycket fin omskrivning av det ”rena helvetet” det faktiskt är att vänta.. att oroa sig etc…

    Kram Pys

  4. Pys dina ord gick rakt in i mitt hjärta och tårarna bara rinner.
    Vilka kloka ord du skriver och vilken tankeställare man får.
    Jag är bara i början på denna väntan och ska ju opereras igen nu på tisdag och sen börjar mina behandlingar ,men jag lovar dig att jag ska krama mina ungar extra mycket och jag har redan lärt mig att omvärdera LIVET och TIDEN.
    Många mjuka kramar från catta

    Ja.. tiden och livet får vi inte igen.. de rör sig hela tiden framåt.. en eller två kramar extra kostar ingenting.. vad har man att förlora… nä.. kramas och må gott..
    Jag håller tummarna för dig på tisdag.. och dammråttorna kommer att göra detsamma… 🙂

    Då har jag lyckats med texten om jag får folk till att tänka.. för det är ju det som är meningen med bloggen.. att man inte ska ta livet så jävla självklart.. och att man ska vara glad om man är frisk.. för att vara sjuk är ett smärre helvete…
    Kram Pysis

  5. Åh, nog vet jag om denna tid…men hur lång som är kvar och inte är det ingen som vet (nu gäller det ju inte mig själv i första hand, som du vet)…
    Och det här med att känna igenom brösten är inte det lättaste…tycker det är knölar och grejer överallt 😦 och de ska antagligen vara där. Små körtlar och sånt. Det säger de på mammo iaf.

    ”Vänta inte tills jag är död och borta…med att då som först strö liljor i mitt hår…” Men döden är så abstrakt, även om man vet att den står där till vänster och vill valsa med en.

    Jag har sagt det en gång och jag säger det igen… kom inte men några fagra ord den dagen det inte finns någon återvändo.. det finns ett par som jag vet då gärna kommer… och de kommer inte att släppas in genom min dörr.. heller dör jag.. 🙂
    Jag vet vad du tänker.. och jag tänker det samma.. att det måste vända… att säga att döden kommer om 12 timmar går inte… jag har varit med när jag har gått på ledig med ett antal personer som har legat.. och tänkt att de är borta när jag kommer igen.. men icke… man är segare än seg… och jag hoppas att det går fort.. för min del…

    Kramar om extra
    Pysan

  6. SÅ bra skrivet, min Vän!

    (Läser igen och igen….)

    KRAMAR
    Knytet

    Tackar..
    Jag hoppas att Mymlan tar med den.. och nu har jag ont i mina fingertoppar igen.. jag blir knäpp på den här neuropatin…
    Kram Pys

  7. Så klokt skrivet!

    Kramar om…

    Ja.. och du vet ju hur viktig tid är..
    Kram Pysan

  8. Så fint du skriver… fantastiskt… varför inte göra en bok som obligatoriskt ska läsas av politiker och ingå som kurslitteratur för sjukvårdpersonal…

    Hur det är att vara patient.. en liten bok om den personen som ligger i sängen framför dig.. eller hur det känns i en familj när man håller på att bli tokig för sjukvården kan inte ta sitt patientansvar…
    Jag kan komma på mycket.. otroligt mycket… och det kan vara generellt.. över alla avdelningar… bara en sån sak som på akuten att man inte får larmet i näven…
    Kram Pys

  9. Nej, vi vet inte när vi dör och man kan inte leva hur länge som helst i tron att var dag är den sista. Då tillbringar man ju varje vaken minut med att ta adjö av allting och det är inte att leva, att gå med gråten i halsen hela tiden. Att leva fullt ut är verkligen det motsatta.

    Vet inte var jag befinner mig, tar inte adjö av människor och saker hela tiden, men vill inte riktigt påbörja något långsiktigt heller, så det blir inte mycket till nya mänskliga relationer. Sen har jag så lite gemensamt med folk i allmänhet att jag inte har någon lust heller, men jag påbörjar INGET långsiktigt alls. Har t ex nyligen startat en tidningsprenumeration på 9 månader. När avin kom fanns ett erbjudande om att få samma förmånliga pris i 18 månader, men på nåt sätt blir det meningslöst när döden hänger i närheten. Om du fattar vad jag menar.

    Visst fattar jag vad du menar.. jag har samma sak med skolan.. varför ödsla en massa energi på något som kanske aldrig blir verklighet.. den dagen de kan konstatera att de inte längre utgör någon fara för mig.. då kan jag ta tag i den där skolbiten.. men just nu har den väldigt låg …

    Kram pys

  10. Så jävla bra (sorry) skrivet! Klockrent! Verkligen!
    kram

    Det stärker mig.. jag fortsätter i samma stil..
    Kramen
    Pys

  11. Herregud människa har du hållit på med cacerbehandlingar i 3 års tid eller är det mer ? Shit vilken respekt jag får för dig att du orkar vara så himla positiv i dina inlägg…. Hur ska jag nu kunna gnälla om nån enda liten struntsak i min blog hihihihi ?????

    Ja.. i princip..
    Fick först 3 FEC behandlingar och så operation och så ytterligare 3 FEC (skulle varit 4 men jag slapp den sista för jag fick blodförgiftning).. efter detta så vart det strålning över julen bland annat.. hade 20 mil enkel resa till Sahlgrenska.. och jag åkte 06.30 och var hemma vid 17.00 ca… heltidsjobb.. ja, jag vet.. och så efter detta så började jag i februari -07 med mina antihormoner.. som gav den ena konstiga biverkningen efter den andra.. fram till november-07 då jag fick byta sort.. den nya sorten skulle vara så mycket bättre.. och mindre biverkningar… i november-08 fick jag ont i mina höfter.. och det var i muskel och ledfästen.. och en kontrollröntgen gjordes varvid metastaserna hittades… Genom antihormonbehandling så behandlas du på ett sätt för cancern.. för det är för att inte cancern ska komma tillbaka…
    Dessutom så är det så att under hela den här tiden så finns tanken så fort man har ont någonstans.. att det kan vara metastaser.. den rädslan bli man aldrig av med som cancerpatient…
    Det är inte en dans på rosor att bara äta en liten tablett och cancern förblir borta…

    Min humor har ofta räddat mig.. och det gör den även denna gången.. det känner jag på mig..
    Kram i massor
    Pysis

  12. Jag har skrivit många dikter om tiden när jag var mitt uppe i cancerbehandlingen…visst är det så…tiden är människans påfund….för egentligen finns ingen tid.

    Mycket bra skrivet Pys…du är bäst !!!!!

    Tiden är något som människan har skapat.. varför vet jag inte.. är det för att hålla oss på mattan.. att begränsa oss i vårt dagliga liv.. att vi ska jobba mellan 7-16 och sen ska allt vara lugnt… eller hur är det??
    Tiden är något som inte behövs egentligen..
    Hela samhället är uppbyggt på att vi har en klocka på armen…

    Kram Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: