Nobelpris, Lodjur, Rosa Bandet och patienters välbefinnande

Visst är den här killen en hjälte.. men att bara göra så som Aftonbladet har gjort.. plockat fram en ung kille som kämpar mot cancern.. när det finns så många som gör det.. både barn och vuxna.. i olika stadier av cancer och olika cancerformer.. man kan inte plocka ut en.. en särskild cancerpatient.. för vi andra då.. är vi inga hjältar Aftonbladet?? Jag bara undrar.. För jag tycker att ni kan skärpa till er.. jag tyckte likadant förra året.. då ni också plockade fram en enskild cancerpatient.. för det finns inga som är såna hjältar som vi som har cancer.. för ingen mer än vi själva vet hur det är att genomgå en cancerbehandling.. våra närstående förstår.. men aldrig helt… aldrig till 100%.. det går inte.. de kan det inte.. Fast här kan ALLA bli hjältar..

Och nu kommer det att bli värre för de cancerpatienter som inte kommer att klara sig.. för det är en stor rädsla i hela landet när det gäller det där med smärtlindring när man vet att patienten ska dö.. och jag dör hellre i ett litet rosa moln än med ångest och smärta.. för hur ska personalen veta om jag har ont eller inte.. bara för att någon anmälde att en dödssjukt litet flickebarn fick lite för mycket.. men bättre med en för stor dos än en för liten.. och jag dör hellre i ett rosa moln som jag sa.. med häftiga drömmar.. än med smärta.. och en otrolig ångest.. vem vill veta att man gav en för liten dos.. och att människan som man hade framför sig dog.. med en otrolig ångest.. som man själv aldrig hade velat ha själv?? Nej, skärpning.. den dagen jag ska dö… vill jag inte ha ont någonstans.. jag vill glida bort på ett rosa moln.. med mina kära omkring mig.. och tänk på en sak.. hörseln är ett av det sista som lämnar människan.. och tänk dig själv att du ligger där.. ångesten griper om halsen på dig.. och då hör du i fjärran någon som säger att mer lugnande får patienten inte nu.. för vi VÅGAR inte ge en högre dos.. för då kan det räknas som dödshjälp… Hur hade man mått då.. för du kan inte tala om det.. men du hör det… Vadå ångest??? Det blir en psykisk smärta som jag inte vill önska någon..

Det är med glädje jag ser att tre personer, varav två är kvinnor som får dela på Nobelpriset i Medicin/Fysiolog..

De tre forskarna prisas för att ha löst en av biologins stora gåtor: hur kromosomerna, som innehåller vår arvsmassa, kan kopieras på ett fullständigt sätt vid celldelning och hur de skyddas mot nedbrytning. De har visat att förklaringen finns i kromosomernas ändar, telomererna, och i ett enzym, telomeras, som bildar dem.

Det visar att telomererna har betydelse när en cancertumör bildas.. och detta genomslag och att de tre får Nobelpriset gör att nu kan det forskas ännu mer på detta…

Ett stort område är en behandling mot cancer. Cancerceller har en förmåga att kunna dela sig i all oändlighet.
Men frågan är hur de kan bevara sina telomerer och därmed undgå cellåldrande. Många cancerceller har visat sig ha förhöjd telomeras-aktivitet och det har väckt ett hopp om att man ska kunna behandla cancer genom att slå ut telomeraset.
I dag pågår sådana studier och även kliniska prövningar där man testar vacciner som riktar sig mot celler med förhöjd telomeras-aktivitet.

Min hemstad Helsingborg har haft en Rosa Lördag.. och då har de sprungit omkring med bössor och lösbröst för att samla in pengar till Rosa Bandet..
Lösbrösten tyckte jag var häftiga.. då de känns som riktiga.. och dessutom har de knölar.. som inte är snälla.. så alla kan känna på hur det INTE ska kännas.. och om det känns så så ska man ta kontakt med vårdcentralen eller bröstmottagningen…

Jag måste ju ha lite roliga nyheter också.. som den här.. det slutade lyckligt för två i alla fall.. och jag hoppas att de växer upp och blir fina djur.. fast för vildsvinen i Skåne är det värre..

Nu ska jag vila lite.. är trött efter ”stick i fingret” som faktiskt avlöpte rätt bra idag..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

11 svar

  1. Din text får mig att tänka på det tips som finns på cocaine.org om det *enda* rätta tillfället att använda crack cocaine. Läs gärna, texten är bra även om den är på engelska 🙂

    Ett citat ” Drawing life to a close with a transcendentally orgasmic bang, and not a pathetic and god-forsaken whimper, can turn dying into the culmination of one’s existence rather than its present messy and protracted anti-climax. ”

  2. Klart att ALLA cancerpatienter ÄR hjältar!!!!

    Och nog är det bättre när man ska dö att man får sväva iväg på ett rosa moln som skriver. Min mormor fick en ska vi kalla det överdos morfin när det var dags att ta farväl och hon fick ett väldigt fint avslut.
    Vi satt där, höll handen och hon bara somnade bort..en enda utandning och så var det över.

    Kram

    Vilket fint avslut.. din mormor fick.. sånt vill jag också ha..
    För jag vill inte ligga och kränga fram och tillbaka och ha oroliga drömmar.. nä.. sväva bort.. men det får man nog inte efter det här..

    Kram i massor
    Pys

  3. Innan dess… kolla posten!

    Jag hade inte tänkt gå in genom grinden riktigt än.. jag ska ju hoppa fallskärm när jag fyller 90..l

    Kram Pys

  4. Jag har oxå reagerat starkt på detta med smärtlindringen.
    För det första var flickan, vad jag förstår, obotligt sjuk och döende……varför skulle hon inte få hjälp att smärtfritt och rofyllt ”få upp grinden”?
    Läkarnas främsta uppgift är att BOTA…ja, men när det
    inte är möjligt, så bör de LINDRA!
    Jag vill oxå slinka in genom grinden utan kamp
    …..lite påpuffad av lugnande och smärtstillande
    preparat……
    Det är fruktansvärt om denna händelse skulle leda till att människor måste ha både ångest och smärtor i slutskedet!
    Jag tror att föräldrarna till flickan handlade i ren förtvivlan, de kunde nog inte ta in att dottern skulle dö.
    Säkert hade det inte en tanke på att deras handlande kunde leda till detta….det är tragiskt.
    Hoppas det blir debatt om detta nu…vi måste tro på att
    det blir bra i slutänden.
    Kram Ia

    Jag vet inte ens om det var föräldrarna som anmälde.. men det ska inte vara så.. du har så rätt när du säger att om ingen bot finns så ska läkaren lindra.. och även föräldrarna ska få lindring.. och det behövs mer personal i vården så inte någon trillar emellan.. för det verkar vara det som har hänt här.. att föräldrarna inte har fått den informationen de ska ha och behöver…

    Nu ska jag plocka fram premedicin och så sakta krypa till kojs.. behandling i morgondag..

    Kram Pys

  5. Nåja, jag kan aldrig sätta mig in i att ha cancer utan förstahandserfarenhet, lika lite som du kan sätta dig in i min situation. Så du kan inte riktigt hävda att cancerpatienter är större hjältar än andra. Förstå mig rätt, jag försöker inte alls övertrumfa andras problem med mina egna. Nog finns de som har det värre, värre än ataxi eller cancer… rent fysiskt alltså, sen är det så enormt olika hur folk tar det.

    Du har missuppfattat mig.. det jag kritiserade var för det första Aftonbladet som tar fram EN person som har cancer.. och det tycker jag är fel.. För alla cancerpatienter är HJÄLTAR… För jag blir förbannad när media sätter fokus på en person.. alla andra barn som har cancer… kommer säkert att undra om inte de är hjältar när de läser den där artikeln… Det finns jättemånga barn som har cancer.. och de tycker inte Aftonbladet är hjältar.. Läs bloggen om Elton (finns till vänster under namnet Elton och tala om för mig sedan om inte han också är en hjälte)…men det tycker jag.. likadant som jag tycker att de killarna som har Duchennes muskeldystrofi och bara blir ca 25 år.. är hjältar..
    För det andra så var det så att det är cancer jag relaterar till.. ingen annan sjukdom… jag kan INTE tänka mig in i din situation.. och inte heller med någon som har CF, MS eller ALS…
    Jag tycker att alla som har fått en mycket svår sjukdom, som så småningom leder till döden, är hjältar.. och du vet att jag tycker att du är en hjälte.. för det har jag sagt till dig innan.. men nu var det just cancer som kom på tapeten… Och det var därför jag blev förbannad.. för det var likadant förra året..

    Kram Pysan

  6. Jag hade en annan uppfattning om smärtlindring innan min pappa blev sjuk. I slutet av hans liv, ringde jag själv på skötaren för att pappa skulle få mer morfin.
    Kram Jeanette

    Jag blir glad när jag läser vad du skriver.. för det behövs mer tänkande anhöriga.. och inte bara såna som skriker efter dropp..
    För det är inte kul som anhörig att se den de älskar lida.. och om det nu blir så här.. så tror jag sjukvården kommer att få mer anmälningar… om att de har låtit patienter lida i onödan…

    Kram Pys

  7. Jag skulle vilja veta var du skulle stå om aftonbladet eller någon annan (kanske en seriösare tidning av något slag?) skulle kontakta dig för en intervju för att lyfta fram dig som en av de drabbade, och som en hjälte.

    Förstår inte riktigt problemet med att visa olika drabbade människor, som är just hjältar. Vissa mer än andra. Han är knappast den första eller den sista som kommer att uppmärksammas. Men att uppmärksamma alla på en gång är nog en omöjlighet.

    Men som sagt, jag skulle vilja ha svar på min fråga jag skrev där uppe.

    Jag hade ställt upp på en för det första seriös tidning.. vilket inte Aftonbladet är längre tyvärr.. men jag hade INTE ställt upp om det var någon glorifiering av mig så som cancersjuk kvinna i mina bästa år.. jag hade alltså ställt upp för att visa människor ett ansikte på cancern och vad den genom behandlingar gör.. så som att jag bloggar.. för jag vill blogga.. och syns man då så är det alltid kul.. men alltså inte för att GLORIFIERA mig… för det finns som jag säger så många cancerdrabbade människor där ute som alla är lika mycket värda att uppmärksammas på olika sätt…

    Jag hoppas att du har fått svar på din fråga.. och ja, jag har varit med i Aftonbladet…. och ja, jag har varit med i lokaltidningen här hemma.. för att jag har cancer.. men det har varit i rent beskrivande av cancer och hur man mår när man behandlas och hur man gör för att försöka må bra.. vilket jag just nu inte gör…

    Kram Pys

  8. När min morfar låg för döden hade han väldigt ont. Vi anhöriga, som vakat i 4 dygn, bad att han skulle få mer morfin men den första sköterskan sa att hon inte fick ge mer eftersom det finns vissa regler pga risk för beroende. Det lät helt befängt i våra öron, eftersom han ju knappast skulle hinna bli beroende. Han låg ju för döden! Nästa sköterska hade en helt annan förståelse, eftersom hon just misst sin egen pappa, och hon lät honom få en extra dos. Det borde vara självklart att ingen ska få dö i smärtor och ångest!

    Vad gör det om man blir lite lullig när man ligger på dödsbädden.. risk för beroende.. det är lika befängt som anhörigdropp..
    Jag äter morfin.. och det är inte snack om att inte jag ska ha det.. och jag har en hel del här.. för att jag ska kunna öka dosen när den inte hjälper längre.. för kroppen vänjer sig vid morfinet.. men när det sen är klart med mig så ska jag börja trappa ner…
    För morfinet går på smärtan och inget annat…

    Kram Pys

  9. Hej
    Du har så rätt de är hjältar alla med en dödlig sjukdom och de skall ha rätt att få lindring in i det sista.
    Du har också rätt i att bara den sjuke vet hur det är att vara sjuk och hur det känns, jag själv som närstående kan bara se det utanpå och förstå genom det de berättar och mår jag kan lida med den sjuke för jag som förälder el dyl. bär en annan rädsla och hjälplöshet men hoppet förlorar vi aldrig in i det sista.
    Kram på dig och håll dig från grinden fast det behöver jag knappast skriva du är en kämpe.
    Birgitta, Carolas mamma

    Du om någon vet ju hur det är att stå på den andra sidan och bara se vad som händer.. och stötta så mycket man bara kan.. och inte får ni någonting.. för att göra detta..
    Du är också en hjälte.. så som min familj är…

    Kram Pysan

  10. Jag reagerade på det du skrev ”för det finns inga som är såna hjältar som vi som har cancer.. ”. Vill inte alls förminska det ni går igenom, efter vad som framgår i din blogg är det plågsamt och kräver en hel del fysiska och mentala resurser. Plus en del enstaka aspekter jag kan relatera till, så som nödvändigheten att skaffa sig en relation till döden.

    Men jag är inte alls någon hjälte. Och kommer aldrig att framställas som någon av någon sorts media heller eftersom jag skyr den sortens uppmärksamhet och aldrig någonsin kommer att samarbeta. Det är okej. AB får hålla på med sina hjältar, så tar jag mig an uppgiften att överleva dagen. Och aldrig må våra stigar korsas.

    Egentligen tror jag inte på hjältar alls. Det finns massor med människor som går igenom något mycket svårt. Däremot kan jag beundra hur vissa hanterar situationen och inte låter sig brytas ner. (Generellt sett, alla kan ha dåliga dagar.) Dig har jag sett gå från oro för en odiagnosticerad knöl till svårforcerat jävlaranamma och det gillar jag.

    Som jag skrev ovan så var det cancer som det fokuserades på.. och jag menade alla som har cancer.. och inte bara den där killen..
    Resten har jag förklarat ovan…

    Enligt mig så finns det hjältar.. och du är en hjälte för mig.. för du står också ut.. allt som oftast i alla fall..

    Kram Pys

  11. Okej, ingen glorifiering av dig. Uppfattat. Men jag tror nog inte att det var tanken bakom artikeln, snarare att lyfta upp alla drabbade barn och även vuxna. Genom att visa att den här människan är en hjälte – och då är ni andra också det!

    När du skriver:
    ”För jag blir förbannad när media sätter fokus på en person.. alla andra barn som har cancer… kommer säkert att undra om inte de är hjältar när de läser den där artikeln… Det finns jättemånga barn som har cancer.. och de tycker inte Aftonbladet är hjältar.. ”

    Så tror jag att du har mycket fel. Det barnet som läser rubriken eller artikeln kommer nog snarare att reagera med att tycka att det är häftigt att ”sådana som de” klassas som hjältar och de kommer nog känna en glädje över att de också i sådana fall är det.

    Jag tror du ser på artikeln med negativa ögon för jag tror verkligen inte att det blir en sådan negativ effekt. Snarare tvärtom. Det ger andra barn lite glädje genom att säga att man anser att den killen är en hjälte. Då kan antingen barnet känna igen sig eller så kan föräldern beskriva för sina barn att ”just det är du också – en riktig hjälte, för det är vad alla tycker”.

    Ja, eftersom jag vet vad min nioårige son sa till mig när han såg artikeln… han sa.. men mamma.. ”varför är det inte du som är med i den där artikeln.. för du har också cancer…”

    Så visst reagerade jag negativt på att de bara tar fram ett barn med cancer..

    Så jag vet hur det hade varit han om han hade haft cancer.. och som tur är så har han inte det… och jag hoppas att inte fler ska bli fler barn som dör av cancer.. men min önskan blir nog inte bönhörd…

    Dessutom vet jag hur min yngsta dotter också hade sagt.. hon hade också ifrågasatt och frågat på det visset som du säger att är inte hon också en hjälte.. och för oss hade hon varit det.. men då hade hon säkert sagt.. men inte enligt tidningen.. och det har hon förbannat rätt i..

    Jag undrar om du själv har barn.. för det verkar inte så.. inte när det gäller din tankegång.. eller så har du barn som inte ifrågasätter det de läser…

    Kram Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: