Nu kommer det

Läser man i media under den här månaden så är det den ena berättelsen efter den andra om kvinnor som fått bröstcancer.. och det är bra..
Läser man dem så ser man att alla har en röd tråd.. alla artiklarna är så lika varandra…

Alla berättelserna är snarlika.. och media skriver på samma sätt.. men de använder ju det där ordet som jag inte gillar.. Fast det lär aldrig media sluta med.. för det ordet låter så hemskt…och det är väl därför de gillar det…

Artikeln jag länkar till är bra.. fast där är en del saker som jag kan haka upp mig på.. men det är alltid så.. media får inte HELA bilden.. och det lär de aldrig få..
Det är Evas tankar.. mina är lite annorlunda.. som det där med döden.. hon visste att hon hade cancer när hon mådde dåligt.. och det var under två dagar….

Redan efter två dagar fick jag en operationstid. Dagarna fram till operationen var nog de värsta på hela tiden. Jag kunde inte sova, tankarna bara snurrade. Jag var rädd för att dö och för hur det skulle kännas att inte ha något bröst.

..

Mina dödstankar om att jag nu kommer att dö.. och att jag inte sov vissa nätter för jag trodde inte att jag skulle vakna.. var kom och gick från den 25 april till den 8 juni.. då jag fick reda på att jag hade cancer.. och då var det som om en stor mörk och mycket tung skugga lyftes från mina axlar och jag kunde börja andas igen.. Denna tid i mitt liv.. var avgörande.. för det var då jag började att blogga.. för att känna att jag inte är ensam.. jag kommer inte att dö.. för det vet man att som cancer patient så lägger man sig inte bara ner och dör.. utan man försvinner sakta men säkert..

Två dagar är ingenting i ett helt liv.. och det är inte 1½ månad heller.. men ångesten som jag hade har inverkat på mitt liv.. jag hade varit fruktansvärt glad om jag hade detta bara i två dagar… för den tiden då jag inte visste.. då var livet ett helvete… och jag menar det..

Här har ni ju slående exempel på hur cancervården fungerar i Sverige… vi får alla vänta… vänta på besked.. kallelser.. undersökningar och återbesök..
Återbesöket som jag ska göra på fredag.. flyttades faktiskt fram.. och det med 17 dagar… om de har tänkt till.. eller om det är så att min tid är utsatt vet jag inte.. men om det skulle vara det sista så kommer jag att skrika mig till behandling… allt som finnas kan.. allt.. för hoppet om att överleva är inte slut… mitt jävlar anamma är inte heller slut.. fast det sista går lite på sparlåga… men det ligger så till… att det bara är att plocka fram det på ett par sekunder…

Sen har jag faktiskt fått en annan sak på posten.. jag har inte hunnit läsa allt.. men pappret ligger här… och jag ska blogga om det så fort jag har varit hos doktorn.. när jag vet hur mitt liv i framtiden ska se ut.. så nu mina kära bloggläsare får ni vänta… vänta på att jag ska tala om det vita kuvertet som låg i brevlådan som jag blev både fruktansvärt glad för.. men också så där härligt nervös.. när man vet att något ska hända.. något som man längtat efter.. och som nu.. nu äntligen ska ske…

Nu ska jag fylla dosetter….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

14 svar

  1. Vet du pysan att läsa din blogg och ärlighet får mig att förstå all oro och känslor som en cancerdrabbad bär.
    Min dotter var den tysta ville inte prata om det för hon ville att allt skulle vara som ”vanligt” och då menade hon att vi runt henne skulle vara som vanligt. Men det var ju inte möjligt alla gånger när hon var som dåligast, men kontrollen släppte hon aldrig i vardagslivet. Jag kunde ana mig till hur hon kände genom det sätt hon pratade. Jag var mycket noga med att aldrig göra något bakom hennes rygg och jag talade ständigt om för henne hur mycket jag älskade henne. Visst det har jag gjort förut också men nu måste allt bli rätt så kände jag. Jag kan ju bara utgå från mina upplevelser och tankar som mamma. Ni är hjältar då får andra tycka som dom vill.
    Du är en fajter.
    Kram
    Birgitta, Carolas mamma

    Kontrollen behövs.. och man är så fokuserad på den.. så jag kan tänka mig att det var därför din dotter ville att ni skulle vara som vanligt… så hon också kunde slappna av i erat sällskap och inte känna att hon var tvungen att ha kontrollen även där.. Ni var ett andningshål för henne.. precis som familjen är för mig… för vi pratar inte mycket om cancern här.. mer än om att jag ska iväg då och då.. etc. Men aldrig att vi sitter och pratar cancer vid matbordet.. för cancern kan jag prata med dem på avdelningen.. och även maken.. när tillfälle bjuds.. annars så är det så att han läser bloggen.. och sen kan det bli ett litet snack.. för jag skriver ju inte ner exakt allt.. en hel del glömmer jag bort… och då är det ofta borta…

    Kram Pys

    Ps. Närstående är också hjältar.. de står ut.. och det är ofta de som får fortsätta att leva vidare.. när vi är borta.. och får ha sorgen också.. att tampas med.. men jag är himla glad att du skriver till mig Birgitta… fortsätt gärna…

  2. Hej Pys.
    Nu äntligen är allt bra med Datorn.Har bytt till ett nytt operativnätverk,(Linux Kibuntu).
    Det är inte klokt att det är så olika på väntetiderna till operationerna.
    Vilken ångest, har själv väntat på provsvar så jag förstår vad du går igenom.
    Och då har du en en ännu svårare sits att ta dig igenom,jag klarade mig lindrigt undan och då att få vänta som du får göra är riktig tortyr.

    Men jag skall hålla tummar och tår och även vifta med öronen så det hjälper.
    Det var trevligt att skriva till dig igen.
    Kram Lillemor

    Hej Lillemor..
    Vad glad jag är att du är tillbaka på banan.. för det har varit lite tyst när inte du var här…

    Väntan.. väntan.. väntan… det är livet som cancersjuk.. för vi har ju all tid i världen.. och då kan vi vänta lite till

    Kram i massor
    Pysis

  3. Jag kommer aldrig att sluta att imponeras och glädjas över din och dina medsystrar och bröders, stora som smås, förmåga att se det ljusa i livet när det trilskas och är tungt.
    Jag råkade ut för bc, för två år sedan. Hade turen att det var en snällare variant så strålning och tamoxifen var det som behövdes. Du vet inte om det men dina ord på bloggen har varit till både glädje och tröst! Din uppriktighet, ilska, din humor, din positiva livsyn och härliga sätt att skriva är synd att inte fler få ta del av: Varför inte ge ut en bok?
    Apropå väntan. En liten misstänkt tumör upptäcktes vid förra återkontrollen. I andra bröstet! Inget utslag på biopsin men opererades för tre veckor sedan, morgon får jag veta resultatet från operationen. Jag är nervööös!
    Har skrivit till dig tidigare men minns inte mitt ”kodnamn”;+ Tack för att du skriver, många tankar från pimpim

    En Bok? Hur skulle det gå till..
    För jag vet ingenting om hur sånt fungerar.. gör du?

    Håller tummar och tår.. och det gör dammråttorna också…

    Oh tack för berömmet för mitt skrivande..

    Kram Pys

  4. Idag orkar jag inte tänka på att va orolig, jag har nog med ”ont i håret” är trött, och mår illa……att man aldrig lär sig……Har spenderat 6 timmar med äldsta dottern som spelat utomhuscup i fotboll på vår fina Arena här i Borås, så lägg till att jag känner mig djupfryst till resten av eländet med. Fast det var jättetrevligt igår så det känns OK. Kram Gunsan

    Ja, vad säger man.. ”ont i håret” har jag aldrig.. och inte än på ett tag…
    Och jag har en behandling kvar..

    Du får krypa ner… och sova lite.. och hoppas att det går över.. 🙂

    Kram Pys

  5. Underbara du, ja den väntan. De säger ju att inget är som att gå i väntans tiden…men det gäller inte oss. Inte när man väntar på besked som kan vara livsavgörande. Jag tycker det är bättre att veta än att gå i ovisshet, för det är ovissheten som är ångestskapande. För mig i alla fall.
    O ångest….ja det skulle vi alla bröstsystrar och bröder kunna skriva många böcker om. För alla har vi upplevt den, upplever den och hanterar den på vårt egna sätt.

    Sorry att jag varit dålig på att kommentera här på några dagar, har jobbat helg och då blir det inte mkt av sånt. Men nu är jag ledig 2 dagar 🙂

    KRAM från mig till dig

    Visst är det så.. bättre att få veta att jag ska leva i en månad.. än att inte veta.. för då kan jag göra allt som jag vill.. förutom hoppa fallskärm.. för det ska jag göra när jag fyller 90… det har jag sagt och det håller jag fast vid..

    En bok blir det aldrig.. varför skulle det bli det.. jag har bloggen.. här finns mina texter.. vill någon läsa så varsågod.. men den ska skrivas ut.. när det blir en skrivare.. och patroner i överflöd…

    Vi är alla individer.. och vi skriver på vårt sätt.. min blogg är inte lik din.. för fast vi skriver om samma ämne.. så skiljer de sig så mycket åt.. du skriver om så mycket annat.. vilket jag inte gör.. utan här är det nästan bara cancer… ibland kommer det in något annat.. men det är inte så ofta.. för jag ska leva också… och inte bara sitta vid datorn.. som det hade blivit om jag skrivit om annat också… för då hade min skapande kraft aldrig avtagit.. förutom när jag somnar framför datorn vill säga.. har haft lite sovedag här ikväll.. men det var inta så många gånger jag somna.. men tillräckligt för att inte hinna det jag skulle göra ikväll..

    Och det där med att kommentera… gör det när du hinner och känner för det….

    Pöss Pys

  6. Hej pysan (och alla andra)

    Det är jag som var med i artikeln. Det jag mest av allt var orolig för när artikeln skulle publiceras var faktiskt hur andra cancerdrabbade skulle reagera. För vi upplever det ju alla så olika, och som du skriver så får media heller inte med hela bilden, långt därifrån.

    Jag kan bara ana mig till den ångest man måste uppleva som kroniker, och jag önskar dig all lycka i dina fortsatta behandlingar! Jag tycker att du är stark som orkar blogga om detta och dela med dig av dina upplevelser.

    Jag började ju blogga innan jag visste att jag hade cancer i bröstet… och sen har det bara rullat på…
    Jag tyckte att artikeln var jättebra.. men den kan ändå inte spegla den ångest och oro som finns inom en..
    Stark vet jag väl inte direkt om jag är.. jag måste.. och bloggen har blivit ett andningshål.. och ett ställe där jag kan vräka ur mig alla skittankar som finns och som dyker upp i skallen på mig..

    Hoppas att du fortsätter och läser… och stå på dig inför sjukvården.. det är vi som känner våra kroppar.. inte de.. och så vill jag säga som en annan bröstsyster alltid säger..
    Mod och Styrka
    Kram Pys

  7. förlåt, men jag tål dig inte.

    Och?

  8. Morgon Pys!!

    Tack för fina kommentarer!
    Planlösningen på hus är det som är vikigt, måste kännas rätt. Så håll i det du har! 🙂

    Tänker och läser, tårar i ögat och nästa stund en smile på läpparna. Glad att jag hittat till din blogg och får förmånen att följa dig i en del av livet.
    Stundtals slår storångesten till och jag får försöka minnas vart mitt fotfäste är. Det är som att det ligger och maler i bakhuvudet, bakom drapperier och annat jag försöker dölja det bakom. Ångest och väntan…
    Jag tog ju bort en ”knöl” i mitt bortopererade bröst för två veckor sen. Svaret på den förväntas komma en månad efter operation, dvs om två veckor nu.
    Vänta, vänta vänta… Man blir ju nästan galen!!!
    Hysteriskt..,.
    Hur e det med illamåendet idag?
    Får du något för det? Vad?
    Själv lever jag på kardemumma skorpor med bregott och rostat bröd en vecka efter cyto…
    EN gång kvar!!
    Du också!
    Håller alla tummar och tår och en varm hand om hjärtat!

    Massa varma höstkramar!!!

    Ima vännen.. ut med skiten.. göm det inte bakom en gardin i ditt inre.. skriv skiten.. så ska du se att det kommer att kännas så mycket bättre… om inte på bloggen så på ett papper som du lägger i ett kuvert och klistrar igen.. och lägger någonstans… och där får det ligga och må skit.. medan du kommer att må så mycket bättre…
    Väntan är ju synonymt med cancer.. och det är bara att vänja sig.. för det är inte första gången… och inte heller sista gången som det kommer att väntas..

    Planlösningen till huset har jag sparat… och jag bara gillar den.. huset i sig gillade jag också.. men tyvärr ligger det i Stockholm… för dit vill vi inte flytta.. vi trivs så bra i vår lilla by..

    Illamåendet kommer oftast bara när jag äter.. jag kan inte äta allt…
    Jag har bara postafen.. för illamåendet.. något annat ska inte behövas sa de.. men jag har ju fått 3 behandlingar mer än vad som är brukligt..
    Rostat bröd är så gott.. men maken är så noga med att jag ska äta.. som kock tycker han att jag ska ha mat i magen.. men jag vill inte äta när jag mår så här… och man behöver inte äta varje dag.. huvudsaken är att man dricker.. och det gör jag…

    Sista stick i fingret idag.. och i morgon.. då..
    Men jag ska till avdelningen en gång i månaden.. resten av livet.. så det kan jag inte ta bort.. men det är ju det där benstärkande… och ingen cyto…

    Kram och kärlek i massor
    Pysis

  9. Jag hoppas att du får glädjande besked! 🙂

    Hoppas jag också..
    Kram Pys

  10. Tips, som funkar för mig och kanske värt att prova?!
    Jag har fått primperan rumpppiller, funkar kanon. Plus att jag tre dagar efter behandling äter dels Granisetron och Emden. Dessa i kombination gör att jag funkar numera, slipper nästan illamåendet. När det kommer smygande stoppar jag bara upp en primperan till så lägger sig det mesta.
    Du ska inte behöva må illa, vännen…

    Jag skriver av mig en del, men långtifrån allt. Vill inte att det ska ta mera tid av mitt liv!!! Terapeuten är ett stort andningshål för mig. Hoppas jag får ha henne kvar länge! Ska för övrigt dit i morgon. skulle dock behöva längre tid där, det är så mycket som ligger under ytan. Nu mycket positivt också som jag gärna vill ska ta lite mera space. 🙂

    Bamse bamse kramar till bästa Pys!

    Jag har primperan kvar sen jag fick cyto första gången.. men de funkar inte.. för jag vet aldrig när jag mår illa eller inte.. det är inte all mat som får mig att må illa.. utan det kan komma av något just den dan… nästa gång blir jag inte illamående.. något som jag inte har kunnat äta på hela tiden är köttfärssås.. för det smakar metall i munnen… och öl smakar också bläää.. den svenska.. inte den spanska.. den svenska är så besk att jag tycker att det smakar så äckligt.. och jag som älskar öl i vanliga fall… så nu har det varit vin som har gällt…

    Det är ju det positiva som ska ta plats.. och inte det negativa.. men jag vet hur det var när jag fick min cancerdiagnos.. det kom hur mycket som helst upp till ytan.. allt från barndomen fram till diagnosen… och det var och blev jättejobbigt ett tag.. men prata med den älskade maken var jätteviktigt.. och väldigt skönt… för det är mycket som har kommit.. och ändå finns där nog en hel del kvar…

    Kram Pys

  11. Hej Pys.
    Förstår inte varför man skall gå in och skriva som Maria gjort.Man kan väl bara låta bli och bry sig och låta bli att läsa vad Pys förmedlar.
    Empati är en bristvar i detta samhälle.
    Kram Lillemor

    Hej Lillemor

    Jag har kollat upp hennes ip-nummer… och stämmer det så kan hon inte må bra.. och tänk bara att gå in på en blogg som gör att man mår dåligt.. och så även orka skriva en kommentar… för att personen tycker att jag ska må lika dåligt som henne.. men detta är en blogg.. ingen här känner mig som person.. bara genom min blogg.. och då ge sig på mig personligen.. säger mer om henne än om mig… och varför ber hon om förlåtelse???

    Kram Pys

  12. Glömde a. i bristvara.

    Hej Lillemor..
    Såg det.. men empati har du så det där lilla a:et gör inte så mycket.. förstår ändå.l
    Kram pys

  13. Tänker på dig, nu som så ofta annars. Men nu blir jag mest nyfiken – vilket ord är det du inte gillar?
    Jag håller tummarna hårt för bra besked framöver

    Ordet står i ”Mina Regler” för bloggen, det börjar på c.. och då kan du läsa om det.. för jag skriver det inte..

    Håll du tummarna mest på fredag.. då jag ska träffa onkologen.. den där mannen som jag inte gillar.. *ryser*

    Kram Pys

  14. Ok, ja, det ordet undviker vi också, skönt att vi är överens.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: