Min kropp.. min själ.. och mina tankar..

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina ”kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

11 svar

  1. Hej igen
    Det där med att tappa vanliga vardagliga ord känner jag igen, hjärnsläpp kallar jag det och det verkar vara vanligare än man tror i synnerhet de som lever under press och stress. Jag får den då och då mitt i ett samtal kan det komma och man letar febrilt efter ordet.
    Än en gång lycka till med allt.
    Minns så väl hur min dotter mådde efter sina behandl. I 4 dar unjefär mådde hon så illa att hon knappt fick i sig något. Den dagen hon kunde äta så gjorde hennes sambo en riktigt god middag till henne. Välsigne honom. Det är mycket som andra aldrig kan förstå som inte varit med som drabbad eller nära anhörig.
    PS. Galan är väl bra i sig men den är jobbig också tycker jag.
    Kramar om
    Birgitta, Carolas mamma

    Det är tydligen vetenskapligt bevisat att man får ”cytohjärna” och det är ungefär i 5 år efter avslutad cytobehandling som man kan börja få tillbaka sin normala hjärna…
    Jag äter rostat bröd.. och yoghurt.. det brukar vara bra.. känner en del tjejer som faktiskt äter barnmat på burk.. för där är det näring i.. men det smakar inte så mycket…
    Jag är rädd att det jag äter nu kommer att göra att jag inte vill äta det i fortsättningen.. utan att illamåendet kommer då.. för det vet jag sen förra gången… då är det vissa saker jag inte kan käka…

    Många kramar till dig vännen…
    Pysan

  2. Jag gör vågen här idag för dig och din kropp! Fantastiskt vad du och den har klarat av ihop! Ni är fantastiska!!!
    KRAMAR till er!!!

    Tackar.. ja, jag försöker ju ha kontakt med kroppen… men ibland gör den saker som inte jag vill att den ska göra…

    Du är också fantastisk…

    Kram Pysis..

  3. Alltså, Du är bara bäst Pys!!!

    Kramar i massor!!!

    Du är också bäst…

    Kram i massor
    Pysis

  4. Hej Pys.
    Du måste ha ett starkt psyke som klarar av allt detta.Men även ditt djävlaranamma bidrar nog,kan inte låta bli att le.. att din mage skall flytta två våningar upp.
    Ha det gott.
    Kram Lillemor

    Hej Lillemor

    Stark är jag väl inte direkt.. men man blir det.. man får ta tjuren vid hornen och plocka fram sitt jävlar anamma… och kavla upp ärmarna..
    Det där med magen är ju sant.. och sonen skojar om att mitt bröst kommer att kurra när jag är hungrig…

    Kramar i massor
    Pys

  5. Alla dessa ärr som vi båda har Pysan visar att vi lever.
    Jag har också en sån där fin mage..och dålig rygg och dålig höft…m.m…hehe

    Kramisar

    Ja.. ärren är som tur är inte själens spegel…
    men nu blir jag av med bukfettet i alla fall.. att det ska bli en ny tutte kan jag inte riktigt förstå.. men det visar väl sig…

    Kram i massor
    Pysis

  6. Tänk att dårfinken Descartes citeras överallt. Alltså, det var han som kom med ”jag tänker, alltså finns jag”, men först hade han resonerat sig fram till att det inte finns någon värld utanför våra medvetanden. Det var bara någon som lurade oss, och eftersom Gud var god kunde han ju inte vara den som fyllde våra skallar med lögner. Så Descartes uppfann en ond demon som skyldig. Inte för att citatet är så dumt för det, kompenserar lite för de nämnda dumheterna.

    Nåja. Egentligen tänkte jag säga att även jag tappar ord, jäm och ständigt. Nu pratar jag inte så mycket, tänker mer, och eftersom tanken är betydligt snabbare än det sagda har den en tendens att sticka i förväg. Långt i förväg och det kan sluta med att jag säger något helgalet. Iskrift försvinner orden också, kan ha en jättebra formulering i huvudet, men så försvinner något väsentligt ord… gissa om jag blir sur…

    Jag tänkte inte så.. när jag avslutar mina inlägg vill jag ha en liten kort och koncist mening som passar bra till inlägget eller det jag ska göra när jag avslutat bloggen.. genom att jag skrev om kroppen och min tanke är den som är helast så skrev jag så.. Mina tankar har inte de ärren som min kropp har..

    Tanken är snabbast.. sen kommer talet och sist det skrivna ordet.. och det märker jag de dagar jag har sovedagar..och jag drömmer och maken kommer och väcker mig.. de grodor som hoppar ur munnen på mig då är rena grekiskan för honom.. men för mig är det fullständigt klart… om jag inte tänker efter.. för då inser jag mitt misstag… att vara kvar i drömmens värld…

    Kram Pys

  7. Hej Pysan! Vilken dålig bloggkompis jag är då som inte skrivit inne hos dig på länge, det är du och din blogg värd, se bara på detta senaste inlägg, så ska det vara långt och mäktande (ler) Twitter är för mesar!
    Fast när jag varit inne hos dig så ser jag att du ofta redan fått kommentarer och då har jag inte så dåligt samvete för att jag inte skriver, dum tanke, själv så blir jag ju lika glad för varje enskild kommentar!
    nu ska jag inte skylla ifrån mig, men ibland har jag lite mer att göra än jag har tid för och att ha två bloggar har jag egentligen inte tid till heller, sköter ju i princip en hel familj själv!
    Veckorna och helgerna rasar förbi i snabb takt!
    Har missat några inlägg hos dig så nu ska jag läsa ”ikapp”! Söndag idag och ny vecka i antågande, självklart så önskar jag dig en fin sådan!
    Ha det så bra som det bara går!
    Kram ifrån Peter!

    Ja.. jag har ju undrat vart du tog vägen.. för jag läser din blogg… och jag är minst lika dålig på att kommentera.. just nu är det jobbigt att skriva.. men det tar jag i morgon i bloggen…

    Kramar i massor
    Pys

  8. läser men orkar ej kommentera och har då inget vettigt att säga ändå

    Varför då vännen.. du brukar komma med så vettiga grejer… och jag saknar dina små filosofiska inslag…

    Kram i massor
    Pys

  9. Jaa du, våra stackars kroppar verkar rätt lika på många sätt… ett antal liknande ärr och så ”kompisarna”…
    Tyckte inte jag fick nån cytohjärna förra cytoomgången, men nu när jag inte får så mycket biverkningar annars känns det som det är lite mer ”gröt”, speciellt ord som jag säger fel. Lite jobbigt på jobbet!
    kram

    Jag har fått värre biverkningar av det här än av FECen.. och så mina händer och mina fötter…
    Jag fick lite mer cytohjärna denna gången.. eller så har det bara spätts på…. och ord glömmer jag och det är roligt för maken.. men inte alltid för mig om det är människor som inte vet något om det…
    Vi får stötta varandra…
    Kram Pys

  10. Inget illa ment, tycker själv det är kul att svänga mig med avslutningsord på bloggen. Ibland citat som jag inte har en aning om var de kommer från, andra gånger egna spydiga sarkasmer eller vad som låter bra för tillfället. 😀

    Jag tog inte heller illa upp.. jag hade bara inte en tanke på vad det kom ifrån… får väl krypa till korset och inser min litenhet när det gäller det litterära.. för jag hade ingen aning om vem personen är eller vad h*n har gjort…

    Jag vet hur du kan vränga till det ibland.. och det är det som är så kul.. att få leka med ord.. och kan man sen vara rolig och få en ordentlig skruv på slutet.. utan att man märker själv hur rolig och tvistande man är… då är texten ofta kanon…

    Kram Pys

  11. Orkar inte ens tänka på min kropp…alla ärr och skavanker…
    Det enda ärret jag är stolt över är efter k-snittet som räddade livet på både mig och lilleman, en julafton för snart 7 år sedan.

    KRAMISAR till söta dig

    Det ärret ska du vara stolt över.. jag får också ett sånt där kejsarsnitts ärr.. när de tar halva magen på mig och flyttar upp två våningar…

    Kram Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: