Dagen idag, är också en dag

Och jag har haft en låt på hjärnan hela dagen.. och den går inte att få ut..
Först var det så att när jag vaknade i morse så hade jag ”Jesus älskar alla barnen..” i huvudet.. och jag satt och nynnade på den.. och efter ett tag så ändrades den till en annan låt.. och det var ”Vi sätter oss i ringen och tar varan i hand.. ”
Nu får jag inte bort den.. så jag gick på youtube.. för att hitta låten som hela tiden har varit med mig..

För det är ju så.. jag försöker vara stark.. mer eller mindre hela tiden.. fast ibland så faller jag igenom.. och då är jag liten.. då vill jag bara bli hållen om.. jag vill känna att jag har kärlek omkring mig.. och det vet jag ju om att jag har.. fast ibland kommer tvivlet.. att Han faktiskt stannar vid min sida..

En kvinna ska enligt all kunnig expertis.. vara just kvinnlig.. och känner jag mig kvinnlig.. nä.. inte direkt.. jag är enbröstad.. Jag har ärr.. och det är många.. jag har inget hår.. varken på huvudet, i ansiktet eller ”där nere”… jag orkar inte en massa övningar.. som om man hade varit fertil hade resulterat i en liten kotte så där en 40 veckor framåt.. Jag har smärta som gör att jag ibland blir sur och grinig.. jag är i ett medicinskt klimakterium.. som också gör att humöret blir lidande.. men samtidigt så är jag inte den där klimakterie häxan som jag var när jag åt mina antihormoner.. för då om något var jag en riktig bitch… och det ordet använder jag knappt.. bara för att när jag väl använder det så ger det så mycket större kraft.. Jag har en liten dosa som sticker ut.. som ett andra bröst ca 1 decimeter snett ovanför det bröstet jag har kvar…

När jag har älsklingströjan på så se jag tydligen ut som Quasimodo.. eller möjligen Farbror Fester i Familjen Addams.. och har jag kragen uppe över skallen men tittar ut så tycker sonen att jag ser ut som E.T... så kärleken är så stark.. så det behövs inte bara sex.. närheten är lika viktig.. bara kramas kan vara värt så mycket.. och ligga och hålla om varandra.. eller att ligga ”sked” utan några övningar.. att hålla om maken och ligga nära honom.. eller bara ligga där i sängen och hålla handen… så skönt så…

Det är ju som det är nu.. och då får man ta det.. fast jag ska se om det inte är så att jag måste höja morfindosen ytterligare…
Vi får se.. i så fall gör jag det på söndag….

Sen vill jag uppmuntra er till att läsa Soulsisters blogg.. och det här blogginlägget speciellt.. och så ska ni göra det som hon säger till er… nämligen:
Kläm och känn igenom era bröst så ni lär känna dem.. så den dagen då det kanske finns en knöl att ni märker den.. och så även männen… för annars kan det bli som för mig.. och jag vill inte att fler får kronisk cancer…

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

14 svar

  1. Förstår att mannen i ditt liv tycker om dig…för det gör jag! Utan att ha träffat dig så tycker jag att du har HUMOR, ÖDMJUKHET, och JÄVLAR ANAMMA. Vad ska man ha mer för att vara älskad?🙂 Kram!
    Och klämma igenom brösten…det är faktiskt svårt. Det är knölar överallt tycker jag, och ibland gör de ont. Överallt…Men jag förstår tanken…

    Du har lärt känna dina bröst.. och du vet var alla knölar är.. och du lär ju känna om något plötsligt är annorlunda.. Jag älskar min man.. och han älskar ju mig…
    Tack för en hel del vackra ord…
    Kram Pysan

  2. Jag sätter mig också i ringen… och håller dig i hand…
    Kram Pysan!
    Det här var ett starkt inlägg!!!

    Bra.. då är vi två som sitter i ringen..
    Tackar…

    Kram Pys

  3. Men den skyddade…jag skriver lösenordet men kommer inte in…har du ett annat lösenord nu? Nyfiken som man är😉

    Varje inlägg har ett eget lösenord… och om man vill ha det så får man offra sig lite.. och skicka ett mail till mig.. så jag vet vem som får det…

    Kram Pysan..

  4. Vi gör en stor ring!!

    Som alltid, när du skriver, så berör du…
    Känslan går nästan att ta på.
    Det skär i hjärtat när den känslan kommer över en.

    Många, många, varma kramar

    Ja.. ringen blir större och större…

    Då har jag lyckats lite.. att få texten att faktiskt gå in.. och jag hoppas att någon tjej i alla fall känner igenom brösten.. och lär känna dem.. så de kan hitta möjliga knutar…
    Kram Pys

  5. Hej Pys.

    Oj ..vad starkt skrivit man blir verkligen berörd.

    Jag uppfattar dig som en humoristisk och en rak person som inte är rädd att säga sin mening.

    Skall man bara gå efter utseende skulle väl inga skilsmässor ske i Hollywod. Tror nog din make ser till vem du är.

    Kramar Lillemor

    Hej Lillemor
    Jo.. utseende är ju så viktigt… läs de ”stor bloggarna” så ser du… ytlighet.. är honnörsordet…

    Kram Pysis

  6. Skickar en STOR kram åt ditt håll. Alla får vi lov att vara små ibland. Vi måste inte alltid vara starka. Stark är den som kan le åt sin svaghet, du ler åt din, ibland gapskrattar du – för du har humor. Du kämpar varje dag, ibland minut för minut när du har ont. Det är styrka det, för du SKA och du VILL bli frisk.
    Men ibland….behövs en extra dos omtanke, stöd, jävlar anamma och förståelse. Idag ger jag dig denna dos, för jag förstår, jag bryr mig och jag skickar över all reservenergi jag har lagrad åt ditt håll.
    MÅNGA varma omhuldande kramar denna afton
    /K

    PS: tycker alla kan hjälpa till att klämma på brösten😉 Vill man inte själv kan man ta hjälp av sin man, fru, pojkvän, flickvän eller partner! Ds

    Ja.. du har nog rätt när det gäller mig.. mitt jävlar anamma måste jag ha.. och sen min humor.. den har jag alltid haft.. och jag kan skriva hoppas jag… men samtidigt så måste jag få va liten ibland.. men jag har inte många mörka stunder… men ibland så blir det så… då hjälper maken mig att komma på andra tankar.. efter ett litet tag…

    Alla kan klämma på tuttar.. och då kan man hjälpas åt.. och så fort man hittat något ”konstigt”..

    Kram Pys

  7. Hej Pys,
    jag håller med om att man ska ”klämma på sig” regelbundet. Och då inte bara bokstavligt och inte bara brösten. Men att ha koll på sin egen hälsa, utan att gå till överdrift. Min egen cancer poppade upp som lite molvärk i ryggen. Andra varianter kan ge trötthet, yrsel, huvudvärk, och så vidare. När man fyllt 40 bör man göra en ordentlig hälsokontroll varje eller åtminstone vartannat år. Vissa cancerformer, som t.ex. lungcancer kan växa i 15 år innan man märker av den, och då kan det vara för sent.

    Som svar på din fråga på in blogg. Är kvar till imorgon. Cyto idag och imorgon. Gjorde CTn i tisdags och fick svar på kvällen. Cancern som växer såklart, men är ändå inte så orolig. Den ”gamla” cancern har gått tillbaka, medan den här är ny på ett nytt ställe. Så förhoppningsvis med de här två käftsmällarna och en medicin att kombinera med den gamla så kan även den här hållas i schack. Tyvärr satt den så jävligt till (mellan lever och bukspottkörtel), så den tryckte på och ikväll hade den väl vuxit så att den ströp tarmen och jag började kräkas upp allt jag ätit. Gjort ont som fan (känns som gallsten och precis där gallan brukade sitta). Men efter en hel massa intravenös morfin och några spypåsar senare mår jag rätt bra.

    Kram
    David

    David…
    Då vet jag hur din hälsa ligger till och det är skönt att medicinen går att kombinera.. och jag hoppas att den nya cancern kan få en rejäl smäll… och jag hoppas att du värker den fortare än kvickt.. för mina ”kompisar” har fått vräkningsordern och jag hoppas att de har flyttat när nästa CT görs… kan de inte operera dig??

    Min cancer var inte heller planerad.. och upptäcktes ju bara så där.. för det var bara en röntgen ”försäkerhetsskull”… för att se om det var något som var fel.. att mina höfter som gjorde mest ont.. och därför gick jag ju som en anka.. och det var höfterna.. och därför gjordes ju röntgen för att se hur höfterna mådde.. och då.. det var då de hittades…

    Klämma och känna.. det är viktigt.. och allt som inte är som ”vanligt” ska kollas upp… anser jag i alla fall.. knölar, blodig avföring, kiss som luktar annorlunda, ryggont.. ja.. allt som är nytt.. och som alltså inte är som ”vanligt”…

    Kram Pysan

  8. Jag läser din blogg då och då och jag vet vilken kamp du har att kämpa och ändå så har du sån humor så jag måste skratta ibland. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det skall gå bra. Hur jag kan veta undrar du, jo, jag har en dotter som fick bröstcancer så jag har upplevt kampen på nära håll om än jag bara kan stå där bredvid så fanns jag vid hennes sida hela tiden vareviga dag, genom alla behandlingar, tyvärr förlorade hon. Den där j-la styggingen borde de skynda att utrota nu på en gång helst. Ursäkta svordommen men…..
    Kram med styrka till dig
    Birgitta, Carolas mamma

    Här inne får man svära hur mycket man vill.. speciellt om den där jävla knölen..
    Det verkar som att de har kommit en bra bit på väg… för det hänt så otroliga saker sedan jag fick min cancerdiagnos i juni 2006… Jag är lite nyfiken av mig.. så nu kommer lite frågor till dig.. Om man nu får lov att fråga.. men det gör jag ändå..
    När dog din dotter? och hur många år kämpade hon mot knöljäveln?
    Fick hon metastaser? Och vart i så fall.. ? Hur gammal blev Carola?

    Ursäkta alla frågor.. men det blir lite lättare att kommentera när jag vet lite mer..

    Dessutom beklagar jag.. men du om någon ver..
    Kram Pys

  9. Hej!
    Vi känner inte varandra, men jag har följt din blogg ett litet tag. Kände att jag ville kommentera detta inlägg.

    En morgon när jag vaknade hade jag också ”Jesus älskar alla barnen” på hjärnan. Just vid den tiden gick jag igenom en väldigt tuff period i mitt liv och den natten hade jag drömt en väldigt hemsk mardröm som handlade om att farhågor som jag hade blev verklighet. När jag vaknade på morgonen mådde jag inte alls bra och kände ångest och sorg. Att då denna sång dök upp, just denna morgon när jag som bäst behövde det, tror jag var Gud som ville säga mig att Han alltid älskar mig och är med mig även i mina svåraste stunder. Jag vet inte om eller vad du tror, och jag respekterar om du inte tror som jag, men jag ville bara dela med mig av detta…

    Många kramar,
    Hanna

    Jag har lovat vid ett svagt ögonblick att jag ska skriva om min tro.. men jag har ännu inte kommit till skott…
    Jag tror inte på Gud.. inte på det sättet som Bibeln säger att Gud finns.. däremot så respekterar jag att det finns de som tror.. Det ända jag har svårt för när det gäller troende är fundamentalister.. talibaner och de där som tyder vissa saker både i Koranen och i Bibeln.. För det är ju så att det finns de som är så mycket fel bara.. se på den där religiösa familjen som hatar Sverige.. för att de anser inte att vi tror.. för vi har fri arbort.. och då är vi inte värda någonting.. men vaddå.. säger inte deras Gud att alla människor är lika mycket värda…? Ja, du ser.. jag älskar att prata om religion.. och jag har ”Min tro”…

    Och du är så välkommen till min blogg.. för här är alla välkomna…
    Kram Pys

  10. Tycker du sja strunta i expertisens åsikter om hur en kvinna ”ska” vara och hålla dig till att vara Pysan. Det är ju så när man har något mer ovanligt än ett Svensson-liv, att man inte har ”lyxen” att gå på de upptrampade stigarna utan får skapa sina egna. Och faktiskt råkar det vara något jag uppskattar med min egen situation, livet blir intressantare när man inte håller sig till mallen.

    Ja.. och det är så skönt att inte gå på en upptrampad stig.. och då får jag se så mycket som ingen annan får se.. och vilka vyer… de ska bara veta.. och där.. en liten gullig ullnystan.. vad det är vet jag inte.. men den var söt…
    Och skogsrået.. och trollen.. och alla de andra som man möter.. som de som går på den redan befintliga stigen inte ser.. för de måste ha ögonen i backen för att inte trilla över alla trädrötter som har kommit fram där folket har gått…
    Och jag är Pysan.. och jag kommer alltid att vara Pysan.. och ingen kan ta Pysan ifrån mig…

    Kram i masso
    Pysis

  11. Man har ju alltid fått höra att man ska vara stark men vissa gånger blir man liten som ”ena tesked”och då behöver man extra omsorg. Det är viktigt att vi får vara liten då och då😉

    ett mycket bra inlägg som vanligt av dig Pys.

    idag har jag varit ute och myst med lillprinsen våran…så dottern fick koppla av ett tag……….

    Kram

    Visst behöver man få vara liten ibland.. och då är det skönt att man faktiskt kan få lov att vara det.. och att faktiskt naturen ger oss det lugnet ibland.. för det är gött det också… men för att återgå till litenheten.. det är skönt att krypa upp och bli kramad av maken.. för att han faktiskt älskar mig för den jag är.. inte för mitt utseende…

    Tack för vackra ord om min blogg..
    Nu ska jag går och vila.. för jag har nog en liten släng av anem..

    Kram Pys

  12. Hej igen skall försöka svara. Du behöver inte be om ursäkt för det.
    Först tack och lov att det går framåt med vetenskapen men för sakta.
    Min dotter fick sin diagnos jan 2002 en knöl i vänster bröst en elak en, efter en mammografi som läkaren skickade henne till fast han sa är nog inget du är för ung. Hon var då 38 år. Hon tog först bort en tårtbit men fick sedan ta bort hela bröstet ett halvår efter första behandlingen med cytostatika =jag kallar det cell**** för jag är så dålig på medicinska termer hade då fått flera knölar. Sedan var det bara fortsätta med flera behandlingar innan hon i mars 2003 då fick hon strålbehandling, 2ggr dagen i 5 veckor.
    Under sommaren samma år mådde hon bra men på hösten fick hon andnöd och det visade sig att hon fått vatten i lungorna och spridning dit. Och så fortsatte det spridning till andra lungan. Vattentömningar. Kris vid jultid. Så fortsatte det fram till 1 maj då måste hon åka in och den 6 maj 2004 lämnade hon oss. 2 år och 4 månader kämpade hon. Hon skulle fylla 41 i slutet på samma månad hon måste lämna oss. Jag lämnade henne aldrig ensam. Men hon var en otrolig kämpe som du. Om du bara visste så mycket jag önskar att det skall vända för dig.
    Kan inte hjälpa det men tårarna rinner, jag skriver av mig min upplevelse i en egen blogg, för min egen skull men andra som vill läsa får ju det förståss där skriver jag om den svåra tiden och så efter allt men det är för att lufta mina egna tankar. Till råga på allt fick min egen lilla syster också bröstcancer 2003 men hon är ”fri” idag. Tack och lov.
    Kram
    Birgitta, Carolas mamma

    Oj vilken resa du har gjort.. för det är en resa.. en resa i många plan..
    Jag gör lite asterisker i din kommentar.. eftersom jag vill ha kvar den och du bryter mot en av mina regler..🙂
    Jag har ju varit frisk sen jag slutade med strålningen.. förutom lite infektioner.. efteråt.. men från september 2007 så har jag jobbat fram tills dess att de där små nya ”vännerna” hittades..
    Vad jag förstår på det jag har läst så har jag goda chanser att faktiskt klara detta.. men jag kommer aldrig att bli friskförklarad….

    Du kan gärna få lov att lägga ut länken till din blogg.. så jag kan gå in och läsa den…

    Kram Pys

  13. Ja igentligen är det min dotter som gjorde resan och jag följde med henne på den. Det fanns bara ett i mitt huvud att vara tillsammans med henne så mycket som möjligt och göra allt så rätt som möjligt.

    Om du kan se min emailadr här och vill så skicka ett mail så kan du genom det få min länk till bloggen då bryter vi inga fler regler, sorry för den jag bröt men jag försökte förklara, mitt huvud fungerade inte som det skulle den tiden och numera.
    Blir glad höra att du har goda chanser och kan bromsa, framför allt att du kan vara aktiv betyder en hel del.
    Kram Birgitta, Carolas mamma

    Hej.. mail är skickat.. dessutom kan du skriva din bloggadress där det står URL.. för då kommer den upp.. men det är INTE reklam.. reklam på bloggen är när man skriver sin bloggadress under varandra i en mycket lång kommentar och inte mycket mer.. eller: gå in på min blogg och titta på mina fotsvampar.. och så kommer bloggadressen.. http://www.bloggsvamp.grow och så x antal gånger till.. då är det reklam.. och det är det som är förbjudet…
    Kram Pys

  14. Fniss, oj så dum jag är. Men nu förstår jag. Du skall stå utanför grinden så det så. Vänd den ryggen. Försäkringskassan är inte alls vad den var 2003 och som för dej 2006. Som anhörig hade jag aldrig heller några problem då med den för jag blev också sjukskriven på grund av min dotters sjukdom och vård av henne och den ångest jag ständigt gick med. Eller så hade jag tur med handläggaren och läkarna.
    Fy, vale som dom behandlar sjuka och andra nu, helt känslokallt.

    PS Blev det rätt?
    Kramar i massor som styrker dig
    Birgitta, Carolas mammas

    F-kassan är ett kapitel för sig.. jag höll ju på att hamna på 0 kronor.. men så visade det sig att jag hade jobbat lite.. för jag var ju studerande när jag blev sjuk.. och då har man 0 kronor i sjukpenninggrundad inkomst… ja.. så går det för alla heltidsstudenter fortfarande… Fast de tänker de inte på när de kommer in på högskola/universitet..

    Kram Pysis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: