Hjältar och vänner i nöden..

Det finns hjältar och det finns hjältar..

Jag har en insamling till cancerfonden och en till Rosa Bandet.. den dagen jag kan komma och säga att jag fått ihop 120 000 kronor hade jag blivit själaglad..

Den där texten som står till höger på artikeln om vänner är så fin så jag måste ha den på min blogg.. för det stämmer så otroligt bra det som står.. jag hade inte kunnat säga det bättre.. så här kommer texten:

1. Sjukdomen. Var inte rädd för att prata om sjukdomen – du behöver inte vara expert eller kunna allt om bröstcancer för att få ställa frågor.

2. Prata om annat. Var inte rädd för att prata om andra saker än bröstcancer – i början kan det vara svårt att lyssna på annat men så småningom är det faktiskt skönt att höra om andras problem, oavsett hur små de kan kännas.

3. Fortsätt. Ge inte upp – fortsätt höra av dig även om du inte får svar en dag. Eller skicka ett sms bara, och berätta att du tänker på din vän. Förvänta dig inte att den som är sjuk ska höra av sig, den personen kanske inte orkar. Det är ditt ansvar att hålla kontakt.

Som vanligt så kan man ha sitt digitala Rosa Band.. och det hittar du här..

I morgon kommer ett inlägg som jag hoppas visa lite om hur det är med mig…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements

2 svar

  1. DU är bara BÄÄST!!!

    KRAM
    Knytet

    Tack för de värmande orden i regnrusket….

    Kram Pys som har en katt på axeln när jag skriver.. eller så ligger hon på min huvudkudde.. eller mellan mig och tangentbordet… om hon inte är ute och jagar småpojkar…

  2. Texten är verkligen mitt i prick!

    Ja.. den är ju det.. just det sista.. att faktiskt fortsätta att höra av sig.. för det är det en del som inte har gjort.. och då är det tufft.. de läser och vet vem jag är.. och de skickar ett mail.. och jag blir glad och svarar.. men inte 17 svarar de igen.. de vill bara veta om det är jag.. sensationen är ett faktum.. jag kan se hur de går runt och talar om att de vet vem jag är… men att höra av sig det kan de inte ha tid med… hur mycket kostar det inte att skicka ett mail?? Eller att svara på ett mail… vänner.. finns de?

    Nu pratar jag inte om dem som jag blivit vän med sen jag började blogga.. utan de där som jag kände innan jag blev sjuk.. och speciellt den där som är helt anonym men som går in och kommenterar ibland.. ”en vän för längesen” eller vad den kallar sig… sånt kan göra mig vansinnig.. att inte ha modet.. inför mig och min sjukdom.. men säkert stolt inför de där personerna den möter dagligen.. ”jag känner Pysan sen gammalt.. hon har fått bröstcancer och nu metastaser.. och jag följer hennes blogg.. och jag undrar när hon ska dö”.. ja.. som du ser så tänker jag mig hur stolt personen är.. i stället för att skriva ett mail till mig eller höra av sig på annat sätt… Vänner var det ja!!!

    Kram Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: